IFK Göteborgs högintressanta mittbacksuppsättning

Foto: Bildbyrån

Blåvitts mittbacksuppsättning 2021 är både högintressant och lovande.
Här är mina tankar kring hur man bör ställa upp och prioritera fram till sommaren.

IFK Göteborgs backlinje står inför en intressant vårsäsong.
Under stora delar av 2020 var mittlåset i Blåvitt, det stora frågetecknet – och den roterades inte bara från match till match, utan även från halvlek till halvlek i många fall.

Men med tre träningsmatcher avklarade ser mittbacksuppsättningen högintressant ut.
Mattias Bjärsmyr anslöt sommaren 2020 och var under stora delar av hösten en trygghet i backlinjen.
Med den säsongen färskt på näthinnan och utifrån Roland Nilssons senaste laguttagningar känns Bjärsmyrs namn givet i startelvan.

Men en relevant fråga att ställa i fallet Mattias Bjärsmyr är: hur många matcher kan han spela?
Nu är Bjärsmyr varken lastgammal eller allvarligt skadedrabbad, men att kroppen ska hålla för 30 av 30 allsvenska matcher tror jag inte.

I dag mot Helsingborg klev han av sent i andra halvlek med en del krampkänningar, men det ska inte vara någon större fara för framtiden.

Men ponera att Bjärsmyr inte spelar samtliga tävlingsmatcher – vilket jag har väldigt svårt att se – så öppnas det genast upp en plats som skall fyllas och underifrån har vi två duktiga spelare som heter Rasmus Wikström och Jesper Tolinsson.

Jesper Tolinsson sitter dock i en svår situation, då vi alla vet att han inte kommer att tillhöra Blåvitt längre än fram till sommaren.
Blåvitt cashade in i höstas och flyttlasset går som bekant till belgiska Lommel. En levande övergångssumma som IFK Göteborg själva kan påverka.
För i övergången finns det en klausul som gör att Blåvitt får extra betalt för de matcher som Tolinsson spelar i klubben innan övergången i sommar.
Och där står IFK Göteborg inför en svår situation. Jesper Tolinsson har efter de två inledande försäsongsmatcherna på Valhalla inte bara stärkt sina aktier i kampen med Rasmus Wikström som backup, utan även gett sig själv en ärlig chans att konkurrera om startplatserna.

Det är nästan exakt ett år sedan han gjorde A-lagsdebut under träningslägret i Portugal på den gamla EM-arenan Estadio Algarve.
Mycket har hänt sedan dess, och det såg man inte minst i de två inledande matcherna mot Halmstad och Degerfors.
Han spelar resolutare och mognare och ser framförallt ut mer som en seniorspelare.
Hans spel med fötterna var bra redan då – men det märks framförallt nu att han spelar med ett större självförtroende och styr spelet bakifrån.
Uspen med Jesper Tolinsson är ju också att han är tvåfotad och därför väldigt svår att pressa åt något särskilt håll.
Men problemet med att starta Jesper Tolinsson och spela honom kontinuerligt under tävlingssäsongen säger ju sig självt. Det är knappast något att bygga kring långsiktigt, eftersom man redan vet att han försvinner i sommar.

En avvägning som måste göras av både Roland Nilsson och Pontus Farnerud. Pengar kontra långsiktighet. Personligen tror jag både Farnerud och Rolle är överens om att man ska spela det mittbackspar som för stunden ger Blåvitt störst chans att ta tre poäng, snarare än att tänka på någon klausul. Men med klausulen åt sidan, är Jesper Tolinsson fortfarande den spelare som står först i kön efter Johansson och Bjärsmyr, det är åtminstone känslan efter matchen mot Helsingborg i dag.

Spindel från Daniel Lidmark Eriksson, Fotbollslabbet.

Jesper Tolinssons spindel från 2020 ser inte så imponerande ut vid första anblick, men med väldigt få matcher och i utsatt position som en debutant, får man ha överseende med den. Passningsspelet som till exempel är under genomsnittet för mittbackar, är ganska missvisande då han ligger i framkant där både för sin ålder och generellt i Allsvenskan.

. . .

Någon som däremot bör vara helt given i startelvan är Calle Johansson. Skåningen med det fantastiska svallet har över de tre första matcherna spelat totalt 180 minuter – och på de 180 minuterna har Blåvitt inte släppt in ett enda mål. Med det sagt, och med fjolårets prestationer i Falkenberg, känner jag mig ganska trygg med att säga att vi har en given ledare och startspelare i Calle Johansson. Sättet han styr backlinjen på är något vi har saknat sedan Carl Starfelt lämnade sommaren 2019. Visst var Bjärsmyr bra under fjolåret, men jag tycker vi får lite mer spets i Calle Johansson vad gäller närkampsspelet och huvudspelet. En resolut mittback, med andra ord.

Förutom hans faktiska fotbollsegenskaper, märker man en tydlig skillnad på när Calle Johansson är på plan och när han inte är på plan.
Det blir en tydlig skillnad på kommunikationen med någon som hörs och som vågar höja rösten mer än de andra. En viktig egenskap som jag tycker har saknats i Blåvitt.

Calle Johansson efter matchen mot Helsingborg:

Skönt att få 90 minuter så man vänjer kroppen vid det. Samarbetet med Bjärsmyr kändes ändå helt okej för att vara första gången vi spelar ihop. Det tar lite tid innan man lär känna varandra. Men vi fick hålla nollan så det var skönt. 

Såvida Calle inte drabbas av några skador eller liknande under säsongen är det en försvarsspelare att bygga defensiven kring i 30 av 30 matcher, precis som Anestis. Den kontinuiteten bygger i sin tur en trygghet som har saknats tidigare.

Spindel från Daniel Lidmark Eriksson, Fotbollslabbet.

Calle Johanssons spindel har analyserats tidigare, men tåls att visas igen.

Vad gäller närkampsspel och huvudspel är han exceptionell och det tycker jag redan man har fått se glimtar av i Blåvitt. Dominant i straffområdet och vinner i princip allt i luften. En trygghet att ha honom, Bjärsmyr och Anestis i straffområdet på inlägg.

. . .

Kollar vi vidare i backlinjen finns det ytterligare en egen talang, Rasmus Wikström, som är tillbaka från sitt skadehelvete.

Jämför man honom med Tolinsson är det en mer klassisk och resolut mittback, till skillnad från Tolinsson som är den lite mer moderna och spelande mittbacken. På så sätt är det synd att de inte fått spela tillsammans, då jag tror de hade kunnat komplettera varandra på ett fint sätt.

Men för mig är det självklart att Rasmus är en spelare att satsa på för framtiden. Ett råämne och en stor talang som kan bli en framtida storförsäljning eller en försvarskugge att bygga laget kring långsiktigt – eller både och.

Dilemmat som Blåvitt står inför under våren är som jag tidigare sade: ge Jesper speltid och casha in, eller ge Rasmus speltid och tänka långsiktigt?

I dagsläget är jag ganska säker på Jesper går före, dels ur en ekonomisk aspekt, men främst då han är en mer färdig spelare med en högre högstanivå.

Samtidigt tror jag att Blåvitt resonerar på så sätt att Bjärsmyr och Calle Johansson är förstahandsvalet – och att Jesper som trea, är kvar i klubben såpass kort tid att det inte kommer uppstå särskilt många chanser att rotera under tävlingsmatcherna. Därefter bör Rasmus rimligtvis vara första backup med August Erlingmark och Jakob Johansson i truppen som kan vikariera där nere om det skulle behövas. Och som första backup under större delar av säsongen kommer givetvis chanser att uppstå för Rasmus att få speltid och förhoppningsvis utvecklas och ta stora kliv.

Men som jag nämnde tidigare, har jag väldigt svårt att se någon annan kombination än att Calle Johansson och Mattias Bjärsmyr bildar mittlås under säsongen.

Spindel från Daniel Lidmark Eriksson, Fotbollslabbet.

Bjärsmyrs spindel är intressant ur en del olika aspekter. Den ena är hans huvudspel och försvarsspel som är högre än genomsnittet. En indikation på vad för typ av mittbackspar Blåvitt kommer att förfoga över 2020. Fysiskt starka både i försvarsspelet på marken och i luften.

Den andra är såklart hans avslut där han är överlägsen. Mycket av det grundar sig i hans målform i slutet av säsongen. Bjärsmyr gjorde fyra mål på totalt sju avslut i Allsvenskan 2020, vilket är ett makalöst snitt. Men tillbaks till defensiven.

Mycket av Blåvitts kris föregående säsong grundades i den otryggheten man hade i försvaret under våren och sommaren. Vad den berodde på är ganska självklart. Blåvitt tvingades inte bara inför varje match, utan ofta även mitt i, att byta sina mittbackspar. En stor förändring som sällan slår väl ut.

Dessutom hade Blåvitt aldrig någon riktig nummer ett och två, fram till att Mattias Bjärsmyr var i full form. Det blir svårt att bygga ett lag bakifrån när man hela tiden tvingas göra förändringar, och när man inte har den tydliga ledaren i backlinjen. Under hösten märkte man en tydlig skillnad när Bjärsmyr och Da Graca blev helt ordinarie och dessutom väldigt samspelta.

Ett samarbete som jag hoppas och tror att Bjärsmyr nu kommer att ta vidare med Calle Johansson.

Pontus Wernbloom om att ha Calle Johansson och Mattias Bjärsmyr bakom sig:

Det är två bra spelare liksom, så det är kanon. Det är skönt att ha två sånna mittbackar som tar för sig, och som styr och ställer. Jag tror de tycker det är rätt gött att ha oss framför dem också när vi står där som ett block. Det är rätt jobbigt att spela där för motståndarna. Defensivt finns det inte mycket att anmärka på. 

Det går inte annat än att konstatera att Blåvitts mittbacksuppsättning är både högintressant och lovande.
Backupsen under våren kommer att heta Jesper Tolinsson och Rasmus Wikström – och med allsvenska mått mätt är det både kvalitativt och emotionellt två väldigt bra sådana.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *