Nya Blåvitt analyserar – ett centralt mittfält av yppersta allsvenska klass

Spets och bredd. Yngre och äldre. Superstjärnor och talanger.
IFK Göteborgs centrala mittfält har det mesta och är i min mening kanske seriens bästa på pappret.
Men frågan är hur långt spelare utanför straffområdena kan bära Blåvitt i år?

Att IFK Göteborg har förlorat matcherna och säsongerna i de båda straffområdena de senaste åren är knappast någon hemlighet.
Samtidigt har man under vinterfönstret jobbat för att motverka det med defensiva och offensiva värvningar.
Vissa av dem redan på plats – och de tyngsta namnen kommer i sommar.
Men med värvningarna som gjorts, har spetsen i mitten av plan blivit ännu bättre i år och jag vågar nästan slå fast att vi besitter seriens bästa centrala mittfält.

Tobias Sanas och Simon Therns briljans har jag redan skrivit om tidigt på försäsongen.
Deras aktier har knappast sjunkit efter deras prestationer på plan såhär långt.
Tobias Sana har utan tvekan varit vår bästa spelare under försäsongen, och Thern har på väldigt kort tid blivit en värdig utmanare om den titeln med idel högklassiga prestationer.

Så kan IFK Göteborg komma att använda Simon Thern

Tittar vi vidare på vårt centrala mittfält finns det en viss Marek Hamsik som knappast behöver någon vidare presentation.
Snacket kring honom och Blåvitt sedan ankomsten på Landvetter för drygt tre veckor sedan talar sitt tydliga språk.
En världsstjärna vid sidan av plan som också kommer att göra enorm skillnad på plan om han bara får hålla sig skadefri.

Trion Thern, Hamsik och Sana är nog kanske de tre mest självklara spelarna i startelvan när de är friska.

Men nu vidare till mina personliga favoriter.

Mittfältstrion från våren 2019. Paka, Hasse & Agge.

Patrik Karlsson Lagemyrs skadehistorik är en egen historia, som knappast behöver dras upp igen. Men när Paka är skadefri är det en klasspelare med allsvenska mått mätt.
Det visade han inte minst 2019. Men Paka har varit en spelare som trots blåvita motgångar, hållit nivån uppe och visat sina offensiva kvalitéer.

När laget gick som starkast våren 2019 flög Paka fram och sågs som seriens kanske bästa och formstarkaste spelare där och då.
Målen och assisten han gjorde talade för det – men även den mer ”nördiga” statistiken visade hur bra han var under den vårsäsongen.

Tittar vi på IFK Göteborg i fjol var det ett lag som hade det desto tuffare än våren 2019.
Något som också speglade av sig på en spelare som Paka.

Men trots kollektiva motgångar, finns det en hel del spetsegenskaper hos honom, som oavsett lagets form, håller honom i toppen av Allsvenskan på sin position.

Foto: Michael Erichsen / Bildbyrån

Under allsvenskan 2020 slog Paka i snitt 0,66 ”key passes” per 90 minuter.
Jämför du honom med andra liknande högkvalitativa spelare i serien ser deras snitt ut såhär:

  • Daleho Irandust = 0,83 per 90 minuter
  • Stefano Vecchia = 0,74 per 90 minuter
  • Anders Christiansen = 0,47 per 90 minuter
  • Jesper Karlsson = 0,41 per 90 minuter

I dagens trupp har Simon Thern och Tobias Sana ett högre snitt, men under fjolåret var Paka även högt upp i serien när det kommer till ”deep completions’’.

Han hade ett snitt på 1,45 per 90 minuter, som går att jämföra med Sanas 2,15 och Therns 1,70.
Han var dock en liten bit ifrån Vecchias 3,2 som var bäst i serien i det avseendet.

  • Deep completions = En passning (ej inlägg) som är in i zonen inom 20 meter från mål.

Exempel på deep completions.

Pakas spindel

Förklaring till förkortningarna i spindeln:

G/90 = Mål per 90 min
S/90 = Skott per 90 min
TIB/90 = Touch i boxen per 90 min
A/90 = Assist per 90 min
KP/90 = Key passes per 90 min
P3/90 = Final third passes per 90 min
P% = Passningsprocent
D/90 = Dribblingar per 90 min
DR% = Lyckade dribblingar i %
Rec/90 = Recoveries per 90 min

. . .

August Erlingmark har hamnat i en otacksam sits där han pendlar mellan mittfält och backlinje. För mig är det ingen tvekan om att hans främsta position är som balansspelare i ett tremannamittfält. Han är i mitt tycke taktiskt överlägsen i vår trupp och i den positionen får han ut allra mest av sina spetsegenskaper och kvalitéer.

En av hans främsta egenskaper är att vinna boll. I allsvenskan 2020 hade han ett snitt på 10,88 ”ball recoveries” per 90 minuter.

Ball recoveries, eller bollvinster som man kan kalla det, räknas som en återerövring av bollinnehavet. Det kan vara allt från att läsa en passning till att vinna tillbaka bollen i en duell.

August Erlingmarks höga snitt på 10,88 går bland annat att jämföra med dessa spelare:

  • Jesper Karlströms = 9,88 ball recoveries per 90 min
  • Jeppe Andersen = 9,36 ball recoveries per 90 min
  • Fredrik Ulvestad = 8,88 ball recoveries per 90 min

De tre ovanstående mittfältarna ligger högst upp på WyScouts Index-lista över defensiva mittfältare i Allsvenskan.
Men när det kommer till ”ball recoveries” var Erlingmark bättre än samtliga tre under Allsvenskan 2020.

Foto: Michael Erichsen / Bildbyrån

Erlingmark ligger också väldigt högt upp i kategorin ”Interceptions per 30 minutes of opponent possession” vilket är en defensivt anpassad statistik baserad på hur stora delar av matchen ditt lag försvarar. Eftersom du tekniskt sett bara kan försvarar utan boll, så är det beräknat utifrån hur stor del av matchen som ditt lag inte har bollen.

Detta är för att ge en mer rättvis bild, då man ofta ser försvarare från sämre lag högt upp i de olika statistiska måtten, med tanke på att de oftare får göra ingripanden som tacklingar, luftdueller och annat.

Även om en match är 90 minuter plus tillägg, så har man räknat på att bollen aktivt är i spel mellan 50-60 minuter i snitt, beroende på vilken liga det är.
Wy Scout valde därför 60 minuter som ett bra mått att räkna på antal minuter utan bollinnehav.

Ett exempel: IFK Göteborg spelar borta mot Malmö FF och MFF har ett bollinnehav på 60%.
Erlingmark, som spelade hela matchen för Blåvitt, hade 10 stycken interceptions.
Hans PAdj (Possesion-adjusted) interceptions hade då beräknats på följande sätt: 10 / 36 x 30. = 8,33
(Talet 36 är 60% bollinnehav av 60 aktiva spelade minuter)

Enligt den påhittade matchen och statistiken hade Erlingmark som gjorde 10 stycken interceptions, då fått en Possesion-adjuested interceptions på 8,33.

Men om vi istället tittar på hans faktiska värden från 2020 så hade han över hela säsongen ett snitt på 7,74 PAdj interceptions per match.

Samtidigt hade andra kvalitativa spelare på samma position följande PAdj interceptions per match:

  • Jesper Karlström = 7,74
  • Gustav Berggren = 7,17
  • Fouad Bachirou = 5,37
  • Jeppe Andersen = 4,73

En interception är när man läser spelet och stoppar en passning eller inlägg genom att bryta bollen. Att täcka ett skot går i detta fallet också under kategorin som interception.

Interception 496576856

Ett exempel på interception där Luka Modric läser spelet och bryter inkastet innan det når fram till den slovakiska spelaren.

Erlingmark var samtidigt högt upp vad gäler totalen på ”interceptions”. Han hade totalt över hela säsongen 146 stycken. Bästa mittfältaren i det avseendet var Marcus Mathisen i Falkenberg, med 169 stycken.

Erlingmarks spindel

Förklaring till förkortningarna i spindeln:

PAT = Possession-adjusted tackles per 90 min
PAI = Possesion-adjusted interceptions per 90 min
P% = Passningsprocent
P/90 = Passningar per 90 min
DD/90 = Defensiva dueller per 90 min
DD% = Vunna defensiva dueller i procent
F/90 = Fouls per 90 min
Rec/90 = Recoveries per 90 min
OHR/90 = Opponent half recoveries per 90 min
OHL/90 = Opponent half losses per 90 min
LD/90 = Loose ball duels per 90 min

. . .

Tittar vi på Alhassan Yusuf så har vi IFK Göteborgs genomgående bästa spelare de senaste två säsongerna. Det är den spelare, som oavsett resultat och form, har hållit högst och jämnast form bland spelarna i Blåvitt.

Under stora delar av fjolåret och även under denna försäsongen har Hasse fått spela i en så kallad balansroll på mittfältet. Men de senaste två matcherna har Hasse fått en mer framskjuten och friare roll på mittfältet bredvid Simon Thern där han kan pressa högre upp i banan och utnyttja sina främsta kvalitéer på ett helt annat sätt.

Vi ser ett exempel på det här i träningsmatchen mot Landskrona BOIS och det såg precis likadant ut i matchen mot Malmö FF senast.

Den Hasse som slog igenom våren 2019 var den frejdiga och löpstarka Hasse som pressade ner AIK i eget straffområde på egen hand.

När han fått agera balansspelare i ett två- och tremannamittfält har han inte riktigt kommit till sin rätt. Men i en mer framskjuten roll får han ut mer av sina spetsegenskaper, både med och utan boll. Presspelet behöver vi knappast prata om.

Men det som ofta glöms bort med Hasse är hans spel med fötterna. Han är ju i grunden en offensiv yttermittfältare som sedan skolades om till en mer defensiv mittfältare av Poya.

Men tittar du på hans kombinationsspel och passningsspel så är han otroligt skicklig och hans grundteknik är också på en hög nivå.

En sak som sticker ut kring Yusuf är hans passningsspel framåt i banan.
Under 2020 gick 77,85 % av hans passningar framåt i banan till rätt adress.

Jämför det med några av seriens skickligaste mittfältare:

  • Sebastian Larsson = 67,45 %
  • Simon Thern = 73,86 %
  • Elias Andersson = 74,39 %

Och då slog han, trots en ofta låg utgångsposition, relativt många passningar i sista tredjedelen per match.
7,96 per 90 minuter var hans snitt. Jämför det med samma spelare som ovan.

  • Sebastian Larsson = 10,24
  • Simon Thern = 8,6
  • Elias Andersson = 10,97

Jämför du Yusuf med ovanstående spelare igen är han inte lika stark i det långa passningsspelet, medan hans korta passningsspel och kombinationsspel sticker ut och får alldeles för lite uppmärksamhet.

Ju längre ner i banan man spelar, ju svårare blir det att slå ”key passes”. Så jämför du dessa spelare med exempelvis Paka och Sana så är man inte riktigt på samma nivå.

Men jämför vi dessa fyra spelare som har relativt liknande positioner i sina lag med varandra igen så ser det ut såhär:

  • Alhassan Yusuf = 0,44 key passes per 90 minuter
  • Sebastian Larsson = 0,14 key passes per 90 minuter
  • Simon Thern = 0,55 key passes per 90 minuter
  • Elias Andersson = 0,37 key passes per 90 minuter

Samtidigt var Yusuf, precis som Erlingmark, stark i återerövringsspelet och hade ett snitt på 9,21 ”ball recoveries’’ per 90 minuter.
Jämförelsen mot andra spelare går att applicera på samma spelare som jämfördes med Erlingmark ovan.

Att flytta upp Yusuf ett steg i plan gynnar Blåvitt såväl med som utan boll. Hans korta passningsspel och kombinationer samt presspel passar också den fotbollen som Blåvitt vill spela.

Det går också väldigt mycket hand i hand med spelare som Thern och Sana som han spelar tillsammans med.

Och det håller Simon Thern med om.

Vi är ganska olika spelartyper egentligen. Han är mer av en löpare än vad jag här. Box-till-box spelare typ, och har sina främsta kvalitéer i det spelet. Jag är lite annorlunda, lite mer driv med bollen och förhoppningsvis involverad en hel del i den sista tredjedelen med ett bra skott och kan hitta in med passningar. Det är en bra mix.

Yusufs spindel

Förklaring till förkortningarna i spindeln:

PAI = Possesion-adjusted interceptions per 90 min
FP% = Forward passes accurate %
KP/90 = Key passes per 90 min
LP/90 = Long passes per 90 min
P3/90 = Final third passes per 90 min
A/90 = Assist per 90 min
REC/90 = Recoveries per 90 min
D% = Duels won %

. . .

En stark uppsättning med sex centrala mittfältare och då har jag inte ens nämnt Jakob Johansson, Pontus Wernbloom, Isak Dahlqvist och Noah Alexandersson. Sen har vi såklart också kantspelare som Hosam Aiesh, Gustaf Norlin och Kevin Yakob.

Det är en spets och framförallt en bredd, tillsammans med mixen av äldre och yngre, som gör att IFK Göteborg har ett centralt mittfält av yppersta allsvenska klass.

Min farhåga är dock att Blåvitt, likt förra våren kommer att förlora matcherna i de båda straffområdena.
Med vår tydliga försvarsgeneral Calle Johansson borta till EM och Marcus Berg och Oscar Wendt som checkar in först efter mästerskapet finns det en risk för det.
Vi står såklart bättre rustade i år och har bättre täckning längst fram och längst bak än vad vi hade förra våren, men med hypen och förväntningarna som finns på laget nu, är jag rädd att vi saknar alldeles för viktiga pusselbitar under de inledande åtta matcherna.

Tippade åtta av ”experterna” men fortfarande uppskruvade förväntningar från både klubben själva och supporterhåll.

IFK Göteborgs trupp är inte byggd för att peaka om två-tre år, utan man ska vara med i toppen redan nu.

Med Calle Johansson i mittlåset och med Wendt och Berg på plan ser jag väldigt få svagheter.
Men utan dessa tre, under de inledande åtta matcherna, lyfter jag ett varningens finger i de båda straffområdena, om IFK Göteborg vill vara med i toppen på riktigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *