”I dag börjar jaktåret 2020”

Foto: Fredrik Aremyr / Supporterklubben Änglarna

Prioritet Serneke Arena. 8 januari 2020. 
Här och nu, inleder IFK Göteborg den nya säsongen.
En säsong, där man inleder jakten på de ekonomiska stormakterna inom svensk fotboll. 

. . .

Under tisdagsmorgonen presenterade IFK Göteborg officiellt sitt nya samarbete med Craft.
Ett sexårigt avtal där Craft blir ny officiell leverantör av match-, tränings- och merchandisekläder till IFK Göteborg.

Spontant känns det som ett kanonavtal. Varför då?
Man tecknar inte ett sexårigt avtal med Craft om det inte hade varit en ekonomiskt gynnsam deal för klubben.

Inför fjolårssäsongen tecknade Hammarby ett avtal med Craft, som uppskattades till omkring 5 miljoner kronor enligt FotbollSthlm. Det är ett avtal som ligger i paritet med MFF:s med Puma och AIK:s med Nike, som är de mest lönsamma avtalen som tecknats inom svensk fotboll.

Utöver det – vad jag tror – ekonomiskt gynnsamma avtalet, är jag helt övertygad om att Crafts klädkollektion kommer vara ett rejält lyft för Blåvittshoppen som kommer generera i en ökad försäljning under 2020.

. . .

2020 var det ja.

En helt ny säsong med så stora förväntningar, på det IFK Göteborg som under 2019 motbevisade allt och alla med en ung satsning som slog så väl ut den bara kunde.

”Den unga entusiasmen slår gamlingarna” sa Simon Thern 2013 efter att Malmö FF säkrat SM-guldet på Borås Arena och därefter påbörjade sin maktdemonstration som har tagit klubben dit de är i dag.

Ett lag med tongivande spelare, som där och då var Jiloan Hamad (22 år), Emil Forsberg (21 år), Simon Thern (20 år) och Pontus Jansson (20 år) för att nämna några.

Starten på Malmös stora dominans grundade sig någonstans i ett ungt lagbygge, där allting klaffade.
Nu är jag i skrivande stund tillräckligt nykter för att inte dra den parallellen – att IFK Göteborg med sitt unga lag bör vinna guld 2020. Även om det såklart hade varit väldigt fint.

Det jag vill få sagt är att den ungdomliga satsningen 2019 till viss del var framtvingad, men också en stor succé på alla plan, dvs utanför plan. Även om mitt supporterskap till IFK Göteborg troligtvis är betydligt kortare än många er läsares, så har jag under alla mina år som supporter aldrig känt en större gemenskap än förra säsongen.

Givetvis kan bevakningen från min sida ha spelat in där. Att faktiskt vara på träningar och nere i katakomberna när Blåvitt vunnit en match, gör att du känner där delaktig. Fastän att jag bara suttit på läktaren och gjort absolut ingen nytta under 90 minuter.

Satsningen på egna spelare, och unga spelare, som faktiskt vill vara i IFK Göteborg – inte en legoknekt som lånats in under sex månader. Den satsningen skapade en vi-känsla. En vi-känsla som inkluderar spelarna, ledarna, alla i klubben och framförallt oss supportrar. 2019 var det verkligen vi. Det var IFK Göteborg, mot hela Sverige.

. . .

2020 kan mycket väl bli ett mellanår när det kommer till spelare från den egna akademin. Jag säger kan. För samtidigt som vi under förra säsongen var bortskämda med den så starka 01-generationen (Nygren, Alexandersson och Wikström) så ser jag i dagsläget ingen i akademin som är redo att ta steget upp. Jag trodde att det eventuellt skulle bli Samuel Ohlsson, men han hamnade i Öis.

Istället fortsätter Blåvitt på den ungdomliga satsningen externt. U21-landslagsmannen Alexander Jallow anslöt (bättre sent än aldrig) och blev klubbens första värvning på 20-talet. En värvning som tickar i så många olika boxar. Ung, utvecklingsbar- och villig, kan spela på flera olika positioner och har en väldigt modern spelstil. Inte minst VILL han verkligen representera IFK Göteborg. Ända sedan övergången gick i kras i somras har Jallow haft som mål att komma till Blåvitt. Detta trots, att det har rapporterats om utländskt intresse.

Att börja förstärka i de bakre leden är dessutom helt rätt väg att gå för Blåvitt inför den kommande säsongen. Nu är Jallow den första i ordningen – men med en väldigt bra mittback på väg in ser jag väldigt mycket fram emot hur Poya och Ferran ska förbereda detta laget inför Allsvenskan 2020. Inte minst under en veckas tid i Portugal.

. . .

Men vad har folk egentligen för förväntningar på Blåvitt inför 2020? Och vad är RIMLIGT att ha för förväntningar på Blåvitt inför 2020?
Två snarlika, men ack så olika frågor.

Någonstans finns det en skräckblandad förtjusning med dels min egna – men också många andra blåvitas förhoppningar.
Tanken av att ”Hade vi bara haft lite mer flyt 2019, så hade vi…” och att ha med sig det tankesättet in i 2020, gör att man målar upp orimligt höga förhoppningar. För samtidigt som jag på Twitter skämtsamt pratar om #Guldåret2020 – så måste vi någonstans finna oss i topplagshierarkin där 08-klubbarna och Malmö FF tillexempel ligger långt före oss ekonomiskt.

2021 har IFK Göteborg en uttalad målsättning att vara med och konkurrera om europaplaceringarna.

Vad blir då 2020 för år? Det är absolut ingen omöjlighet att vinna cupen eller slåss om topp fyra redan i år.
Men samtidigt som det inte är omöjligt, måste vi supportrar vara beredda på att detta – likt 2019 – kan bli ännu ett år där vi är med i toppen, men tillslut landar på en hedersam sjätte- eller sjundeplats.

Med det sagt. Istället för att måla upp olika scenarion – låt 2020 bli jaktåret då IFK Göteborg börjar jaga ikapp de ekonomiska stormakterna inom svensk fotboll. För vi är alla överens om vart IFK Göteborg egentligen hör hemma i den svenska fotbollshierarkin.
Vi ska inte bara ikapp 08-klubbarna och Malmö – vi ska förbi dem.

Jag är laddad inför Allsvenskan 2020. Är du?
Låt jakten börja!