Så kan IFK Göteborg komma att använda Hosam Aiesh 2021

Att Hosam Aiesh har fått en pånyttfödelse och ser ut att bli kvar i IFK Göteborg är som ett nyförvärv i sig.
Men hur ska Blåvitt använda honom? Här är min take på det. 

Sedan Hosam Aiesh kom till IFK Göteborg har han som använts som en av två yttermittfältare i vår 4-2-3-1-uppställning, antingen till höger eller till vänster.
Han har vid enstaka tillfällen under fjolåret också spelat som spjutspets i samma formation när vi saknat en ordinarie nia i truppen.
Formerar vi en 4-2-3-1-uppställning är Hosams position ganska given på en av de två kanterna framåt.

Men som jag har förstått det på folk som jag har pratat med i och omkring klubben, kommer man att fortsätta med den 3-5-2-uppställning som vi har sett de senaste matcherna.

Och när Blåvitt nu formerat sitt lag i en 3-5-2-uppställning blir frågan: vart ska Hosam Aiesh spela?

Sett till Hosam Aiesh stats från 2020 och hans främsta egenskaper så får man får ut mest av honom som höger wingback i en 3-5-2-uppställning.
Och det är precis vad som är tanken. Av det jag har hört är det fyra namn som konkurrerar om de två wingbackpositionerna.
Aiesh, Jallow och Norlin för tillfället – och Kalley när han är tillbaka från skada.

En position som är aningen längre ner i banan och ovan för Aiesh, men som jag tror kommer att passa honom perfekt utifrån hur Blåvitt 2021 vill spela fotboll.

Under Allsvenskan 2020 såg Hosam Aiesh spindel ut enligt följande:

Det är tydligt att se vart Aiesh styrkor ligger. Men något som många nog inte hade gissat på är hans närkampsspel som sticker ut i jämförelse med andra yttrar.

I en wingback-roll får han utrymme på hela kanten att utmana en mot en på sin gubbe, men har samtidigt bra med täckning bakåt i form av tre centrala mittfältare och tre mittbackar. Den högra centrala mittfältarna kommer att balansera upp bakom Aiesh när vi anfaller på den kanten.
Samtidigt kan den högra mittbacken stöta om motståndarna kommer in bakom Aiesh, men ändå ha två mittbackar innanför sig.

Jag har tidigare velat se Hosam som en av två anfallare i denna formationen för att han någon som kan dra isär och sticka i djupled.
Men med tanke på hur Roland Nilsson vill spela och formerar laget, blir det inte optimalt att ha Aiesh längst fram.
Rolle vill ha Sana i en droppande roll med en renodlad nia bredvid honom. Spelarna som ska attackera med fart och komma in bakom motståndarnas backlinje är våra yttrar/wingbacks. Där är Hosam perfekt.

Att ha spelare som Aiesh, Jallow, Norlin och Kalley i de rollerna på vardera kant är optimalt med tanke på deras offensiva styrkor.
Inte minst en sådan som Aiesh. Jag tycker även att Aiesh i matchen mot Sirius igår visade att han klarar av det defensiva i den positionen med sitt enorma slit och sin aggressivitet en mot en.

Som truppen ser ut idag är detta en tänkbar och trolig uppställning – och precis som jag förklarade tidigare har Aiesh en stor frihet att attackera på sin kant, där Thern eller Yusuf kommer att balansera upp ytan bakom honom.

Nya Blåvitt pratade med IFK Göteborgs chefscout Olle Sultan som utvecklade resonemanget och fördelarna med att ha Aiesh i en wingbackposition.

Kollar man på Hosams spindel och statistik från förra året sticker han ut väldigt mycket i dribblingar, men är också bra i närkampsspelet. Är det två egenskaper som är viktiga i en sådan roll som wingback?
– Oavsett hur motståndaren än spelar hamnar en wingback ofta i direkt tävling med motståndarens wingback/ytterback/yttermittfältare. Igår till exempel upplevde jag att Hosam fick ett övertag på Axel Björnström. Här är det sålunda viktigt att ”vår gubbe” får övertaget offensivt och vid tillfällen när det bjuds på en-mot-en-läge kan ta sig förbi sin motståndare. Ofta är det på kanterna som platsen finns eftersom alla lag vill stänga centralt och mellanytorna. Att lyckas med kantgenombrott är ett bra sätt att skapa målchans. Dessutom om wingbacken har kvaliteter en mot en lockar det gärna ut motståndare som vill försvara två mot en – och då kan ytor uppstå centralt. Tvärtom är det ju viktigt att få stopp för motståndarens kantgenombrott. Därav viktigt att kunna vinna duellerna och stoppa inlägg och inspel.

Ofta är det på kanterna som platsen finns eftersom alla lag vill stänga centralt och mellanytorna. Att lyckas med kantgenombrott är ett bra sätt att skapa målchans.

Om man bortser från IFK och Hosam nu och tittar rent generellt. Varför klarar mer offensivt lagda spelare att spela wingback istället för vanlig ytterback?
– Om man väljer att spela med wingbacks är laget berett att i viss mån offra ytan utvändigt mittbackarna defensivt för att i gengäld skapa offensiva kantgenombrott. Man vill vinna något offensivt. Ett lag med en wingback som aldrig slår sin motståndare blir lätt trubbigt. Därför är det lättare att komma med offensiva kvaliteter och bli en duktig wingback. Vidare för att ytterligare svara på din fråga får man mera ut av en offensiv spelare om han får spela wingback i stället för ytterback där kraven på att försvara och att täcka ytan utvändigt mittbackar blir större.

. . .

WyScout statistik

Som jag nämnde tidigare har jag varit inne på att Hosam hade passat bra som en av två anfallare längst fram.
Men sett till hur Blåvitt vill spela, sett till hur Hosam har presterat som wingback hittills och sett till hans stats från föregående säsong … är det ganska solklart att han skall spela på en kant.

Eftersom Hosam fick sparsamt med speltid under stora delar av 2020 blir det mer talande att applicera de olika statsen per 90 minuter.

Under Allsvenskan 2020 snittade Aiesh 4,86 progressive runs per 90 minuter. Det var näst bäst i serien, efter Hammarbys Tim Söderström som hade ett snitt på 5,1 per 90 minuter.

  • Progressive runs = När en spelare på egen hand driver bollen framåt och för laget närmre motståndarnas mål.
    En löpning räknas som progressive om spelaren börjar och avslutar:
    –  Minst 30 meter närmre motståndarmålet om man börjar och avslutar på egen planhalva.
    –  Minst 15 meter närmre motståndarmålet om man börjar och avslutar på olika planhalvor.
    –  Minst 10 meter närmre motståndarmålet om man börjar och avslutar på motståndarnas planhalva.

Aiesh är den spelare i Allsvenskan som utmanar en mot en flest gånger per 90 minuter med ett snitt på 10.16.
Tvåa på den listan var Stefano Vecchia i Sirius med 9,61 per 90 minuter.
Tittar man på totalen förra säsongen hade Aiesh 163 stycken utmaningar en mot en med en rättsprocent på 58,9%.

Med sina utmaningar en mot en var Aiesh den spelare som vann näst flest frisparkar per 90 minuter under förra säsongen.
Med ett snitt på 3,86 vunna frisparkar per 90 minuter var han tvåa strax bakom Kalmars Romarinho med ett snitt på 3,89.

Aiesh var också den spelare i Allsvenskan som slog tredje flest inlägg per 90 minuter med ett snitt på 5,86. Etta på listan var Bärkroth med 6,46.

. . .

För ett tag sedan avslutade jag en text med följande meningar:

”Jag tycker vi saknar offensiva spelare som kan attackera med fart och som kan bryta mönstret på egen hand.
En av dem är Gustaf Norlin, och den andra är Hosam Aiesh.
Kan man däremot behålla Aiesh, och krydda offensiven med just Simon Thern, ja då är vi på rätt väg.”

Och nu står vi här idag. Med en pånyttfödd Hosam Aiesh och ett IFK Göteborg som verkar ha hittat sitt sätt att spela.
Vi har en av seriens bästa centrallinjer, och nu även spelare på kanterna som kan bryta mönstret.
Om Roland Nilsson bara kan få det att fungera, har vi en riktigt spännande säsong att se fram emot.

. . .

Gillar du det du ser? Då kan du stötta Nya Blåvitt via Patreon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *