”Jag är stolt över mig själv att jag har hanterat det bra”

Foto: Bildbyrån

Ett nästan 45 minuter långt samtal med en frispråkig 19-åring från Heerenveen.
Ett samtal om pånyttfödelsen i sin nya klubb, om den mentalt tuffa tiden i Genk, om genombrottet och lagsammanhållningen i Blåvitt och mycket mer.

– Jag är stolt över mig själv att jag har hanterat det bra och att jag aldrig kände att jag var tvungen att vända hem till Sverige och börja spela där igen, säger Benjamin Nygren till Nya Blåvitt.

Benjamin Nygren blev IFK Göteborgs rekordförsäljning i och med övergången till belgiska Genk sommaren 2019.
Väl på plats hos de regerande ligamästarna började allt bra för Nygren som fick förtroendet från start och tackade för det genom att måla i sin ligadebut.
Men efter det vände allt, för Nygren, och för klubben.
Den 6 oktober 2020, lite mer än ett år efter övergången till Genk, presenteras Nygren av den holländska storklubben Heerenveen.
Ny klubb, ny miljö och ny succé att vänta för Göteborgssonen.

– Det känns bra för min del. Sen jag kom hit har jag spelat varenda match och startat de flesta. Det var ju därför jag kom hit. För att få speltid och skapa mig erfarenhet. För laget däremot har det varit en ganska tuff period det senaste. Vi hade 11 matcher utan vinst och sen så vann vi hemma mot Feyenoord med 3-0, så det var lite otippat. Men nu senaste matchen spelade vi lika igen. De senaste 13 matcherna har vi spelat lika i sju av dem. Jag är fan trött på att spela lika, det är sjukt tråkigt, säger Nygren och fortsätter:

– Det är några gånger efter matchen som jag har tänkt ”fan kan vi inte köra förlängning eller straffar, eller vad som helst?” som i hockey typ, men det funkar ju inte.

Vad tror du det beror på att ni har kryssat så mycket?
– Jag tycker att vi har gett bort matcherna i början, så vi har nästan alltid legat under i halvtid känns det som. Och i andra halvlek har vi varit bra men inte riktigt räckt hela vägen, så det blivit lika. Hade jag kunnat ändra något i efterhand hade det varit att vi skulle gå för det mer i början. Det känns som att vi väntar på att motståndarna ska slå första slaget och så får vi en riktig box i ansiktet och först då kommer vi igång. Så ska det inte behöva vara.

Hur mycket snackar ni om det? Att vara extra påkopplade från start.
– Det blir en del snack om det. Men så går snacket i alla lag, att första 15 är viktiga. Men det här är ju mest min känsla och vad jag tycker. Men varför vi har spelat lika och förlorat, är dels för att vi släppt in för mycket mål och missat för många lägen. Vi har kommit fram till många bra målchanser men tyvärr missat. Det är det klassiska, man förlorar matchen i straffområdena och det är där det ska avgöras.

Hur skulle du beskriva din roll i laget?
– Offensivt så försöker jag så mycket som möjligt när jag har bollen att sätta mina medspelare i bra lägen. Jag älskar att anfalla och vill att ett lag ska spela framåt. Så varje gång jag får bollen försöker jag avancera framåt i plan och försöker ha blicken så långt bort som möjligt och skapa målchanser.

Hur ser din position ut i Heerenveen?
– Jag utgår från höger som jag gjorde i Blåvitt och trivs bra här. Nu de senaste matcherna har vi ändrat lite med tanke på att vi hade 11 matcher utan vinst. Nu spelar vi med en ytterback högre upp i banan varpå den yttern kommer in i banan och den andra yttern bräddar. Men vi utgår från 4-3-3.

. . .

Foto: Michael Erichsen / Bildbyrån

IFK Göteborgs framgångsrika vår 2019 utmärkte sig med en frejdig offensiv och ett modigt lag som spelade högt och pressade tidigt.
En av de absolut viktigaste pusselbitarna i just detta var den då 17-årige Benjamin Nygren, som visade upp en spelförståelse och ett presspel som är sällsynt i sådan tidig ålder. Något som uppmärksammades – inte minst av Poya Asbaghi.

– Först och främst är det kul att folk har uppmärksammat mitt presspel. Det är inte så ofta man får höra det som offensiv spelare. Jag som person vill att mitt lag ska ha bollen hela tiden. Jag gillar att pressa och förlorar vi bollen vill vi ha tillbaka den så snabbt som möjligt.

Får du ut lika mycket av ditt presspel i Holland, eller skiljer det sig mycket? Man hör ju ofta att Holland är en väldigt offensivt inriktad liga.
– Visst Holland är en offensiv liga, men det är verkligen inte så att bara hälften av laget försvarar när vi inte har bollen och att jag och gubbarna står där uppe och kollar på, så är det verkligen inte. Jag märker faktiskt ingen skillnad från hur det var i Sverige, utan vi försvarar på samma sätt här skulle jag säga, säger Nygren och fortsätter:

– Om folk har bilden av att offensiva spelare inte försvarar vet jag inte om vi kollar på samma sport. Sen är det såklart olika från spelare till spelare. Om vi tar Zlatan till exempel, så var det sjukt mycket snack om att han inte försvarade när han spelade i landslaget förr och det är klart att det finns olika spelartyper. Men kollar vi i vårt lag, så har vi ju GPS-data som vi får efter matcherna och där ser vi att offensiva spelare oftast springer mer än defensiva spelare. Jag som ytter får jobba på sjukt stora ytor eftersom vi ska pressa dem vid deras straffområde och spelar de förbi pressen ska jag springa ner och hjälpa till vid eget straffområde. Jag tycker ibland att det är backarna som får softa. De ligger ju där bak och myser, tänker jag ofta. Men det är såklart olika från spelare till spelare.

Vad skulle du isåfall säga är de största skillnaderna på den holländska och belgiska ligan?
– I Belgien är det lite mer fysiskt och smäller lite mer. Men den individuella nivån är generellt högre i Holland skulle jag säga. Det är klart, den individuella nivån i Genk, Club Brügge, Anderlecht och Gent är såklart väldigt hög. Men jag tycker nog att spelarna är mer tekniska och bättre med bollen i holländska ligan om man tittar generellt bland alla lag. Det kan svänga lite mer i Holland, och känslan är väl att det görs fler mål här också. Nu har vi förvisso spelat 0-0 i en jäkla massa matcher, men generellt då.

Genk och Heerenveen som lag då, vad skiljer sig där skulle du säga?
– Jag skulle nog ändå säga att det är hyfsat likt. Genk spelar också 4-3-3, efter jag drog har de börjat spela en del fembackslinje. Men det är för det mesta samma.

. . .

Foto: Bildbyrån

Nygrens tid i Genk började med succé. Nyss fyllda 18 år, följdes upp av speltid, en supercuptitel och mål i ligan. Allt såg frid och fröjd ut.
Men hans framtid i klubben som väntade, skulle bli allt annat än succé. Både för honom och för klubben.
Efter att de regerande ligamästarna inlett säsongen 2019/20 på ett katastrofalt sätt förpassades Nygren till bänken och lagets huvudtränare skulle kort därefter ersättas. Ett byte som knappast gjorde tillvaron enklare för Nygren. Trots bra prestationer på träningar, blev Nygren utfryst och fick göra sig bekant med läktaren, bara minuter innan avspark, gång på gång.

Hur hanterar man det som ung spelare utomlands?
– Det är bara att göra det bästa av situationen. Under min tid i Genk bytte vi tränare och det var kris i klubben. De vann ligan och gjorde det hur bra som helst i Europa League säsongen innan jag kom, sålde sedan flera spelare och efter typ tio matcher så låg vi på en tolfteplats eller något sånt. Tränaren fick som sagt sparken och en ny tränare fick komma in. När en ny tränare kommer till ett lag som går trögt sätter man kanske inte de yngsta spelarna på planen, säger han och fortsätter:

– Sen så skadade jag ett av de tre ledbanden vid foten och var borta i en och en halv månad. Jag kom tillbaka i januari och den nya tränaren hade kommit i november, så han hade börjat hitta sina gubbar som han spelade med. Jag försökte att träna så bra som möjligt och tyckte att jag gjorde det bra. Jag kom ju med i truppen och tänkte ”fan vad gött att tränaren ser att jag gör det bra”. Men jag var 19:e man väldigt ofta och fick sitta på läktaren hur många matcher som helst. Jag tror typ att jag satt 15 matcher på läktaren.

Blir inte det frustrerande tillslut? Att gång på gång bli placerad på läktaren?
– Det var mycket lättare i början. Om tränaren kommer och säger det första, andra och tredje gången. Då var det lätt att ladda om skulle jag säga. Men sen när det är tionde, elfte och tolfte gången … då började jag tänka. Jag vet att vi körde 11 mot 11 någon gång innan match och jag fick spela i startlaget och tänkte liksom ”fan jag startar imorgon”. Sen kom jag med i truppen, men blev placerad på läktaren. Då blev man knäckt igen. Jag fattade ingenting och började fundera om jag var helt ute och cyklade. Så fel kan man inte ha. Man vet om man spelar fotboll och tränar varje dag om du är bland de sämsta i laget eller inte, det vet man.

Benjamin tystnar någon sekund innan han fortsätter och utvecklar sitt resonemang kring den tuffa tiden…

– Jag skulle säga att det som var jobbigast var att de dödade min glädje för fotbollen och att man inte hade riktigt samma sug.

Hur hanterar man en sådan motgång vid sidan av plan? Försöker du prata mycket om det eller vill man bara släppa det när man kommer hem?
– Det är klart att jag pratade om det med mina bästa vänner, min tjej och min familj men annars när man kommer hem från träningen tänker man på annat. Eller jag försöker göra det iallafall. Går man runt och tänker på varför man var 19:e man igen blir det inte bra. För mig när jag kom hem var det gött att komma undan det lite.

. . .

Benjamin Nygren hemma i Göteborg i somras / Foto: Bildbyrån

I somras var Benjamin Nygren hemma i Sverige och passade då på att besöka Kamratgården igen för att träna med sina gamla lagkamrater.
Men sedan han lämnade klubben 2019 har vardagen sett annorlunda ut och han tränar idag med spelare på en betydligt högre nivå.
Men trots det tycker Nygren inte att steget ut i proffslivet var så stort som många säger, åtminstone inte under träningarna.

– Jag tycker faktiskt inte det. Så som vi tränade i Blåvitt … det var klass. Med Poya och Ferran det var riktigt bra. Jag tyckte träningarna var extremt kul i Blåvitt. Det jag skulle säga skiljer sig mest på träningarna är kvalitén på spelarna. De är bättre så det blir högre kvalité och det går snabbare och allt det där.

Men steget ut till proffslivet i Europa gör sig inte svårast på plan, utan vid sidan av, menar Benjamin Nygren som själv fått uppleva och ta sig igenom det.

– Det svåraste och den största skillnaden med att spela utomlands jämfört med hemma i Sverige är den mentala biten. Att du är i ett annat land, framförallt om du är själv. Jag tror många spelare som har gått utomlands verkligen känner igen sig i det. Att det är det som är det tuffa. Du har allt du behöver hemma. Du har tryggheten hemma. Gör du en dålig träning eller match så är det lite skitsamma typ, för du har ditt liv och allt annat hemma. Men när du är här, så är du här enbart för fotbollen. Går inte fotbollsbiten bra, då blir det tufft. Det är ju därför du är där. Jag har inte min familj, min tjej, eller mina kompisar här, så det är väl det som är det tuffaste skulle jag säga.

Hur hanterar man det som så ung?
– Jag tror det är svårt att förbereda sig på något sånt innan man går utomlands. Jag visste att det skulle bli tufft att gå utomlands och jag var så förberedd jag kunde vara. Jag är stolt över mig själv att jag har hanterat det bra och att jag aldrig kände att jag var tvungen att vända hem till Sverige och börja spela där igen. Att jag aldrig kände så, utan att jag istället har löst den biten jävligt bra, gör mig stolt.

Du säger att du är stolt över att du klarade av det, en utlåning hem till Blåvitt till exempel var aldrig aktuellt då under den tuffa tiden i Genk antar jag?
– Nej, det har aldrig vart aktuellt. Det skulle kännas som en förlust mot mig själv. Det är klart att jag någon gång vill spela i Blåvitt igen, men det är inte nu. Jag ser inte varför jag ska komma tillbaka och spela i Blåvitt nu. Jag vill följa mina drömmar och jag tror min största chans att nå dem är genom att stanna i Europa, och inte komma tillbaka förens jag är klar utomlands.

Du berättar om den ensamma vardagen utomlands, hur har den varit nu med en pandemi på det också?
– Det är så jävla tråkigt alltså, med corona och det. Är man hemma i Sverige blir det inte riktigt samma sak när du kan vara med din familj och så. Men för vår del blir det så mycket krångel med flyg och allt. Man måste ta två tester, ett inom 48 timmar och ett fyra timmar innan flighten går. Det är orimligt. Det går ju inte i praktiken. Hur ska du göra det liksom? Och så kostar det … När jag var hemma senast och gjorde det kostade det 1800kr. Det är klart man kan betala det. Men för ens tjej och familj, det blir en massa krångel. Det är en massa regler man måste förhålla sig till. Det senaste halvåret har jag träffat min tjej och familj så sjukt mycket mindre än jag hade önskat. Men man kan inte göra så mycket åt det. Bara hoppas att det går över så snart som möjligt.

Vad gör du om dagarna då?
– Man gör samma saker varje dag. Man går och tränar, man kommer hem och spelar lite, man lagar mat och äter mat, man kollar på YouTube och några serier eller film. Man får sina rutiner så dagarna bara går.

Antar att du har varvat både YouTube och Netflix nu då?
– Haha, jag har sett mycket nu, jag vet inte vad jag ska kolla på längre.

 . . .

Foto: Bildbyrån

Benjamin Nygrens genombrott 2019 behöver knappast någon presentation längre.
Som 17-åring tog han inte bara en startplats, utan var under stora delar av våren lagets bästa spelare och noterades för 4 mål och 4 assist på 12 allsvenska matcher. Med snart två års distans till genombrottet blickar Nygren tillbaka på tiden i Blåvitt med ett leende på läpparna.

– Det var sjukt kul. Jag trivdes sjukt bra i laget och jag tror alla som spelade då trivdes bra. Alla kunde vara med alla och det var jättebra stämning. Det var sjukt kul att träna och vi hade byggt upp en riktigt bra lagkänsla. Och så spelade vi bra på det. Jag vet inte, det är svårt att sätta ord på det. Det vara bara jävligt kul, berättar Nygren.

Robin Söder sa efter segermålet mot Häcken att det var den bästa lagsammanhållningen han någonsin upplevt, vad var det som gjorde den så bra?
– En bra lagsammanhållning är A&O. När man kom till Kamratgården tror jag alla kände att man ville vara där och det är så det ska kännas. Ett lag blir så mycket bättre om det är genuint och om man gör det tillsammans och vill vinna för varandra. Då springer man den extra metern och krigar lite extra.

– Det är så sjukt viktigt att alla drar åt samma håll och det tycker jag verkligen att vi gjorde. Allt var väldigt klart. Jag kommer ihåg det så väl, jag sa det till mina kompisar. Det kändes som att jag visste exakt vad alla andra skulle göra. Vår taktik var så klar. Om Poya hade satt mig på vänsterback typ hade jag vetat exakt vad jag ska göra. Det var så tydligt. Alla i laget visste allas roller och vad man skulle göra i olika situationer.

Det var inte bara du som fick ett stort genombrott, även Sebastian Ohlsson och Carl Starfelt slog igenom och såldes utomlands den sommaren. Vad var det som gjorde att flera spelare fick så tydliga genombrott samtidigt?
– Det är ju för att de är bra spelare, främst. När ett lag går bra då är det oftast några som gör det extra bra. Så det är väl egentligen därför.

. . .

Sedan Benjamin Nygren lämnade klubben 2019 har en hel del hänt. Man har förutom en stor rockad i spelartruppen, också bytt ut tränare, sportchef, klubbdirektör och snart även styrelseordförande.
Men med många vänner kvar i klubben och ett stort supporterhjärta, har Nygren intensivt följt allt som händer i klubben på distans.

– Jag följer det så noga jag kan och har sett så många matcher jag kan. Jag känner många i A-laget bra så man har ju koll på vad som händer och följer laget noga, säger han och fortsätter:
– I samband med att Poya fick sparken och det gick tungt så var det ganska tydligt att man tog in spelare för att försöka vända på trenden och börja vinna igen. Jag tycker det ska bli jäkligt intressant att se hur det går i år och det ska bli kul att följa.

Vad tycker du om den vägen klubben har valt nu när man har plockat in en hel del äldre och mer rutinerade spelare?
– Det är viktigt att ha en balans och det är då, när man har en bra balans, det blir som bäst. När vi spelade bra den våren tycker jag vi hade en bra balans. Det funkar inte att ha ett lag där snittåldern är 19, det funkar liksom inte. Jag kommer ihåg att jag pratade extremt mycket med Lasse och även med Tobbe året innan. Det är viktigt att ha spelare som har mycket erfarenhet och som har haft en bra karriär som man kan lära sig av. Men som jag sa innan med Genk, när det blir lite kris i ett lag ställer man kanske inte ut de yngsta spelarna i startelvan eftersom det är pressat och man måste vinna.

Så det är bara positivt för de yngre spelarna att Blåvitt får värvat hem några rutinerade gubbar?
– Som jag sa, jag tror man kan lära sig väldigt mycket av de spelarna som har haft en väldigt bra karriär. De har spelat fotboll längre än vad vi har, så de sitter på väldigt mycket kunskap. Jag tror bara som ung spelare att man måste lära sig så mycket som möjligt av varje enskild person. Om jag skulle vara i Blåvitt skulle jag kunna lära mig vissa saker av Pontus och andra av Marcus om han kommer hem. Jag tror bara det är bra om man snappar upp lite grejer från varje person.

Även om mycket är nytt i klubben, så är den nye tränaren Roland Nilsson åtminstone bekant för Nygren.
Det var nämligen han som gav Nygren förtroendet i U21-landslaget för första gången. Såhär säger 19-åringen om Roland:

– Jag tycker Rolle är en väldigt bra tränare och han om någon har ju verkligen erfarenheter från att ha spelat själv. Han har ju uppnått saker som jag som spelare drömmer om, så man har väldigt stor respekt för honom och man vet att han vet vad han snackar om. Det var sjukt kul att ha Rolle och det var han som tog med mig i U21 för första gången så det är jag tacksam för.

När Benjamin Nygren går in i 2021 gör han det med ett betydligt mer luft under vingarna än 2020 och med glädjen för fotbollen tillbaka.
Med en ordinarie plats i Heerenveen och ett stundande EM-kval med U21-landslaget berättar nu Nygren om sina målsättningar detta året.

– Jag vill vinna ligan och skytteligan, haha nä men … jag hoppas kunna fortsätta att spela så många matcher som möjligt och utvecklas så mycket jag kan. Ta för mig så mycket jag kan så att jag lär mig saker. Förhoppningsvis kan jag göra fler poäng och att vi vinner fler matcher.

Och landslaget?
– Kvalet börjar i höst så det är segt att de e så långt kvar. Det hade vart roligare om det började i mars, men man får väl gå och längta hela våren och sommaren. Men det är jag riktigt taggad på och jag hoppas att vi ska kunna göra det bra, avslutar en taggad Benjamin Nygren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *