”Det är klart vi ska tillbaka till toppen – något annat finns inte”

I sommar är det 15 år sedan Oscar Wendt lämnade IFK Göteborg.
Efter fem år i FC Köpenhamn och tio år i Borussia Mönchengladbach sluter han nu cirkeln och vänder hem till Blåvitt.
I ett långt samtal med 35-åringen pratar vi om beslutet att vända hem, att Blåvitt är på rätt spår igen, åren i Europa och mycket mer.

Det är söndag kväll och Oscar Wendt har precis satt sig ner efter en händelserik dag med kalas för sin son i Tyskland.
En händelserik söndag – som dock inte går att jämföra med veckan som varit. En blixtvisit till Sverige sju dagar tidigare och ett kontrakt påskrivet med IFK Göteborg.

Känslan i kroppen när han klev in på Kamratgården och visste att han skulle skriva på? Givetvis väldigt god.

– Ända sedan det var klart att jag skulle åka dit och skriva på, jag reste ju söndagen och kom fram på måndagen … jag var fruktansvärt förväntansfull. Sen när man väl svänger in på Kamratgården så var min första känsla att det kändes väldigt overkligt på något sätt. Man har varit där så mycket de senaste åren, men det var först nu det blev på allvar. Så det var först overkligt, sen kommer man in och träffar Pontus, Håkan och alla andra. Det var bara glädje.

Foto: Daniel Stiller / Bildbyrån

När förstod du att det skulle bli verklighet?

– Det riktiga beslutet när vi bestämde oss för att flytta hem tog vi runt jul skulle jag säga. Då bestämde vi oss för att i sommar ska vi hem. Jag har haft kontakt med Pontus ganska länge. I över ett års tid faktiskt. Jag pratade med Pontus även innan förra säsongen, men då hade vi precis tagit oss till Champions League och klubben (Borussia Mönchengladbach) ville inte att jag skulle lämna under några omständigheter, så då kändes tajmingen inte rätt, berättar Wendt och fortsätter:

– Men då sa jag till Pontus i somras att det nog blir min sista säsong utomlands så låt oss hålla kontakten. Sen så fick vi några dagar ledigt under jul och så var vi hemma och träffade farmor och farfar och lite vänner. Då kände vi att vi var färdiga utomlands och bestämde oss. När vi kom tillbaka i januari gick jag till sportchefen och sa precis som jag kände. Det har varit 10 fantastiska år i Tyskland och de bästa åren i mitt liv. Men att det räcker och att jag vill flytta hem och spela hemma. Framförallt flytta hem till Sverige med familjen.

Du pratar om det som ett familjebeslut. Hur viktigt är det att det ska klaffa för dem också, både nu och under tidigare beslut i karriären?

– Det är klart att det är viktigt att alla är på samma våglängd och att man tycker samma. Men fotbollen går väl på något sätt i första hand. Det är den som tog oss till Tyskland och som har hållit oss kvar här. Sen kändes det bra eftersom jag har tre barn som är uppvuxna här och har nästan sett Tyskland som hemma och Sverige som en ”semestergrej”. Som tur är, de sista ett och ett halvt åren har det ändrat sig lite. De brukar fråga när vi ska åka hem igen. De har fått en del vänner här och vill träffa farmor och farfar. Vi ville hem socialt och fotbollsmässigt kände jag att det räckte. Tajmingen klaffade.

Men det måste ha varit ett väldigt tufft beslut efter 10 år att lämna Gladbach?

– Det ska jag inte sticka under stolen med. Det är inte bara att säga ”vi ses” och sen var det klart. Det har varit känslosamt. Tio år är en väldigt lång period och om man ser till alltihopa så har vi fått vara barn i Tyskland och byggt vår familj här. Att spela i en klubb i tio år och vara uppskattad i klubben gör att det såklart blir tufft. Vi satt och pratade länge jag och sportchefen när jag väl hade bestämt mig. Jag sa det då att kollar man på ena sidan av myntet så var det ett väldigt tufft beslut att lämna Gladbach, men samtidigt var det jätteenkelt eftersom vi ville hem och jag ville spela för Blåvitt igen. Det var enkelt och svårt på samma gång.

Vad tar du med dig från framförallt de senaste tio åren?

– Som spelare tar jag med mig proffslivet i sin helhet, till 90% positivt. Jag har varit och är fortfarande i en fantastisk klubb, med fantastiska människor och en välfungerande klubb som är harmonisk inuti. Det tror jag har speglat av sig väldigt mycket utåt. Det är väldigt få, om ens någon gång som det har hänt något eller varit oroligt kring klubben. Det är en bra uppbyggd klubb med bra människor överallt. Sen att få ha upplevt Bundesliga, väldigt öppen fotboll. Full fart hela tiden, det finns inget att spara på och det är ingen som håller igen. Men den enes bröd, den andres död. Det är proffsfotboll på högsta nivå, alla gör allt som de kan för att lyckas och ta sig så långt som möjligt. Som spelare känner jag att jag har fått uppleva hela paketet under de tio åren jag har varit här.

Den enes bröd, den andres död säger du, kände du att proffslivet hade sina baksidor också?

– Hos oss har det ändå vart okej, men man märker ändå att spelare, ju längre de tio åren har gått, ser till sitt eget bästa nu för tiden än vad man gjorde förr. Utan att säga att fotbollen är sämre nu än vad den var förut, för det är den inte. Fotbollen är fantastisk nu, den är bättre nu och den utvecklas hela tiden. Men liksom om någon blir skadad så är det inte så att folk går och tänjer på det. Utan antingen är du tillgänglig och då är det bra, och är du inte tillgänglig så är det nästan som att du inte existerar förens du är tillgänglig igen och konkurrerar om en plats. Spelare kommer och går. Den dagen man skiljs åt säger man typ ”Det har varit en fantastisk tid, vi hörs av” men dagen efter är det som att spelaren aldrig har varit där. Det är väl det man tänkt på.

Är det kanske något som lockar med att flytta hem, att då få spela med några av sina närmsta vänner igen?

– Absolut. Det är en helt annan grej här hemma. Det vi var med om var ganska unikt på sitt sätt. Vi kom alla upp relativt samtidigt och de flesta av oss kom iväg inom en relativ kort period också. Långa karriärer utomlands. Vi flyttade som ungdomar och nu kommer alla hem med fru och barn. Hela grejen är unik. Men det är klart när du börjar som ung spelare så är sammanhållningen något helt annat och när det är på hemmaplan framförallt.

Vi flyttade som ungdomar och nu kommer alla hem med fru och barn.

– Nu i Tyskland har alla sin familj och det blir tydligare att det är ett jobb. Du åker dit och gör din grej, sedan drar du hem igen. Framförallt nu när det är Corona. Corona är det sämsta som kunde hända idrotten, framförallt för oss från den gamla skolan som gillar att sitta i omklädningsrummet och tjöta och som tycker att sammanhållningen i laget är A&O. Nu i coronatider har du klubbar och förbund som ber dig att komma så nära inpå träningsstart som möjligt, åk hem så fort du kan, sitt inte i stora grupper och ät mat, träna inte i gymmet och massa sånt för att vi ska hålla oss så friska som möjligt, berättar Wendt.

. . .

I dag ser vi spelare ta klivet ut i Europa, för att sedan vända hem eller byta klubb om det inte klaffar. Det är fullt naturligt och händer hela tiden.
För Oscar Wendt var det aldrig nära att bli verklighet. Istället har han på 15 år endast representerat två europeiska klubbar och lämnat de båda med varma och kärleksfulla reaktioner från supportrarna.

Varför tror du det har blivit så?

– Bra fråga. Jag hade alltid som förhoppning att spela för få klubbar, men gärna lång tid för varje klubb. Sen att det bara skulle bli två efter IFK Göteborg var inget jag hade i åtanke.

Foto: Bildbyrån

– Ser man till första stoppet i FCK. Alltså det laget och det vi presterade i Danmark och även internationellt var med skandinaviska mått mätt fantastiskt. Jag kunde lämna ett eller två år tidigare. Sen satt FCK i en position där de kunde låta bli att sälja spelare för att satsa på Champions League. Den vinsten klubben skulle göra på Champions League-pengar hade varit så mycket större än om de hade sålt två-tre spelare. Då hade man den bufferten så man kunde hålla kärnan intakt och så tog vi oss till Champions League sista året. Inför mitt sista år i Köpenhamn så var det klart, oavsett vad som hände, så skulle jag lämna, berättar Wendt och fortsätter:

– Sen hade jag turen och förmånen att komma till en klubb som jag först och främst har trivts i fruktansvärt bra i sedan dag ett. Hur klubben är, vad klubben har för värderingar, hur klubben fungerar och alla som jobbar i klubben. Vissa år har det gått upp och ner och vissa år har vi sålt lite fler spelare än andra år. Men klubben och laget har gått igenom en utveckling alla de här 10 åren, och den utvecklingen pågår fortfarande. Vi har tagit steg varje år. När jag kom till klubben var målsättningen att ta 40 poäng och stanna kvar Bundesliga. Det gick sedan till att etablera bra spel och komma med i Europa League, och nu är det ett fast mål varje säsong att allt under en sjätteplats är inte godkänt.

De senaste två säsongerna har Borussia Mönchengladbach slutat på en femte- och fjärdeplats i ligan samtidigt som Wendt har varit en bärande spelare i laget.
Han fortsätter att berätta om klubbens utveckling och kravställning:

– Nu är vi i en situation där internationell fotboll efter varje säsong är ett krav. Samtidigt är Gladbach realistiska i att Bayern München, Dortmund och Leipzig har en ekonomi och möjligheter som gör att vi inte kan tävla med dem på samma villkor. Men vi ska ligga där någonstans fyra, femma, sexa. Jag har ändå haft turen att under alla år som jag har varit här så har laget utvecklats.

När du lämnade IFK Göteborg så hade du kanske en bild av hur du hoppades att din karriär skulle bli. Blev den som du föreställt dig?

– Ja, det måste jag ändå säga. Min första stora dröm inom fotbollen var att få spela för IFK Göteborg någon gång. Det var så det började. Sen när jag hade gjort det, så drömde man om att få vara proffs som man alltid sa när man var liten. Du kan vara professionell och spela i Allsvenskan. Men just ordet proffs när man var liten satt ihop med att spela utomlands. Det har alltid varit målet och som de flesta andra människorna som håller på med något, så vill man ju testa sig själv, utmana sig själv och försöka bli så bra som möjligt och spela på så hög nivå som möjligt, så länge som möjligt. Jag är absolut inte färdig än, jag har flera år kvar. Men jag känner absolut att karriären har sett bra ut under ett längre tag.

Min första stora dröm inom fotbollen var att få spela för IFK Göteborg någon gång.

. . .

Och efter 15 år utomlands, kommer cirkeln nu att slutas i sommar. Mycket vatten har runnit under bron sedan Wendt lämnade klubben 2006 som 20-åring.
Som stor supporter till klubben har han givetvis följt laget i alla år och har precis som vi andra sett den nedåtgående kurvan de senaste säsongerna.

Han ger sin syn på det.

– Det är klart att IFK Göteborg de senaste åren har varit i en position, som inte får existera, om man ska vara helt ärlig och krass. Med all respekt för alla andra klubbar, men vi är IFK Göteborg, vi är Sveriges största förening. Det skicket som klubben har varit i under, tråkigt nog, flera år har vart jättetråkigt att följa givetvis. Då menar jag inte bara fotbollsmässigt, utan klubben, inuti klubben och saker runt omkring som har skett också. Någon sa till mig när jag var väldigt ung att ”fungerar det inte vid sidan av plan, så är det väldigt svårt att det ska fungera på plan också”. Att klubben är välmående och fungerar och att fotbollen fungerar det går liksom hand i hand. Så det är klart att det har inte varit så som någon av oss spelare och supportrar hade önskat. Men förhoppningsvis ska vi givetvis ändra på det och jag hoppas att startskottet redan har gått. 

Foto: Daniel Stiller / Bildbyrån

Det har genomförts stora förändring i klubben, känns det som att man är på rätt spår nu?

– Det tycker jag absolut. Först och främst, vad jag tycker om Håkan Mild är… eller Tjalle som jag kallar honom. Vad jag tycker om Tjalle är nog ingen hemlighet för någon. Håkan är obestridd kung när det gäller allt och ingenting. Jag håller honom så högt i allting. Fotboll, vid sidan av fotboll, hur han tänker, hur han är. Att han är tillbaka i IFK Göteborg är alfa och mega om du frågar mig. Du har en kille som brinner för klubben fortfarande och alltid har gjort. Nu har han varit borta ett tag, men varit framgångsrik i det han har gjort när han har varit borta och kommer tillbaka och är sugen på IFK Göteborg igen. Man behöver folk som är blåvita in och ut, det behövs i klubben. Även om man givetvis inte bara kan gå utifrån det kriteriet. Du ska kunna tillföra något mer. Men jag tror inte någon kan påstå att det finns en enda lilla nackdel med att ha Håkan Mild tillbaka i IFK Göteborg.

– De samtalen jag har haft med Pontus har varit jättebra. Vi ser på fotboll i princip på samma sätt. Han har givetvis visioner och drömmar om hur IFK Göteborg ska fortsätta att växa i framtiden. Men framförallt det roligaste är att tongångarna och surret runtomkring klubben har vänt och är något helt annat om du jämför med de senaste åren. Det är en positiv känsla och energi runtomkring förening som är obetalbar. Nu gäller det bara för oss som är på plan att behålla den positiva energin och få den att växa och bli starkare.

Jag tror inte någon kan påstå att det finns en enda lilla nackdel med att ha Håkan Mild tillbaka i IFK Göteborg.

De positiva tongångarna som har byggts upp under vintern och våren har såklart till stor del att göra med de namnen som trillat in på Kamratgården under transferfönstret.
Oscar Wendt är själv ett av dem. Men ett namn som chockade alla, inklusive honom, var Marek Hamsik.

– Min första reaktion var som alla andras. Det blev bara ett stort frågetecken för mig, jag fattade ingenting. Jag tänkte att det var ett dåligt skämt. Hade någon skrivit något som den har hört och det inte stämde, så hade det ju inte varit första och definitivt inte sista gången som det hände. Jag ringde Pontus med en gång för att höra om det stämde. Jag frågade honom ”Vad är det som händer?” och han svara bara ”Det är sant”. Jaha, grymt, fantastiskt tänkte jag då. Som du säger själv, den hypen och den glädjen som han givetvis har kommit med har gett helt andra tongångar. Om han nu spelar fram till EM-upphållet, eller till hans kontrakt går ut eller om han skulle spela ännu längre än så, det får vi se. Men man ser en helt annan stämning bland supportrarna om du jämför innan den nyheten kom ut kontra efter. 

Om vi tittar sportsligt, så ser det ut som att vi kommer spela med en 3-5-2-uppställning där du får en mer framskjuten roll än om du hade spelat vanlig vänsterback. Är det något som passar dig tror du?

– Jag vill att vi ska spela ett spelsystem som passar de spelarna vi har. 3-5-2 har jag spelat hur mycket som helst i Tyskland och på alla möjliga vis, alltså verkligen med trebackslinje och med fembackslinje. Så länge det passar och alla spelare känner sig bekväma … så kör! Så som vi har spelat i Gladbach de senaste åren när vi har spelat trebackslinje så har ju vi pressat som djur. Högt högt upp liksom. Jag har väl knappt sett egen planhalva när vi har spelat så. Det är kul, men så länge det passar de spelarna vi har och spelarna känner sig bekväma. Sen om vi spelar 3-5-2, 4-3-3 eller 4-4-2 det känns mindre viktigt. Det viktigaste är att vi kan hitta en spelidé och ett system som alla är trygga i och kan och är lojala till framförallt. Det är ändå A&O att alltid ha något att kunna falla tillbaka på om en match inte skulle gå så som vi vill. Att då ha något som alla är trygga i och vet vad man ska göra i varje moment.

. . .

När Oscar Wendt kom fram i Blåvitt som ung, fanns det en äldre stomme i laget med spelare som bland annat Håkan Mild och Magnus Erlingmark. 
I dag är den ene klubbdirektör i Blåvitt och den andre har en son som spelar i A-laget. Men det som kanske har förändrats mest från då, är klimatet som de unga spelarna kommer fram i. Kravställningen som det så ofta pratas om är en sak, men många glömmer bort en viktig aspekt i det hela berättar Wendt under samtalet. 

– Kravbilden och kravställningen är jätte jätteviktig. Jag tror du kan fråga alla oss som kom fram tillsammans och de kraven som ställdes på oss då. Det är jätteviktigt. Men något som kommer bort lite, som jag tycker var minst lika viktigt, om inte ännu viktigare var att det äldre gardet som vi kom upp under de gav oss också utrymme att utvecklas och utrymme och plats att ta för oss. Det är klart att de ställde krav på oss och vi skulle göra rätt saker. Vi skulle träna rätt och uppföra oss rätt. Fanns det bollar som skulle pumpas fanns det inte på kartan att vi inte gjorde det och behövde Håkans skor lite extra skoputs då var det jag som gjorde det.

Wendt utvecklar:

– Vi skulle lära oss att träna hårt, är du 18 år så ligger du inte längst bak när vi har löpintervaller utan då ligger du längst fram. Det finns inte på kartan att jag låg bakom Håkan som är tio år äldre än mig när vi sprang, det funkar ju inte.

Foto: Bildbyrån

– Men samtidigt, det som de gjorde som är lite bortglömt är att de tog bort pressen utifrån. Vi spelade ändå i IFK Göteborg där. man skulle vinna fotbollsmatcher och prestera bra fotboll. Men den pressen tog de åt sig och lät oss spela lite mer fritt, utan att tänka på kraven utifrån. Vi hade krav på oss själva och inifrån gruppen istället. Sen kunde vi alltid luta oss mot dem, det gick liksom hand i hand. Det var en superskola.

Hur ser du på det idag?

– Vi har ett par äldre spelar med mycket erfarenheter, men vi har väldigt många yngre spelare också. Jag tror jag såg sju, åtta spelare som är födda efter 00 i truppen om jag inte missminner mig. Det är klart vi ska hjälpa dem på alla sätt vi kan. Går det bra för dem, så går det bra för laget och går det bra för laget går det bra för IFK Göteborg. Det är lättare som ung att komma upp i IFK Göteborg och utvecklas och prestera om vi som äldre tar all skit som kommer utifrån och tar förväntningarna på oss. Ni som är unga ska bara träna hårt, göra rätt saker och utvecklas för att bli så bra som möjligt.

IFK Göteborg har haft en väldigt ung trupp de senaste åren när det har stormat kring klubben och en spelare som ha fått ta väldigt mycket ansvar de senaste åren när det har gått tungt är till exempel August Erlingmark. Vad tänker du kring det?

– Att vara 20 år och ta ett stort ansvar är svårt. Vill man ta ett stort ansvar ska man givetvis få göra det också, men ska man se till sin egen utveckling så är det väl klart att ha den mixen med några äldre som varit med längre och kan axla det ansvaret som behövs, så de yngre spelarna kan fokusera på fotbollen och sin utveckling. Som jag sa innan, om de utvecklas och blir bättre så gynnar det dem. När det gynnar dem så gynnar det oss i hela laget och IFK Göteborg. Allting går hand i hand. Att vi är ett par spelare som är äldre absolut, men som vi var inne på har vi lika många, om inte fler som är yngre. Den mixen mellan yngre och äldre är magisk och väldigt viktig att ha.

Tittar man på satsningen som görs, så medför det en hel del förväntningar. Vad tycker du att man kan ha för förväntningar på Blåvitt 2021?

– Det är klart vi ska ha förväntningar på oss. Vi är fortfarande IFK Göteborg. Det finns inte på kartan att vi inte ska ha förväntningar på oss när vi representerar IFK Göteborg. Det är klart vi ska tillbaka till toppen, något annat finns inte om du frågar mig iallafall. Sen får man se hur laget formar sig och hur truppen ser ut och vad vi sätter för målsättningar internt och hur säsongen utvecklar sig med skador och allt som kan hända, om jag ska svara lite diplomatiskt. Men givetvis så siktar vi på att komma med i toppen.

Och för egen del, du kritade på för ett och ett halvt år. Har du någon målsättning som du kommer hem med?

– Först och främst, jag har skrivit ett och ett halvt år plus ett år. Så två och ett halvt år har jag skrivit, även om ett år är option. Men jag har inte riktigt tänkt så långt än. Jag är mest bara glad över att det är klart. Vi förbereder oss på att flytta hem och jag ser fram emot att få spela fotboll för IFK Göteborg igen. Förhoppningsvis kan vi få tillbaka publik in på Gamla Ullevi också. Med den stämningen som är runt klubben nu, om vi kan få in publik efter EM-uppehållet så tror jag att första hemmamatchen hade kunnat bli riktigt bra tryck inne på Gamla. Det är mest det än så länge. Ju närmre jag kommer sommaren och när jag väl är här i juni och börjar att träna, så kommer alla tankar att komma fort. Men jag får inte glömma att jag har två månader kvar här och jag får inte drömma mig bort för tidigt. Jag har varit här i 10 år och klubben betyder väldigt mycket för mig och kommer alltid att göra. Jag vill gärna avsluta på ett snyggt sätt. Även om jag vill drömma mig bort, så får jag hålla på det ett tag, avslutar Wendt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *