”En spelargrupp och ledarstab som gör det enkelt att utvecklas”

Foto: Bildbyrån

Emil Holm går in i sitt andra år som seniorspelare och är redan en stor publikfavorit bland supportrarna.
När Nya Blåvitt träffar 20-åringen i Portugal berättar han om tryggheten från lagkamraterna, om flexibiliteten att kunna spela på olika positioner, det sociala livet bredvid fotbollen och utvecklingsmiljön i Blåvitt.
– Att träna med A-laget är ett väldigt bra klimat att utvecklas i, berättar han. 

Jag sitter på balkongen på Cascade Resort, efter ett längre samtal med Poya Asbaghi. Direkt efter kommer en glad 20-åring ut redo för att intervjuas.
Emil Holm verkar minst sagt trivas av närvaron, i såväl IFK Göteborgs A-lag som träningslägret här i Portugal.
– Asbra! Bra väder och bra planer, så det är underbart att vara här. Regn och rusk och sånt där, det är inte gött, konstaterar Holm efter träningslägrets första dag.

2019 var Emil Holms första år som seniorspelare. Trots att det bara blev 257 allsvenska minuters speltid över hela säsongen, var känslan att 20-åringen både slog igenom, och tog stora kliv. Själv blickar han tillbaka på 2019, med ett leende på läpparna.
– Ett väldigt lärorik år. Det var mitt första år som seniorspelare, säger han och analyserar sin utvecklingskurva i fjol:

– Varje träning och varje tillfälle man kan bli bättre på försöker man ta vara på. Att träna med A-laget är ett väldigt bra klimat att utvecklas i. Väldigt bra spelargrupp och ledarstab som gör det enkelt för en att utvecklas. Samtidigt gör de att jag känner mig trygg. Och någonstans känner jag att jag behöver trygghet för att prestera och utvecklas.

Vart kommer den tryggheten ifrån?
– Det är en blandning av spelarna i laget. En blandning av unga och äldre spelare gör att det blir väldigt bra.

Med tanke på tryggheten, hur var det då att fasas in i A-laget under en väldigt skakig period, förra vintern? 
– Jag tänkte inte så mycket på det. Eftersom allt var så nytt försökte jag bara prestera på träningarna och suga in allt runtomkring. Det är ändå en ganska stor grej det liksom, att skriva på för IFK Göteborg. Så jag försökte bara falla in i ledet, och göra det så bra som möjligt.

Hade du några som hjälpte dig lite extra där i början?
– Ja ja, August Erlingmark hjälpte mig mycket i början, så jag pratade en hel del med honom. Sebastian Ohlsson har varit väldigt bra för mig och även Tobbe (Hysén) i bilen före och efter träningarna, har varit väldigt hjälpsam. Vi ventilerade massor av saker som hände, så jag har haft väldigt bra folk runtomkring mig.

Förutom ovan nämnda spelare, berättar Emil om tränarduon, Poya Asbaghi och Ferran Sibila, som två viktiga personer i hans utveckling under fjolårssäsongen.
– De säger alltid som det är. De säger vad man behöver jobba på och så är de stöttande i just det. Kommer jag med exempelvis åtta klipp efter en match, så tar de sig tiden att sitta med en. Jag kommer ihåg efter en match så satt vi i över en och en halv timma med klipp och de förklarade varje lilla detalj. ”Gör det lite bättre” eller ”Kom upp så och gör det” så att de tar väldigt mycket tid åt varje spelare, vilket har varit väldigt utvecklande för mig.

Det känns som att ni yngre är betydligt mer mottagliga för all sådan hjälp?
– Ja ja ja, all information försöker man suga åt sig och göra på plan. Tränarna vet ju bäst.

Under fjolåret fick Emil både starta och hoppa in på en rad olika positioner. De flesta supportrarna ser 20-åringen primärt som högerback.
Huvudpersonen själv, vill inte spika någon position, utan beskriver sig själv som väldigt flexibel.
– Jag spelar där tränaren sätter mig. Jag anser mig själv vara en modern fotbollsspelare som kan spela på flera olika positioner.

Jag pratade med Tobias Hysén tidigare under försäsongen, och han sade att du hade fungerat bra som anfallare också. Vad tror du?
– Jag är ju löpstark och ganska stor så det hade nog funkat.

Bra tillslag också, det nöter du en hel del va?
– Ja extremt mycket. Jag stannar alltid kvar efter träningar och både skjuter och tränar krossbollar.

Annars då, blir det mycket egenträning utöver det ni kör med laget?
– När jag var mindre så var det mer. Nu blir det att man lägger på grejer direkt efter träningen. Man kan liksom inte åka upp och skjuta frisparkar hur som helst mitt under säsong, utan man måste tänka på kroppen. Men såklart att man någon gång ibland åker upp dit och skjuter lite, det är klart.

Det privata livet utanför fotbollen då, hinner du med det?
– När jag gick i skola så var jag och mina polare lediga samma tider, eftersom jag tränade när de gick i skolan. Så då passade vi på att ses efter. Men nu när de har börjat jobba, så har man inte riktigt samma arbetstider, men utöver det har det fungerat bra.

Trots att han endast spelat 257 allsvenska minuter, har 20-åringen snabbt hunnit bli en publikfavorit, vilket han också känner av själv.
– Ja det är klart. Ibland när man går ut på uppvärmningen hör man en viss grupp sjunga ens namn, så det är klart man lagt märke till det. Det är väldigt kul. Jag älskar både klubben och dem (supportrarna). Jag har ju varit en av dem  när jag var yngre och stod på läktaren.

Tror du det gör att du brinner mer för klubben, än någon annan utifrån, när ni springer ut på Gamla Ullevi?
– Både ja och nej. Vi är professionella fotbollsspelare som gör allt för att laget ska vinna. Men det är klart att mitt blåvitthjärta pumpar hårdare, än någons som kommer utifrån.

Vi sitter på spelarhotellets balkong och blickar ut över den vackra miljön. Jag frågar honom om 2020 års målsättningar. De individuella målsättningarna var aningen svåra att få fram. Efter en stunds tänkande får han ut sig följande.
– Mina målsättningar är att göra det bättre än vad jag gjorde förra året. Jag vill bli en bättre fotbollsspelare, vilket betyder att jag behöver jobba på de bitarna där jag är lite sämre.

Vad är det då?
– Minimera misstagen och försöka stå rätt hela tiden så att man är ett steg före motståndaren.

Lagets målsättningar, var desto enklare att få fram.
– Att fortsätta på det vi har gjort bra och samtidigt lära oss av misstagen vi gjorde förra året. Då tror jag vi kommer få en väldigt väldigt fin säsong, om vi dessutom är lika hungriga, vilket vi kommer att vara. Så det är bara att jobba vidare, säger han och fortsätter:
– Vi blev en väldigt stark grupp med en väldigt stark tro på varandra förra året. Med den här gruppen vi har i dag tror jag det kommer bli ännu bättre. Det finns inget som kan stoppa oss.

Under slutet av 2019 fick Emil Holm åka med U20-landslaget till Cypern för att träna och spela matcher. Väl där fick han även under en match bära kaptensbindeln. Ett ärofyllt ansvar, som gav 20-åringen självförtroende att ta med sig in i framtiden.
– Det gav en jätteboost såklart. Att åka på en landslagssamling i sig kanske inte utvecklar jättemycket. Då får du mer i klubben. Men det är snarare ett kvitto på att man har gjort något bra. Att jag dessutom fick bära kaptensbindeln var pricken över i:et. När jag blir uttagen på något sånt, blir jag bara ännu hungrigare. Jag vill träna ännu hårdare, bli ännu bättre och nå nya höjder, avslutar Holm.