”Det var då jag verkligen förstod vilken storklubb IFK Göteborg är”

Han beskrivs som en av de mest lovande i landet på sin position, han jämförs med Lucas Hernandez i Bayern München och han spås en lysande framtid.
IFK Göteborgs vänsterbackstalang Yahya Kalley har alla förutsättningar för att lyckas.
I ett långt samtal med Nya Blåvitt pratar vi om ungdomsåren i Malmö FF, första intrycket av Blåvitt, hans positiva inställning till kravställning och mycket mer.

”Det var han som hämtade mig och körde mig till min första träning här i Blåvitt” berättar Yahya Kalley.
Han pratar om Tobias Sana och hur 31-åringen har tagit hand om honom sedan han kom till IFK Göteborg i somras.
Han är en av många, som upplevt och berättat samma sak, om den numera rutinerade mittfältaren.

Men låt oss först backa bandet sju år tillbaka i tiden. Yahya Kalley som på denna tiden spelade i sitt lokala lag hemma i Oxie var en dominant spelare längre fram i banan – och kanske lagets bästa spelare. Han behövde redan i tidig ålder ta nästa steg i karriären för att utvecklas – och det blev till Malmö FF:s akademi. Ett steg som kanske blev större än vad han trodde.
Kalley berättar om de första åren i Malmös akademi – och hur han acklimatiserade sig och kämpade för att hålla samma nivå som sina lagkamrater.

– Jag kom till Malmö som 12-åring och de första åren var det ganska mycket att ta in rent allmänt, med tanke på att man kom till en storklubb som Malmö ju ändå är. Men de åren när jag var mellan 12 och 15 år tog jag kliv som fotbollsspelare till en nivå som jag inte trodde att jag kunde nå. Och det var framförallt från åren 15 till 17 som allting tog fart på riktigt, berättar Kalley och fortsätter:

– Om jag ska vara ärlig, så kände jag inte att jag var bland de bästa i lagen under de åren som jag var typ 12 till 15. Men det var något som hände där när jag var 15 till 17, det var då jag började tänka att jag kanske har en framtid inom fotbollen på riktigt.

Vad var det som hände då?
– Jag har suttit och grubblat över den frågan en hel del, men jag vet faktiskt inte. Jag har ingen aning, det var bara att det tog fart där från 15 till 17. Det gick bra för laget och sådär, men framförallt för mig själv. Jag kände att jag tog jäkligt stora kliv och blev allt viktigare för laget, syntes mer på planen och kände mig helt enkelt bättre. Jag gjorde mer poäng och fler assist, så det kändes bra även där.

Större självförtroende kanske?
– Absolut, jag kände mig som en viktig pusselbit. Man fick ta större ansvar och det blir en slags drivkraft för en att man måste höja sig. Det tror jag är en av delarna till varför jag tog så stora kliv i den åldern.

Hur var det för dig personligen att växa upp i ett dominant lag, tror du det har gynnat dig individuellt som spelare?
– Under de tidiga åren mötte vi en del danska lag till exempel … alltså vi spelade mycket turneringar. Det var då man fick se riktigt ordentliga lag och då hade vi det tufft. Men annars som du säger, mot lag runtomkring oss här nere var vi väldigt dominanta. Man kände sig ganska duktig och mentaliteten var ju också att vi skulle vinna varenda match. Det är en mentalitet som jag trivs med, berättar Kalley och fortsätter:

– I mitt fall så kände jag mig inte så viktig i det dominanta laget. Då började man tvivla på sig själv som spelare. Jag kom från mitt lokallag där alla vänner såg mig som en toppspelare, och det kände jag också när jag var där. Men när jag kom till Malmö var det en helt annan femma, då kände jag plötsligt att jag var längre bak i hierarkin. Det var då jag började fundera i banorna ”kan jag verkligen bli proffs?”. Men det är så det är. Det kommer att finnas folk som är bättre än dig och det var nog det som hjälpte mig också, att inte hela tiden vara dominant som ung.

Hur var det? Att gå från att vara lagets stjärna till att vara en i mängden?
– Det blev en väckarklocka för en. Man har alltid känt att man har varit bland de bästa och väldigt långt fram, men när jag kom till Malmö FF så kände jag till och med att jag kanske var bland de längst bak, fast än att jag egentligen var bra. Men i mina ögon, kändes det som att jag var långt bak. Då bestämde jag mig för att ”såhär kan det inte se ut”. Där och då tänkte man att man var en klar fotbollsspelare för man kom in i en allsvensk klubbs akademi, men så var absolut inte fallet. Du är inte ens 10% klar när du kommer in där som 12-åring.

Hur tacklade du det?
– Tack vare alla turneringar där man mötte bra spelare, till exempel från Holland där vi var väldigt mycket, så insåg man att om jag är långt bak här hemma i den åldern och spelar mot folk på denna nivån, då måste man göra någonting åt det. Det var då jag började träna mycket mycket hårdare och mycket mer individuellt.

Under denna perioden när du upplevde en del motgångar och kände att du var tvungen att växla upp, var det någon som betydde lite extra för dig och trodde på dig?
– Det skulle jag säga var Robin Asterhed. Det var en tränare i akademin som jag hade från 12 till 14 år och ett år i U17 också. Han var på mig väldigt mycket. I den åldern förstod man inte innerbörden av det, att det faktiskt var för ens eget bästa. Det fanns stunder där jag tyckte han var hur jobbig som helst. Men nu när jag är i denna åldern så förstår jag varför han gjorde det. Om det var någon som trodde på mig då, så var det verkligen han.

. . .

Robin Asterhed alltså.

33-åringen är idag tränare för Superettan-laget IFK Värnamo som faktiskt ställs mot Blåvitt på långfredagen om två veckor.
Jag ringde upp den gamla akademitränaren från Malmö, för att få hans syn på Yahya Kalley under tiden de hade tillsammans.

– Jag har haft honom i fyra år i olika lag, vi var väldigt nära varandra under hans skolgång och huvuddelen av hans tid i MFF kan man säga. Första gången jag såg honom var när jag skulle titta på en annan spelare i hans lokala lag. Jag åkte ut dit en söndag för att titta och så såg jag honom på matchen. Han hade bett om att få provspela hos oss innan, och fick den chansen några månader senare. Jag minns att varje gång jag kollade på deras lag så var han bra.

Robin Asterhed berättar om Yahyas kvalitéer:

– Det är väl precis samma som nu, det han har varit bra på hela tiden är att han är extremt bolltrygg och extremt lugn när motståndare pressar honom. Han har ganska bra känsla för vinklar och en bra passningsfot. Men sen är han framförallt extremt svår att ta sig förbi, väldigt duktig på att försvara en mot en. Även om han aldrig har varit särskilt stor och stark under ungdomsåren, utan egentligen ganska klen, så var han väldigt svår att ta sig förbi med bra balans.

Robin Asterhed / Foto: IFK Värnamo

När Yahya beskrev sig själv i den åldern sa han att han var långt bak i det MFF-laget, var det så?
– Alltså spelarna som var i det laget då var spelare som vi tittade på och trodde skulle bli riktigt bra på sikt. Just vad gäller förståelsen för spelet och prestationen i aktionerna, inte lika mycket på att vinna sin duell och göra mål nu, utan snarare det vi trodde skulle generera flest och bäst elitspelare på sikt. Det laget förlorade ganska mycket matcher i början och vi spelade en fotboll som utmanade dem ganska mycket, berättar Asterhed och fortsätter:

– Men jag håller inte alls med honom. Det var ingen större skillnad på honom eller de andra i laget. Han spelade alltid när jag hade honom. Men de lagen som gjorde bäst resultat under åren 12 till 13 typ, där hade han och Malmös 01:or det jävligt jobbigt resultatmässigt.

Han berättade också att du var på honom en hel del, vad var det du tryckte på då?
– Det är en sak som går hand i hand med det jag precis resonerade om. Ingen av spelarna tyckte det var kul att resultaten gick emot dem på kort sikt. Det 01-laget var kanske inte det laget man tyckte hade störst potential eller bäst spelare. Men det berodde på en kortsiktig bedömning av resultaten och det kände spelarna såklart av. Det är skitjobbigt att vara i den situationen när man är ung.

Robin Asterhed utvecklar:

– Jag tror att det kan ha varit jobbigt, att jag mer eller mindre tvingade de till vissa saker på plan som inte känns jättebra. Typ som att spela sig upp från backlinjen när ett FC Köpenhamn pressar en. I övrigt med Yahya var det uppmärksamheten på planen när han inte är involverad som jag tryckte mycket på. Varje gång han var involverad i spelet och skulle ta bollen från sin motståndare till exempel, så gjorde han alltid bra saker. Men att bli spelbar när han inte hade bollen själv eller att förstå helheten av spelet när han inte är inblandad, där har han säkert hört mig ropa hans namn många gånger, det kan jag tänka mig, avslutar Asterhed.

. . .

25 augusti 2020

På deadline day presenterar IFK Göteborg Yahya Kalley, som anslöt på free transfer från Malmö FF:s akademi.
En oväntad övergång och en okänd spelare för de flesta blåvita – men inte för Olle Sultan.
Nu berättar Blåvitts chefscout för Nya Blåvitt, varför man var intresserade av en 19 åring från största rivalens akademi.

– Vi sökte då en ytterback med offensiva kvaliteter. Yahya Kalley har dessa egenskaper. Som gammal yttermittfältare har han en fin vänsterfot och ett bra inlägg, snabbhet, kvickhet och förmåga att utmana en mot en som är eftertraktat. Lägg därtill hans kloka idéer när han kommer in på motståndarens planhalva och förmåga bjuda in till kombinationsspel. Han är också en väldigt duktig försvarsspelare, berättar Sultan och fortsätter:

– Det jag värdesätter mest är att han har en nivå i sig att inte alltid göra det enklaste och förutsägbara utan kan bryta mönster och överraska.

Olle Sultan / Foto: Michael Erichsen / Bildbyrån

Finns det någon spelare i Europa som han liknar med sina egenskaper?
–  Svårt att jämföra honom med någon eftersom han är en helt egen spelare men han har lite av frejdigheten hos Lucas Hernandez i Bayern München och lite av farten hos Liverpools Trent Alexander Arnold.

Det jag värdesätter mest är att han har en nivå i sig att inte alltid göra det enklaste och förutsägbara utan kan bryta mönster och överraska

Hur stor potential har han?
– Kalley är en av de allra bästa vänsterbackarna vi har i åldersgruppen i Sverige. Han har så mycket i sig. Det gäller bara att han håller sig skadefri så är han en potentiell allsvensk stjärnback.

. . .

Det var Olle Sultan och IFK Göteborgs syn på värvningen.
Om vi istället vänder oss tillbaka till spelaren i fråga – och får hans bild av övergången.

– Jag var redo för seniorfotboll. Tiden i U19 började rinna mot sitt slut och då började det snurra i huvudet. Det är olika från person till person om man är redo att ta klivet upp, men jag kände att jag var redo för att spela seniorfotboll. Jag pratade med min agent om det och då sa han att IFK Göteborg var intresserade. Då behövde jag inte tänka så mycket. IFK Göteborg … en av Sveriges största klubbar ville ha mig. Jag blev hur glad som helst. Jag kände att det här skulle bli rätt för mig.

Det var ett självklart val med andra ord?
– Absolut.

Vad var ditt första intryck av klubben?
– När man kommer in på Kamratgården och ser alla troféer det var liksom wow … Jag hade inte riktigt den uppfattningen om Blåvitt. Man har alltid vetat vad det är för klubb och Blåvitt var alltid det stora isberget för oss som man stötte på när vi möttes i akademin. Men när jag såg Europatroféerna och de allsvenska medaljerna, det var då jag verkligen förstod vilken storklubb IFK Göteborg är och att det är en ära att spela för denna klubben.

För Yahya Kalley var det knappast någon lång inkörningsperiod eller acklimatisering innan han slängdes in i hetluften.
Snarare tvärtom. 19-åringen som aldrig tidigare spelat seniorfotboll fick omgående spela viktiga allsvenska matcher, och kort därefter även i Europa League-kvalet mot FC Köpenhamn.

– Att som ung spelare, som aldrig har spelat seniorfotboll tidigare, få komma in i det läget som jag gjorde där och få spela, då känner man verkligen att klubben tror på en. Då känner man en skyldighet att ge klubben sitt allt och göra sitt bästa. Jag är verkligen jätteglad och tacksam för den chansen.

Foto: Daniel Stiller / Bildbyrån

Hur var det steget från juniorfotboll till seniorfotboll?
– Det var jättestor skillnad, men samtidigt fick jag bra hjälp av spelarna runtomkring. Det kändes helt okej. Men nu när jag kommer tillbaka från skada är det dags för mig att höja växeln ytterligare.

. . .

Att flytta hemifrån i tidig ålder är inte alltid helt enkelt.
Men för Yahya Kalley har den övergången varit smidig, tack vare flera spelare i laget.

– Just nu de jag hänger allra mest med är Kevin Yakob, Alexander Jallow och Tobias Sana. Men jag gillar att prata och hänga med alla. Isak Dahlqvist till exempel har jag jättemycket kontakt med och vi har spelat mot varandra tidigare under junioråren.

Du är inte ensam som ung spelare att nämna Tobias Sana, har han varit ett stöd för dig sedan du kom hit?
– Absolut, sedan dagen jag kom hit har han varit hur bra som helst mot mig. Det var ju han som hämtade mig och körde mig till min första träning här i Blåvitt. Sana är någon jag alltid kan vända mig till och han har funnits där sedan dag ett för mig.

Hur är du som person privat? Gillar du att koppla bort fotbollen efter träningar eller är det dygnet runt som gäller?
– Fotboll betyder allt för mig. Är det inte på fotboll på tv, så är det FIFA, är det inte FIFA så är det något annat … fotboll är nummer ett för mig, så enkelt är det, berättar Kalley och fortsätter:

– När jag växte upp kollade jag på Barcelona för att det var den bästa klubben då. Men som det ser ut nu så har jag inget favoritlag, utan jag kollar på olika lag i perioder som jag tycker spelar rolig fotboll, till exempel Manchester City, Bayern München och Dortmund. Det finns många lag som är roliga att kolla på, men inget jag brinner något extra för.

Någon spelare du ser upp till?
– Marcelo är en het vänsterback. Han har gjort mycket bra och det är en spelare jag tittar lite extra på utifrån hans offensiva egenskaper.

Olle Sultan jämförde dig med Lucas Hernandez och Trent Alexander Arnold, kan du förstå varför?
– Ja, i Malmö spelade jag mycket wingback så jag fick komma upp högt i banan och i ännu tidigare åldrar var jag mittfältare. I mitt lokallag kunde jag till och med vara jag striker. Så det sitter kvar väldigt mycket. Jag har alltid varit en spelare som gillar att komma högt upp i banan.

Tror du den nya 3-5-2-formationen kommer att gynna dig då?
– Ja. det tycker jag. I det moderna spelet idag behöver du ha både offensiva och defensiva styrkor, till skillnad mot hur det var för några år sedan. Så jag tror enbart att det gynnar mig.

Så kommer IFK Göteborg att använda Yahya Kalley

Yahya Kalley har inte deltagit i kollektiv i träning sedan man drog igång försäsongen 2021.
Trots det har han fått en positiv bild av det nya truppbygget som IFK Göteborg har pusslat ihop under vintern.

– Vi har en väldigt sammansvetsad trupp nu känns det som. Trots att jag inte har varit ute på och. tränat plan och sett lika mycket, så känns det som att vi har väldigt bra spelare. Rolle har kört ordentligt med oss och jag har en stark tro på detta laget.

För egen del, du har rehabiliterat hela vintern. Hur har det varit mentalt?
– Alltså i början, helt ärligt … det var jättetufft. Jag hade gips i sex veckor och var fast hemma. Då var det förvisso under ledigheten, så de andra i laget gjorde inte så mycket heller. Men sen när man väl har varit i gymmet och rehabat och sett de andra träna med boll så blir man jättesugen, man uppskattar fotboll på ett helt annat sätt. Men samtidigt känner jag ändå en tacksamhet för fysioteamet som tar så väl hand om mig och det finns folk som haft det så mycket värre. Kolla på Paka till exempel. Han är alltid hur glad som helst och har hur mycket energi som helst, trots allt han har gått igenom. Det är sånt jag ser upp till nu under min rehabilitering. Min skada är inte så farlig i jämförelse, det är bara att det kan vara jobbigt mentalt någon gång.

Blåvittspelarna med ett idylliskt rehabiliteringspass ute vid Delsjön i Göteborg tidigare i veckan.

Har Paka hjälpt dig någonting under er rehabilitering tillsammans?
– Hans positiva inställning och närvaro i gymmet påverkar mig positivt. Det har hjälpt mig mycket. Han har sån bra inställning under sina rehabövningar vilket smittar av sig, så man hakar på. Det har jag verkligen honom att tacka för.

Pontus Wernbloom, Simon Thern och Marek Hamsik är några av de äldre och mer rutinerade namnen som trillat in på Kamratgården under det senaste åren – och fler kommer det att bli i sommar.
Men att IFK Göteborg som klubb skulle ha gett upp satsningen på unga spelare, som så många hävdar, är inget som Yahya Kalley håller med om.

– Du har alla förutsättningar som ung spelare för att lyckas i denna klubben. Du får bra hjälp av Rolle och Ferran, men också Wille som assisterande som hjälper oss unga väldigt mycket. Han har pratat mycket med mig, trots att jag inte vart ute på plan en sekund sedan han kom hit. Det är väldigt bra förutsättningar.

Hur skulle du säga att de äldre spelarna tar hand om er?
– Dom har tagit sig ann den uppgiften hur bra som helst. Deras sätt att tänka, prata och peppa igång laget är inget jag har hört innan. När spelare som Sana och Pontus pratar så lyssnar man. De hjälper oss yngre väldigt mycket. Precis som du säger … det spelare som har erfarenheter från Europa. De har spelat mycket tuffare matcher än vad jag har gjort. Jag kom nyss från U19, medan Pontus har spelat i Champions League.

Kan det bli för mycket?
– En hög kravställning är något jag är van vid sedan ungdomsåren. Det är olika från person till person, men det är något jag gillar personligen. När någon säger till mig på skarpen så är det för att de vill mitt bästa, inte för att trycka ner mig. Jag är van vid en hög kravställning och ser inga problem med det.

En av spelarna som ser ut att ansluta i sommar är Oscar Wendt. En spelare på samma position som du själv, hur ser du på den konkurrenssituationen?
– Han har spelat på en väldigt bra nivå, jag kollade på honom i Champions League för några dagar sedan så han kommer ju verkligen från den stora scenen. Det är bara att kolla på honom hur han sköter sig både på och utanför plan, på samma sätt som jag har tittat på Sana och de andra som vart ute i Europa innan. Han har upplevt allting, så det är bara att försöka lära mig av honom. Jag ser inga problem med det. Det kommer bli en konkurrenssituation, men mitt mål är att gå ut i Europa och bli en av de bästa i världen. Kommer jag inte stöta på konkurrens då? Det är bara att ta sig ann den uppgiften.

Foto: Bildbyrån

Yahya Kalley kallades in till U21-landslaget i höstas när lagkamraten August Erlingmark utgick.
I år har vänsterbacken som målsättning att slå sig in, både i landslaget och i Blåvitt.

– Min målsättning främst är att bli en startspelare i Blåvitt och att ta mig in i U21-landslaget. Det är mina två basmål – och det hör ihop med att jag ska få mitt riktiga genombrott.

Är Blåvitt ett lag att räkna med i toppen i år?
– Absolut. Varför skulle vi inte vara det?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *