”Ett offensivt sparkapital som kommer att explodera 2020”

Foto: Fredrik Aremyr / Supporterklubben Änglarna

Robin Söder, Kristopher Da Graca och August Erlingmark är alla tre på A-landslagets januariturné i Doha. Den sistnämnda intervjuades i samband med det av TV4 – där fokuset låg på den kommande säsongen med IFK Göteborg. Huruvida Agge själv kommer att vara kvar året ut, eller ens när allsvenskan drar igång, återstår att se.

Erlingmark får frågan vilka spelare som kan ta ytterligare kliv 2020 – och svaret föll på båda våra offensiva kantspringare.

Jag tror Giorgi och Hosam kan steppa upp. Någon av de tror jag kan bli verkliga topp-, toppspelare. Om de inte redan är det så tror jag verkligen att de kan leverera både poäng och prestationer. 

Hosam Aiesh och Giorgi Kharaishvili alltså.

IFK Göteborg går in i säsongen 2020 med en stark offensiv uppsättning. Likt förra året kommer man med största sannolikhet att spela en 4-2-3-1/4-3-3-formation med fyra offensivt inriktade spelare. På de fyra offensiva positionerna har man en uppsättning med spelare som Robin Söder, Giorgi Kharaishvili, Hosam Aiesh, Tobias Sana och Patrik Karlsson Lagemyr. På det är det inte heller helt omöjligt att klubben plockar in ytterligare en  anfallare för att ersätta Lasse Vibe.

Rent krasst, hävdar jag att våran offensiv tillhör det absoluta toppskiktet av Allsvenskan.

Giorgi Kharaishvili har under sina två första år i Allsvenskan levererat 16 mål och 11 assist på 55 framträdanden, där han 2018 under hösten fick dra ett stort offensivt last på egen hand.

. . .

Hosam Aiesh har bevisligen redan hävdat sig på den allsvenska scenen under sin tid i Östersund – och jagades – vad det verkar – av varenda allsvenska storklubb, inklusive utländska klubbar. Trots det hamnade han i Blåvitt och visade under hösten upp ett ”en-mot-en-spel” som ingen i Allsvenskan behärskar. Dessvärre resulterade det under hösten inte i allt för många poäng från varken Aiesh, eller Blåvitt överlag. Givetvis finns det en acklimatiseringsperiod där att ta hänsyn till. Aiesh kom till Blåvitt som Nygrens ersättare – men är i grunden en väldigt väldigt olik spelare om du jämför honom med Nygren. Det kommer ta tid för honom och Blåvitt att hitta en kombination där han passar in i lagets system, samtidigt som man får ut maximalt av hans styrkor. Just det är jag inte det minsta orolig för. En lång försäsong med Poya och Ferran kommer få bitarna på plats, tro mig.

. . . 

Robin Söder exploderade äntligen under 2019 och var så när delad skytteligavinnare.
Men det var först i sommar och framåt – som han började levererat hävdar många. Fel!

Det är verkligen inte meningen att jag ska säga ”vad var det jag sa?”, men vad jag vill poängtera är vikten av att ha Robin Söder på plan. Under våren var det Patrik Karlsson Lagemyr och Benjamin Nygren som stod för poängproduktionen i stort – men en Robin Söder som löpte, öppnade ytor och fördelade bollar. En osjälvisk anfallare som gjorde sina medspelare bättre, och tillslut själv även fick maximal utdelning i form av målproduktionen. Han har själv hintat om att han gärna testar vingarna utomlands en gång till, men för tillfället är han vår enda renodlade anfallare. Huruvida han stannar eller inte, får helt enkelt tiden utvisa.

När det kommer till Patrik Karlsson Lagemyr och Tobias Sana har Blåvitt ett lyxproblem i offensiv väg. För mig är det ingen tvekan om att en frisk Patrik Karlsson Lagemyr är cementerad i startelvan, men samtidigt ser jag inte hur vi ska motivera en bänkplats för en spelare av Sanas kaliber.
Beroende på hur det blir på vårt centrala mittfält (med tanke på att flera av spelarna är intressanta för utländska klubbar) har jag tidigare bollat upp idéen om att spela Sana längre ner i banan, likt Hammarby har gjort med Bojanic. Just det alternativet ser jag dock inte som särskilt troligt över tid, men tror absolut det kan vara ett alternativ i vissa matcher. Han gjorde det exemplevis väldigt bra som sittande mittfältare bredvid Hasse, i sin återkomst när han byttes in tidigt hemma mot Falkenberg.

Som jag sa, är Paka dock tokgiven för mig när han är frisk. Dels för hans spel med bollen, men framförallt för det presspel och grovjobb han lägger ner defensivt som var så vägvinnande under våren. Jag tycker samtidigt att Sana över tid kom in i det mer och mer, men inte riktigt kommer upp i samma nivå som Paka. I en annars aningen tunn trupp, är detta en av de få positioner där vi faktiskt har ett riktigt lyxproblem.

. . .

Den andra positionen där vi har det tjockt och gott är högerbacksplatsen. Anledningen till att jag tar med den under kategorin offensiv, är med tanke på vilka två högerbackar vi har. Emil Holm och Alexander Jallow går båda under kategorin ”modern ytterback” eller ”offensiv ytterback” och de båda spelarna kan dessutom lira högre upp i banan. Skulle Hosam Aiesh exempelvis vara avstängd eller skadad, finns möjligheten att spela Jallow och Holm på samma kant. En atletisk kant, där båda. kan försvara och anfalla, man kan överlappa och täcka upp för varandra. En dröm för oss blåvita, men en mardröm för motståndarnas vänsterkant.

Under den gångna säsongen användes Emil Holm som targetspelare, vid forceringsfasen i slutet av matcherna, exempelvis borta mot Malmö.
Ett annat alternativ, som diskuterades med en fd blåvittspelare under onsdagens träning, är att använda Emil Holm som anfallare när man leder en match i slutet. Robin har sina kvalitéer, men Holm har en del andra. Dels får du hans längd, men framförallt får du hans snabbhet som kan hota bakom en högt stående backlinje. Inte bara är han snabbast i laget, utan han är också en av lagets bästa avslutare, efter möjligtvis Giorgi och Affane.

Mångsidigheten bland de blåvita spelarna, dels i offensiven, men framförallt över hela banan är en ynnest att ha. Inte minst när man har en tunn trupp.

. . .

Våran startelva ÄR tillräckligt stark för att vi under våren till exempel skulle gå hela vägen och lyckas vinna cupen. Däremot blir det aningen tuffare över 30 omgångar, där det är oundvikligt att komma ifrån skador och avstängningar. När spelare försvann och vi under sommaren tvingades rotera på flera olika positioner, började spelet att hacka och resultaten dalade avsevärt.
För precis som Poya påpekade efter onsdagens träning, är truppen fortfarande aningen för tunn.

Självklart kommer det att tillkomma fler spelare innan fönstret stänger. Inte minst en bra mittback, men sett till gårdagens rykten verkar även en anfallare vara på ingång. Det är dock inget vi kan förhålla oss till förens det är klart.
Vad vi däremot kan förhålla oss till är IFK Göteborgs starka offensiv.
Ett offensivt sparkapital som bör explodera 2020.