”För mig är åsikten enkel – finns endast ett korrekt beslut”

Foto: Michael Erichsen / Bildbyrån

Stängda träningar och mindre information kring skador på spelarna.
”Ser vi slutet på det öppna IFK Göteborg?” basunerade en lokal krönikör ut tidigare i dag.
För mig som supporter är åsikten enkel. Det finns endast ett korrekt beslut. Och det är det som i längden leder till störst sportslig framgång för IFK Göteborg.


Annons från Unibet:


AIK:s skadekommunikation med underkropps- och överkroppsskador, var något som många gjorde sig lustiga av.
Men sanningen är att svensk fotboll allt mer rör sig mot den riktningen. Det blir allt vanligare med stängda träningar och begränsad kommunikation när det kommer till skador och annan information. Det gäller flera klubbar.

Nu på senare tid är IFK Göteborg en av dem som hakat på. Emil Holm och André Calisir är de senaste två spelarna som drabbats av skador, den ena betydligt allvarligare än den andra. Men kommunikationen utåt har varit densamma.

En känning i underkroppen på Calisir och gällande Holm sade man ”knäet är skadat och kommer att behöva rehabiliteras under våren”.

Sättet att kommunicera skadorna har väckt en hel del känslor bland supportrar på sociala medier. Åsikterna har varit blandade – allt från att klubben gör rätt till att spelarna är offentliga och bör kunna stå ut med det. En hel del lokala journalister har också ställt sig kritiska mot den allt mer begränsade kommunikationen och öppenheten från klubben, vilket man ur deras synvinkel både kan förstå och får respektera.

Men för mig som supporterjournalist, med störst betoning på supporter, är åsikten enkel.
Beslutet som IFK Göteborgs sportsliga sektion har tagit, är taget av en anledning.
Spelarna, ledarna, sportcheferna och alla runtomkring, har gemensamt kommit fram till det man tror kommer generera i störst sportslig framgång för IFK Göteborg på sikt. Anser klubben att skydda spelarna med hjälp av begränsad kommunikation kring deras frånvaro, eller mer stängd tid med varandra på träningarna. Then so be it, som man säger på engelska.

Jag förstår att folk utifrån – supportrar som media – kan tycka att det är löjligt att stänga träningar inför cupmatcher mot division 1 motstånd, eller att kommunicera en känning i baksidan som underkroppsskada. Men om IFK Göteborg tror att det kommer gynna klubben, så är det en no brainer för mig.

Hela snacket om att IFK Göteborg, eller för all del andra allsvenska klubbar skall vara öppna och familjära, kan jag köpa till en viss gräns. Någonstans måste även vi i svensk fotboll ta kliv, för att kunna vinna mark på den europeiska scenen. Vi måste på sikt kunna bli konkurrenskraftigare och jobba oss uppåt i den fotbollsmässiga hierarkin.

– Dagens fotboll, även i Sverige, är en industri där det satsas väldigt många miljoner kronor på många detaljer, sade Poya Asbaghi i en intervju med Sportbladet 2018.

Och så är det. Med tanke på hur stora pengar det är i omlopp, och med tanke på hur mycket en klubb av IFK Göteborgs dignitet berör, så vore det konstigt om man inte arbetade mot en mer professionell approach på klubben.

Svensk fotboll kommer aldrig att bli Premier League eller La Liga. Vi kommer alltid vara beroende av våra supportrar på ett helt annat sätt än vad de är. Men vad man inom svensk fotboll måste göra, är att göra justeringar och maximera de resurserna vi har, för att på sikt kunna bli konkurrenskraftigare inom Europa.

Jag fattar att IFK Göteborg inte är Real Madrid. Och jag själv älskar den familjära känslan kring föreningen IFK Göteborg. Men om klubben en gång i veckan vill stänga en träning, eller begränsa kommunikationen kring skador, så gör man det av en anledning. Klubben själva tjänar absolut ingenting på att stänga ute supportrar och media för skojs skull. Man gör det för att man tror att det kommer gynna klubben på sikt.

Inför 2020 har Blåvitt skruvat på en del grejer inom organisationen, för att ge A-laget så bra förutsättningar som möjligt. Man har enligt sig själva, med dessa justeringar blivit mer professionella.

Utifrån sett får man tycka exakt vad man vill om det.

Men sanningen är att det som händer uppe på Kamratgården är stora steg i rätt riktning, vare sig man tycker om det eller inte. Spelare som har lämnat i närtid och spelare som är kvar, har alla varit av den åsikten när jag pratat med dem. Carl Starfelt sa det nyligen i en intervju jag gjorde med honom – där han poängterade att Blåvitt inte bara har hittat rätt på planen, utan även högre upp i leden.

Med Poya Asbaghi och Ferran Sibila vid bänken, Kennet Andersson och Pontus Farnerud som sportchefer, och med Max Markusson och Mats Engström som de högsta hönsen, har Blåvitt lyckats bygga upp en stabil grund där alla arbetar mot samma mål. Det är en stabilitet och ett lugn i klubben, som vi inte har haft sedan Jesus gick i kortbyxor.