IFK Göteborgs vinterfönster 2022 – ett mycket viktigt sådant

Hur har årets försäljningar påverkat IFK Göteborg?
Jag går igenom det samtidigt som jag blickar framåt mot vinterfönstret där jag analyserar potentiella nyförvärv och lämnar en liten önskelista till vår sportchef.
Vinterfönstret 2022 blir intressant – och framförallt ett mycket viktigt fönster. 

Ett långt sommarfönster har nyligen stängt igen och IFK Göteborg har redan ögonen på det stundande vinterfönstret. Ett mycket viktigt sådant för klubben, som måste rannsaka sig själva och göra ett ordentligt arbete med truppbygget inför nästa säsong, för att vi ska undvika samma fiasko ytterligare en gång.

IFK Göteborg har massor av kvalité och en kompetent tränare. Men problemet som jag ser det är balansen i truppen och harmonin i gruppen. Den sistnämnda är i princip omöjlig för någon utifrån att sätta fingret på hur man ska lösa och det är något som måste skötas internt.
Men vad gäller spelarprofiler som behövs och hade passat in i Blåvitt kan jag försöka bidra med mitt.  

Som jag ser det saknar Blåvitt främst två saker: fart och kreativitet. 

Hittills 2021 har Blåvitt sålt spelare för omkring 40 miljoner kronor.
Det är absolut inget katastrofår i det avseendet, men det är samtidigt ganska många spelare som lämnat för att vi ska nå upp till den nivån.

Kristopher Da Graca, Giorgi Kharaishvili, Emil Holm, Rasmus Wikström, Alhassan Yusuf och Yahya Kalley för att nämna några. 

Att Blåvitt fick omrking fyra miljoner kronor plus eventuella bonusar för Yahya Kalley är ingen dålig affär. Att man dessutom plockade in honom gratis väger såklart över till det positiva.

Men det som gör mig aningen skeptisk och orolig är vad vi HADE kunnat få för honom, för Emil Holm och för Rasmus Wikström om de hade fått sina genombrott hos oss.
Det lär vi aldrig få svar på. Men det är klart att frågan är befogad att ställa – och framförallt VARFÖR dessa spelare lämnar i ett så tidigt skede? Klubbens vilja? Deras vilja?
Troligtvis en kombination.

Den stora snackisen inför säsongen var Blåvitts åldersstruktur. 

Att man saknade unga, utvecklingsbara spelare. Något som blev en etablerad lögn. 

Alhassan Yusuf, Emil Holm, Rasmus Wikström och Yahya Kalley senare, börjar det bli mer verklighet.

Nu har man Kevin Yakob och Alexander Jallow som de enda försäljningsbara spelarna i truppen.
August Erlingmark tillhör samma kategori som dessa två givetvis, men sitter för tillfället på ett utgående kontrakt.
Filip Ambroz och Oscar Vilhelmsson med stor potential, är i dagsläget alldeles för långt ifrån och behöver få speltid innan man kan diskutera deras namn i sammanhanget.
Noah Alexandersson som dragits med skador, väntar på sitt genombrott, och förhoppningsvis kan en lånesejour i Norge göra gott för honom.

Men som ni märker, är det inte mycket mer än så.
Och först nu tycker jag det är befogat att lyfta detta som ett problem. 

Och ur det avseendet hade IFK Göteborg mått bra av en eller två värvningar av den profilen inför nästkommande säsong. Sådana finns i Allsvenskan, men prislappen kommer troligtvis bli för hög. Att istället leta i Superettan, likt man gjorde med Alexander Jallow är ingen dum idé.

De statistiska bitarna blir en allt större del av fotbollen – och även om det inte alltid speglar verkligheten till 100% är det verktyg som allt mer präglar fotbollsklubbar över hela världen.
IFK Göteborg är inget undantag. 

Tittar man på några av klubbens senaste nyförvärv; Calle Johansson, Bernardo Vilar och Kolbeinn Sigthorsson har samtliga tre spetsegenskaper där de varit bäst i sin respektive serie på till exempel huvud- eller försvarsspel under den gångna säsongen. 

Grunden till många värvningar på denna nivån hittar du genom spetsegenskaper och digital scouting. Man pinpointar spelartyper eller egenskaper som ditt lag behöver – och kan därifrån med hjälp av alla dessa verktyg som WyScout eller egna databaser,  hitta spelare som matcher det du söker.

Och som jag nämnde tidigare behöver Blåvitt få in fart och kreativitet i laget.
För som det ser ut i dag känns Blåvitt som ett väldigt ensidigt lag när man hotar offensivt och de flesta spelarna vill ha bollen på fötterna eller har sina främsta styrkor i det felvända spelet. 

Jag har tagit fram några spelare som jag både tror och hoppas att IFK Göteborg har ögonen på inför det svenska vinterfönstret. 

. . .

Haris Brkic, född 1999 – Trelleborgs FF

Har varit en av Superettans bästa centrala mittfältare denna säsongen.
En smart sittande mittfältare vars största styrka är spelförståelsen och spelet med boll.
Bra på att skapa chanser och sätta sina medspelare i bra lägen offensivt.

Ett stort problem som Blåvitt haft i år är kreativiteten på mittfältet, där Tobias Sana fått ett väldigt stort ansvar och tvingats komma ner i speluppbyggnaden väldigt ofta.
Haris Brkic främsta egenskaper hade löst en hel del av dessa problem.

Foto: Christian Örnberg / Bildbyrån

Att spela Brkic i en sittande mittfältsroll, bredvid en mer defensivt lagd bollvinnare som till exempel Gustav Svensson eller August Erlingmark, är idealt. Där får du en mix av det defensiva och det kreativa, som vi i Blåvitt har saknat när man spelat med exempelvis Svensson och Eriksson tillsammans.

För tittar man på Brkic statistik hittills i Superettan är det tydligt att han är en av bättre på sin position vad gäller just passningsspel och kreativitet, inte minst med tanke på sin låga utgångsposition. Det är liksom ingen nummer tio vi pratar om här. 

Han är fjärde bäst i serien vad gäller att spela bollen in i sista tredjedelen.
Han har ett snitt på 11,02 passningar per match in i sista tredjedelen, medan bäst i serien ligger på 11,69.
Totalt har Brkic slagit 218 passningar in i sista tredjedelen.

Samtidigt har han slagit totalt 188 ”progressive passes” hittills denna säsongen, vilket blir ett snitt på 9,47 per 90 minuter. Och väljer man att titta på passningar överlag, är han den i serien som slagit allra flest, med sina 1215 stycken. Utan att det behöver vara någon större bedrift i sig, tyder det på en spelare som hela tiden vill vara inblandad i spelet och driva på det offensiva spelet. Och med 75,14% accurarcy på passningar framåt i banan visar han även att han är säker i just det avseendet. 

Han är även fjärde bäst i serien vad gäller ’’through passes’’ med sina 43 stycken.
Samtidigt har han en hög rättsprocent på sina through passe där 44,19% av dem går till rätt adress.

Med sin tekniska spelstil och bollkontroll lyckas han även få med sig en hel del frisparkar.
Han är 11:e bäst i serien med 34 vunna frisparkar såhär långt i Superettan.

Tittar man bortom passningar och det kreativa, så är han även bra i det defensiva spelet.
Med hjälp av sin spelförståelse läser han spelet och vinner även en del boll, trots sin offensivt lagda spelstil.
Han har ett snitt på 7,68 recoveries per match.

  • Recoveries är precis som det låter, när en spelare bryter motståndarnas bollinnehav, vinner bollen och påbörjar bollinnehav för sitt egna lag.

Brkic är också tredje bäst i serien vad gäller deep completions. 31 stycken hittills och bara tre efter Moustafa Zeidan som är bäst i serien.
En deep completion är en passning (inlägg räknas inte) som går in i zonen 20 meter inom mål. Det hänger såklart ihop med att han är en av de spelarna som spelar bollen mest framåt i hela serien.
Se exempel nedan.

Deep completions pass map deep-completion-map

. . . 

Tittar vi längre fram i plan hittar vi en duo i Landskrona BoIS där Pontus Farnerud förhoppningsvis borde ha både bra koll och bra ingångar.

Kevin Jensen och Filip Olsson är två väldigt mittfältare med sina styrkor i det offensiva spelet.
Låt oss börja med den yngre av de båda spelarna.

Kevin Jensen har under ett par års tid varit up and coming från Landskronas framfart i division 1 upp till Superettan där man huserar idag. 

Det är en snabb yttermittfältare som gillar att utmana en mot en och som gillar att komma till lägen nära mål.
Dessvärre verkar det som att både Djurgården och Hammarby har bra koll på spelaren och redan fört diskussioner om en övergång.
Ska man in i en konkurrenssituation med dessa två klubbar kan det bli svårt för Blåvitt.

Därför tycker jag att en spelare som Filip Olsson, istället är väldigt väldigt intressant.
Två år äldre förvisso, men många egenskaper som jag tror hade passat utmärkt i dagens Blåvitt. 

Filip Olsson, född 1999 – Landskrona BoIS

Filip Olsson i Landskrona BoIS – Foto: Christoffer Borg Mattisson / Bildbyrån

Han är en offensiv mittfältare som spelar till vänster på Landskronas tremannamittfält och har därför en rätt bred utgångsposition, vilket gör att han ofta blir involverad i kantspelet när man anfaller. Bra genombrottsförmåga och duktig en mot en.
Tittar man på spelare i Superettan som utmanar i en mot en-dribblingar är han sjätte bäst i serien med sina 113 stycken, vilket är högt för att vara en central spelare i grunden.
De fyra spelarna som är framför honom är renodlade ytterspelare.

Han är samtidigt väldigt bra på att vara delaktig långt fram i plan.
Med sina 40 touch i offensiv box är det endast två centrala mittfältare i serien som har fler och det är Magashy i Värnamo (47st) och Rasmus Jönsson i Helsingborg (41st). 

Olsson är också den spelare i Superettan med flest ”progressive runs” såhär långt. 71 stycken gör honom fem bättre än tvåan på 66.
Just progressive runs är en egenskap som Simon Thern också ligger väldigt bra till i Allsvenskan – men som saknats enormt när han inte varit på plan i år.
Att få in ytterligare ett sådant komplement på mitten hade Blåvitt mått väldigt bra av. 

  • Progressive runs = När en spelare på egen hand driver bollen framåt och för laget närmre motståndarnas mål.
    En löpning räknas som progressive om spelaren börjar och avslutar:
    –  Minst 30 meter närmre motståndarmålet om man börjar och avslutar på egen planhalva.
    –  Minst 15 meter närmre motståndarmålet om man börjar och avslutar på olika planhalvor.
    –  Minst 10 meter närmre motståndarmålet om man börjar och avslutar på motståndarnas planhalva.

Samtidigt är han med sin fartfyllda och utmanande spelstil på mittfältet en spelare som drar på sig väldigt mycket frisparkar från motståndaren.
Ajdin Zeljkovic i Öis är tydlig etta på denna listan med 49 vunna frisparkar.
Därefter duggar det tätt. Tvåa på listan är van den Hurk på 43 vunna, medan Filip Olsson ligger på en åttondeplats med 35 vunna frisparkar. 

Utan att ha sett mer en ett par enstaka matcher och kollat in spelaren på WyScout, finns det en hel del likheter i spelet med en viss Simon Thern.
Dels i bollbehandlingen och positionen, men framförallt i hans spelstil där han gillar att driva boll och hela tiden är väldigt aktiv.
Samtidigt har han en väldigt fin högerfot både i spelet men också på liggande boll där han under säsongen i Superettan har hängt in frisparkar direkt i mål.
Spontant tror jag en mittfältstrea med Gustav Svensson som ensam sittande och just denne Filip Olsson ihop med Simon Thern framför hade fungerat väldigt bra. Sen är såklart alltid steget från Superettan upp till Allsvenskan större än vad man tror. Men det är inget snack om att detta är en hyperintressant spelare. 

. . .

Victor Edvardsen, född 1995 – Degerfors IF 

Foto: Fredrik Karlsson / Bildbyrån

Ska vi titta i Allsvenskan finns det många spelare som är intressanta, men där prislappen troligtvis kan bli för hög. Victor Edvardsen är väl egentligen inget undantag, inte minst efter denna säsongen. Men med ett år kvar på kontraktet tycker jag åtminstone att klubben borde ge det ett försök.

Man har tidigare valt att avstå chansen att ta in honom, men enligt mig är han precis den spelarprofilen vi behöver längst fram i plan. 

Frågetecknet inför säsongen var om han kommer att klara steget upp till Allsvenskan.
Såhär 18 omgångar in kan vi nog konstatera att han gjort det med bravur. 

Spindlarna i texten (förutom Loepers) är hämtade från Ola Lidmark Eriksson och Playmaker.ai som letar efter jobb.
Är du eller någon du känner intresserad – tveka inte på att höra av er till dem. 

Ett av IFK Göteborgs största problem i år vad gäller offensiven är att man blivit alldeles för ensidiga och lättlästa. Ofta väldigt statiska.
Edvardsens djupledshot och spetsegenskaper löser några av dessa knutar.
Samtidigt har han i sin roll i Degerfors visat att han är en väldigt smart spelare som i allra högsta grad, med sin spelförståelse och teknik, kan vara delaktig i spelet fram till straffområdet.
Något som även hans spindel visar i passningsspelet där han är avsevärt bättre än de andra allsvenska spelarna på hans position.

Just den spelartypen, som är bra i både länkspelet och spelet bakom backlinjen, är inte jättevanlig i Allsvenskan.
Edvardsens egenskaper och inställning, är något som jag tror hade lyft Blåvitt som lag.

. . .

Wilhelm Loeper, född 1998 – Helsingborgs IF

Foto: Mathilda Ahlberg / Bildbyrån

En spelare som hade gjort skillnad i vilken allsvensk klubb som helst.
Högerspringaren i Helsingborg har imponerat stort i Superettan i år och leder seriens assistliga med sina åtta framspelningar.
En all-roundspelare som kan spela i princip vart som helst på plan. I årets upplaga av HIF har han spelat som högerytter i deras 4-2-3-1-uppställning.
Har tidigare spelat mycket som högerback och wingback, men har i år fått en roll högre upp i plan för att maximera sin inläggsfot – något som också gett utdelning.

Just nu är Alexander Jallow ensam högerback i truppen och med en ålder och vilja som blickar mot utlandet är det inte helt otänkbart att Blåvitt behöver titta på ersättare eller komplement till honom i vinter.

Wilhelm Loeper leder som sagt assistligan i serien och mycket är tack vare hans inläggsspel. Han har en väldigt vass högerfot som han gillar att använda.
Han är nämligen den spelare i serien som slagit överlägset flest inlägg såhär långt. Med sina 142 stycken, är han en bra bit före tvåan Johan Blomberg på 95 stycken inlägg.

Han beskrivs som en otroligt löpstark spelare, men har också styrkor i spelet en mot en. Han är till exempel den spelare i Superettan som utmanat en mot en tredje flest gånger i år.
Tillsammans med Ajdin Zeljkovic i Öis har han gjort det hela 135 gånger. Bara Dijan Vukojevic (139) och Leonard Pllana (157) är bättre.

Hans löpstyrka speglar sig vad gäller ”progressive runs” där han är femte bäst i serien med sina 60 stycken. Bäst är som bekant, ovan nämnda Filip Olsson med sina 71 stycken.

Samtidigt är han bäst av alla i hela serien vad gäller ”key passes”.
23 stycken hittills, gör honom tre bättre än tvåan Simon Johansson i Västerås.

  • En ”key pass” är en passning som omedelbart sätter din medspelare i en målchans
Key pass 431351687

Exempel på en key pass i Bundesliga

Wilhelm Loepers inläggsspel får som sagt mycket beröm, men han ligger också väldigt högt upp vad gäller deep completions.
Med sina 29 stycken hittills är han femte bäst i serien. Som jag förklarade ovan är en deep completion en passning (inlägg räknas inte) som går in i zonen 20 meter inom mål.

Cristiano Ronaldo with a deep completion 447517993

Ett exempel på deep completion från Serie A

Som ni förstår har Wilhelm Loeper ett väldigt brett register och är en spelare som arbetar bra i båda riktningar på högerkanten.
Med tanke på allt som efterfrågas offensivt av dagens ytterbackar är jag övertygad om att Loeper hade varit en klockren värvning av IFK Göteborg.

. . .

Sist men inte minst finns det två spelare i Superettan som stuckit ut väldigt mycket i Superettan denna säsongen.
Ajdin Zeljkovic i Örgryte – men framförallt Dijan Vukojevic i Norrby. Två ganska lika spelartyper och nära varandra vad gäller mål och assist i år, men där Norrbys 25-åring för mig är en mer komplett spelare. 

Dijan Vukojevic, född 1995 – Norrby IF

Foto: Jörgen Jarnberger / Bildbyrån

Vi har sett många spelare dominera i Superettan, för att sedan ha det tufft i Allsvenskan.
Men min känsla är att Vukojevic har ett bredare register och en högre höjd än många andra, som gör att han hade klarat av steget från Superettan till Allsvenskan. 

Tittar man på hans statistik från denna säsongen finns det väldigt många egenskaper som sticker ut och som är intressanta. 

Låt oss börja med det mest väsentliga i fotbollen för offensiva spelare: poängskörden.

Han leder poängligan i Superettan med sina 15 poäng, fyra före tvåan Anthony van den Hurk på 11 poäng.
Han är också seriens bästa målskytt på 10 mål, jämnsides med van den Hurk som gjorde sitt 10:e nu i den senaste omgången.

Redan där kan vi konstatera att Norrbys vänsterytter både är en målskytt och poängspelare. 

Förutom målskyttet och poängspelet, är han också en spelare som gillar att utmana sin försvarare.
Han har utmanat en mot en näst flest gånger i Superettan såhär långt. 139 gör honom till tvåa, bakom Leonard Pllana på 157.

Samtidigt är han den mest skottglada spelaren i hela serien
100 skott har han tagit i år, vilket är ett snitt på 4,80 per 90 minuter.

Han tar nästan dubbelt så mycket skott som tvåan i serien, som ligger på 66 skott hittills. 

Av de 100 skotten, är 51 av de utanför boxen och 29,35% från öppet spel. 

Han är samtidigt en kreativ spelare, som utöver målen, är bra i spelet och skicklig på att sätta sina medspelare i lägen.
Med sina 60 stycken ’’through passes’’ är han bäst i serien i det avseendet. Tvåan Erik Andersson, ligger 13 efter, med sina 47.

Fortsätter vi titta på hans kreativitet så är han även bäst i serien även vad gäller ’’smart passes’’ där han har noterats för 43 stycken hittills.
Tvåa i serien ligger på 36 för tillfället.

  • Smart passes = En passning där man försöker bryta motståndarnas defensiva linje för att ge ditt lag en betydande fördel i anfallet.

    Smart pass 459267414

    Exempel på en ”smart pass” av Kevin De Bruyne i Premier League.

Och tittar man på ’’progressive runs’’ är Vukojevic elfte bäst i serien med sina 50 stycken.

Sammantaget av alla dessa egenskaper och stats som han ligger högt på är att Vukojevic är en väldigt mångsidig offensiv spelare, som inte bara är aktiv i uppbyggnadsfasen, utan som framförallt är bra på att avsluta anfallen och konvertera det till mål och poäng.
Hans spetsegenskaper är precis det som har saknats hos Blåvitt i år och om han, likt Edvardsen, kan klara av steget upp till Allsvenskan, finns det massor av potential att hämta här. 

. . .

Gillade ni den här texten och vill se en del 2? Berätta gärna det.
För det finns fler intressanta spelare både i Allsvenskan och Superettan som är värda att analysera och skriva om. 

.  .  .

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *