”Jag har njutit varje match vi har spelat på Gamla Ullevi”

Foto: Bildbyrån / Illustration

IFK Göteborg har återigen börjat vinna matcher och Hosam Aiesh ser ut som den spelare han värvades för att vara sommaren 2019.
Men vägen dit har inte varit spikrak – framförallt inte för spelaren själv som under en tid i klubben inte såg ljuset.
Men med Mikael Stahre på plats i klubben och ett pånyttfött lag, ser Aiesh ljust på framtiden, både för sig själv och för IFK Göteborg.

. . .

Torsdag 4 november.

Det är tre dagar sedan Degerfors borta – och ytterligare en trepoängare in på kontot.

IFK Göteborg har precis avslutat torsdagens träningspass. Marcus Berg välkomnar två personer in på Kamratgården för att visa dem runt och i entrén sitter Donald Niklasson med en tröja som spelarna får signera en efter en.

– Den är till en kompis, säger den gamle Blåvittlegendaren.

Du får inte glömma din autograf på tröjan också!

– Den kan jag skriva längst ner så att han kan stoppa in den biten i byxorna.

Det är harmonisk stämning på Kamratgården. Lätt att förstå efter den senaste periodens resultat.
Tabelläget är långt ifrån det man hoppats på inför säsongen – men formkurvan just nu är den motsatta.

Vad är det som har hänt i IFK Göteborg?
– Vi har fått mer tid att jobba tillsammans. Det är fortfarande en relativt ny grupp och saker och ting behöver sätta sig, förklarar Hosam Aiesh, som liksom laget har kommit in i toppform.

Han fortsätter:

– Man behöver respektera att det kan ta sin tid. Vi har fått in både nya spelare och en ny tränare med ny assisterande. Det tar lite tid, men det börjar ta sig och resultaten börjar komma av det.

Vad är det Mikael Stahre har tryckt på sedan han kom?
– Försvarsspelet framförallt. Vi har släppt in otroligt mycket mål och det beror inte bara de fyra där bak plus målvakt, utan det är alla vi elva spelare på plan.

Foto: Bildbyrån

Sedan landslagsuppehållet har Blåvitt spelat fyra matcher och vunnit samtliga. Men mest anmärkningsvärt, med tanke på hur det sett ut tidigare, är att laget endast släppt in ett mål på dessa fyra matcher.
Ett resultat av det arbete man lagt ner på defensiven.

– Vi har jobbat mycket med hur vi ska försvara och hur vi sedan ska anfalla utifrån det. Sen får man experimentera under tiden för att se vad som fungerar bäst utifrån det spelarmaterial man har, men det är hans jobb och hittills har det funkat rätt okej. De senaste fyra matcherna har det funkat väldigt bra, fyller han i.

Hur mycket av vändningen är mentalt, snarare än taktiska förändringar?
– Det är väldigt mycket mentalt som speglar sig, men samtidigt kommer det alltid att vända någon gång. Örebro-matchen var kanske en boost, snarare än att allt fungerade. Jag tycker de la sig rätt platt mot oss, även om vi gör det bra och vinner. Men jag ser nog snarare matchen mot Djurgården som vändpunkten för oss där vi försvarar och anfaller väldigt bra över hela matchen.

Har det lossnat för er eller är det stora skillnader i prestationerna också tycker du?
– Fotboll är ju en mental sport, det är klart att det är en stor skillnad att göra eller släppa in första målet. Kollar man över längre tid så har vi blivit mycket bättre spelmässigt. Man bygger hela tiden med små klossar för att få det att sitta ihop. Du ska inte bara vara bra i din sista tredjedel, utan samtliga tre på plan. Både offensivt och defensivt, och i det öppna spelet eller fasta situationer. Där har vi blivit bättre, vi gör mål på fasta situationer, kontringar och massa olika sätt. Ska du vara i toppen av den allsvenska tabellen måste du kunna göra mål på fler än ett sätt och det tycker jag vi har blivit mycket bättre på.

Hur mycket pratade ni om de tidiga målen ni släppte in?
– Vi pratade om det lite, men samtidigt vill man inte ta upp det för mycket för då sätter det sig verkligen i skallen. Vi jobbade väldigt mycket med försvarsspelet och hur vi ville försvara som lag och sådär. Men samtidigt tror jag en stor del av det var mentalt, att du match efter match släpper in tidiga mål. Sen när du inte längre gör det så flyter det bara på istället. Men det är klart att det satt i bakhuvudet.

Påverkade det er framåt, att ni inte vågade släppa loss lika mycket?
– Nja, både och kanske. Inte bara i början av matchen, utan överlag. Släpper man in det första målet så kanske det påverkar en lite mer, och då kan det lika gärna bli 2-0 och så är matchen död. Man blir lite hämnad av det, men samtidigt hade vi en period där vi var dåliga både defensivt och offensivt. Det hänger ju ihop. Nu när vi har varit extremt bra defensivt så har vi varit extremt bra offensivt. Det går ju hand i hand.

En annan spelare som fått en kraftig utväxling i samband med resultaten, är Aiesh kantkollega, Alexander Jallow.
De båda spelarna är nära vänner utanför plan och har nu hittat varandra ordentligt, även på plan.

– Vi har fått spela med varandra mer, säger Aiesh.

Han blickar sedan tillbaka på det som varit och vad den stora skillnaden är nu.

– Det har varit tuffa år innan. Jag tror aldrig jag har vunnit tre eller fyra raka matcher i IFK Göteborg. När man väl börjar vinna fotbollsmatcher så blir man mycket mer positiv på plan och gör saker och ting annorlunda än vad man gjort innan. Samtidigt tycker jag att vi som lag hjälper varandra mycket bättre än tidigare och gör man det så brukar det generera i fler mål och hållna nollor. Det hjälper även mig och Jallow.

. . .

En snackis i blåvita led har varit det korta träningsläger som laget åkte iväg på under det senaste landslagsuppehållet.
Ett miniläger i Tanumstrand i Grebbestad för cirka en månad sedan har gett bättre effekt än vad någon hade kunnat hoppas.

– Det var väldigt bra dagar för oss. Vi satte oss ner och pratade ut. Det var inte så att vi pekade finger på varandra, utan vi sa bara vad vi tyckte och kände. Vi behövde få samman gruppen och när mötet var avslutat tror jag att det kändes bra för alla som lämnade rummet, berättar Aiesh.

Detta bildspel kräver JavaScript.

– Om vi gjorde något speciellt? Nej, vad ska man göra? Ibland ska man inte rota för mycket i problemen, då sätter det sig mer i huvudet varje match du ska spela. Det blir en negativ känsla istället för att man går ut de sista matcherna och njuter av att få spela inför fulla läktare. Det är inte positivt där vi ligger i tabellen, men man måste vända det till något positivt att spela inför fulla läktare. Jag har njutit varje match vi har spelat på Gamla Ullevi, så det kanske har varit min drivfaktor, berättar Aiesh.

Vad kan du säga om supportrarnas stöd i de matcherna?
– Det var extremt bra tryck mot Djurgården och samma sak mot Örebro, då kändes det som att vi spelade för SM-guld. När man väl kände det önskade man såklart att man kunde vara uppe och nosa på förstaplatsen. Men stödet har varit fantastiskt.

Och det lär bli ännu bättre mot Malmö!
– Det ska bli en jätterolig match. Oftast när man möter en stor rival som Malmö så spelar tabellplaceringen ingen roll, utan man tänker endast på den enskilda matchen och hur stor den är. De går för guld och vi går för något helt annat, men viljan att vinna är lika stor. Vi vann senast på deras hemmaplan, så vi kan lika gärna göra det här också.

Trots svaga resultat och mängder med förluster så har Blåvitt ändå lyckats vinna mot guldjagande lag som AIK, Malmö och Djurgården.

Ni verkar gilla stormatcher?
– Det är ett styrkebesked såklart, att vi kan mycket bättre än vad tabellen visar. Men samtidigt är det också viktigt att hålla den kontinuiteten under hela säsongen för att nå dit vi vill nå. Det är såklart en positiv grej (att vara starka mot topplagen) men vi måste kunna göra detsamma mot de sämre lagen. Det tycker jag vi har börjat visa nu.

Foto: Bildbyrån

– Vi vinner borta mot Mjällby som är en väldigt tuff match egentligen och Degerfors på en dålig matta, det är ett styrkebesked. För ett lag som IFK Göteborg är inte en seger mot Degerfors ett styrkebesked, men vi ser hur AIK och andra topplag har problem med såna bortmatcher i år. Hade de väl vunnit de matcherna hade man nog vunnit Allsvenskan. Du måste lära dig att älska de matcherna, annars blir det absolut inget SM-guld för dig och ditt lag.

. . .

Foto: Bildbyrån

Det är drygt två år sedan Hosam Aiesh värvades till Blåvitt som en profilerad spelare från Östersund.
Den kvicka bolltrollaren hade intresse från såväl utlandet som andra svenska toppklubbar.
Men valet föll på IFK Göteborg, mycket tack vare Poya Asbaghi. Och även om hösten 2019 var en stark sådan från Aiesh, blev framtiden därefter allt annat än vad han själv hade väntat sig.

– En turbulent tid på många sätt. Spelmässigt och sett till tabellplaceringar och sen kom Corona på det förra året. Jag njöt varje match jag spelade inför publik den hösten jag kom till Blåvitt. Det var något annat än det jag kom ifrån i Östersund. Där var också publiken fantastisk, men det var inte mer än 6000 på läktaren. Här är det snarare 16 000 när man möter Djurgården och de där lagen på hemmaplan. Det fick jag uppleva den hösten, men det var inte så många gånger.

Aiesh fortsätter:

– Året efter blev väldigt turbulent med allsvenskan som började i juni och vi som startade väldigt dåligt. Alla hade förhoppningar på oss och jag hade förhoppningar på laget och mig själv. Allting gick snett, och efter det gick det väldigt snett.

Vad hände?
– När jag väl kom till Blåvitt såg jag ljuset. Det var tidigt och man hade precis skrivit på. Vi hade dock inte mycket att slåss om då, vi var alldeles för högt upp för att åka ut men hade lite för långt upp till topp 3. Det var en tid där jag fick lära känna laget, klubben och spelarna. Nu känner jag mig mer etablerad i laget och känner till klubben och dess värderingar. Det är nu vi behöver lyfta och bli det topplaget som jag hoppades på när jag kom.

Aiesh utvecklar sitt resonemang – och förklarar att tränarbytet i somras har gett honom rätt effekt.

– Jag ska inte sticka något under stolen och säga att jag och Roland Nilsson hade samma fotbollsfilosofi. För det hade vi verkligen inte. Jag såg absolut inget ljus. Han kanske var bra för andra spelare, men jag såg absolut inget ljus av att ha honom som huvudtränare. Sen berodde det säkert väldigt mycket på mig att jag inte presterade också. Men så fort Stahre kom hit så sa han till mig att ”Jag tror på dig. Jag vet vad du har för kvalitéer. Jag och du ska köra. Jag ska få dig att komma upp dit du varit och ännu bättre.” Då kändes det genast bättre att kliva upp på morgonen.

Trots den tuffa tiden som var personligen för Aiesh, har han full förståelse för att det blev som det blev.

– Det en turbulent tid för klubben och man ville rädda det allsvenska kontraktet. Men jag kände att jag ville ge mer än vad jag fick. Jag ville vara med på plan och hjälpa till på samma sätt som inför de här åtta matcherna vi hade kvar nu. Nu tycker jag att jag har varit med och hjälpt till för att vi ska ta de här segrarna och det hade jag velat vara från början. Det har varit en jättetuff tid, det har det faktiskt, säger Aiesh.

Du berättar att Stahre har hjälpt dig mycket. Vad har han sagt till dig?
– Att vara mig själv och våga göra det jag är bra på. Samtidigt tycker jag också att försvarsspelet måste sitta och det måste man respektera som en ytter i ett 4-4-2-system. Du måste jobba hem och hjälpa till. Det gör jag utan problem, för det är en lagsport vi spelar. Jag spelar inte tennis. Samtidigt har han gett mig en friare roll offensivt och det är han bra, han ger sina spelare friare roller offensivt och vill att vi ska göra det vi är bra på. Det har hjälpt mig extremt mycket. Bara det att han säger till mig ”jag tror på dig”. Det kanske inte funkar första, andra eller tredje matchen, men i det långa loppet brukar det ofta ge spelare något, speciellt om man besitter de kvalitéer.

Foto: Bildbyrån

Många supportrar var kritiska till Stahre och att han inte fick några resultat tidigare. Hur såg den övergången ut från en spelfilosofi till en annan?
– Ibland kan jag känna att man behöver ta ett eller två steg bak och börja med grunderna för att tränaren ska kunna sätta sin prägel. Ibland ser det ut att gå sämre än vad det gör, det är rätt normalt det där. Speciellt när man tar över en klubb som är extremt sårad från åren innan. Och det är inte bara från Rolands tid, utan även innan det.

Aiesh fortsätter:

– Det måste få ta sin tid och låta honom göra det han vill göra. Oftast ger det inte resultat direkt, men vi har jobbat extremt mycket som en grupp, både vi och tränarna har varit tighta. Det har varit högt i tak och man får säga vad man känner så har vi jobbat därifrån. Det kan ta tid tills det visar sig, men jag tycker inte det tog så lång tid. Problemet var att han tog över IFK Göteborg när vi låg nia eller tia någonting. Nu börjar det visa sig och jag tycker snarare att det har gått snabbt eller långsamt.

. . .

Inför den allsvenska säsongen stod det klart att både Marcus Berg och Oscar Wendt vänder hem i sommar. Samtidigt hade klubben plockat in högprofilerade allsvenska spelare som Simon Thern och Kolbeinn Sigthorsson. Och inte nog med det lyckades man landa världsstjärnan Marek Hamsik på Kamratgården.

En enorm press och stora förväntningar på klubben byggdes upp från såväl media och supportrar.

Förväntningar som långt ifrån har motsvarats.

Tycker du att pressen utifrån var för stor på er inför säsongen?
– Nej det tycker jag inte. IFK Göteborg är en klubb som ska ha press på sig, men samtidigt måste man se det för vad det är. Jag tror inte IFK Göteborgs succé kommer komma över en natt, det kommer ta tid. Men sedan jag kom hit 2019 är det första gången där jag faktiskt känner att vi är på rätt väg.

När du blickar framåt, känner du att IFK Göteborg som klubb är på rätt spår?
– Absolut, det är jag säker på. Sen kan jag sväva iväg och säga att vi ska vinna SM-guld nästa år, det kommer jag inte. göra. Men vi är absolut på rätt väg och alla jobbar stenhårt. Jag tycker de äldre som har kommit in börjar visa hur bra de är, de ska komma in i systemet och det tar också sin tid. Det är klasspelare, men det tar inte en eller två matcher för de att lära sig systemet. Vi måste ge dem tid, vi måste ge tränaren tid och oss andra tid att anpassa oss till hur de vill spela. Lagbygget nu är inför framtiden och jag ser ljuset, avslutar Aiesh.