Taktisk analys: IFK Göteborg – Elfsborg

Samtliga bilder i artikeln ägs av Dplay

IFK Göteborg förlorade med 0-1 hemma mot Elfsborg i den allsvenska premiären.
Här är David Vukovics taktiska analys av matchen. 

”En klar besvikelse” säger Poya Asbaghi efter matchen, och precis så var det.

Det var en första halvlek som dominerades av vardera lag under olika stunder. Det var också en halvlek med väldigt många bolltapp från de båda lagen, vilket vanligtvis gynnar ett lag som IFK Göteborg med sina sylvassa kontringar. Men precis som Poya själv konstaterar efter matchen, kunde man inte ta vara på de kontringslägen som uppstod, vilket får ses som ett kraftigt underbetyg till de blåvita spelarna.

Skärmbild: Dplay

Ett av de tydligaste exemplen på det var ovan, i den sjätte minuten, där Alhassan Yusuf vinner bollen högt upp i banan och IFK Göteborg hamnar i ett tre-mot-två-läge med Robin Söder, Patrik Karlsson Lagemyr och Alhassan Yusuf kommer rättvända – vilket vanligtvis är helt rätt spelare för ett sådant läge. Men inte igår. Istället spelar man väldigt slarvigt bort bollen, två gånger om i samma sekvens och Elfsborg klarar sig utan några större bekymmer.

Bild: Dplay

Bild: Dplay

Ett annat exempel (se bilder ovan), där läget som uppstår kanske inte var lika öppet, uppstod i inledningen av andra halvlek, där Yusuf återigen vinner boll på offensiv planhalva och lyckas komma rättvänd med Lagemyr och Söder på varsin sida. Denna gången håller han inne bollen aningen för länge och spelar en offsidestående Lagemyr som också tappade bollen i samband med avblåsningen.

Omställningsspelet en klar besvikelse alltså. Men vad Blåvitt också hade stora problem med under gårdagen, var uppspelen. Grundspelet i stort.

Vanligtvis kan man se att Blåvitt gärna tar fram bollen via August Erlingmark och Alhassan Yusuf på det centrala mittfältet. Något Elfsborg, och Jimmy Thelin, troligtvis har noterat. Hans drag igår var att vrida om sin mittfältstriangel och flyttade upp Elfsborgs nummer 18, Simon Olsson. Hans uppgift var att förstöra och sätta press på Yusuf och Erlingmark. Något han lyckades med.

Blåvitt tvingades väldigt ofta att ta fram bollen via ytterbackarna, och blev på sina kanter relativt statiska. När man väl försökte anfalla centralt genom mittfältet, var det trångt med gulsvarta spelare och Elfsborg kunder därför tämligen enkelt att försvara sig.

Tydliga exempel på det ser ni här enligt följande:

Bild: Dplay

Bild: Dplay

Bild: Dplay

Precis som bilderna ovan visar, lyfte Elfsborg sitt mittfält högt för att förhindra Blåvitt att gå via Yusuf och Erlingmark i uppspelen. Detta och Elfsborgs täta försvar centralt även längre ner i banan, gjorde att Blåvitt tvingades till betydligt fler inläggslägen än vad vi är vana vid – och denna matchen utan någon framgång.

Samtidigt var det under vissa delar av matchen tydligt att Blåvitt inte hade prickat formen. Oskärpa, nervositet, ringrostiga? Jag vet inte. Men det alldeles för många enkla misstag och felpassningar på egen planhalva.
Ett tydligt exempel på det följer nedan:

Bild: Dplay

Bild: Dplay

Bild: Dplay

Bild: Dplay

En bildserie med fyra bilder som visar hur IFK Göteborg på ett slarvigt sätt spelar bort sig på egen planhalva och där Elfsborg så när utnyttjar det till fullo och gör 2-0, genom Jesper Karlsson på inspelet från Johan Larsson.

Ett annat tydligt exempel på Blåvitts problem med uppspelen kommer lite senare i andra halvlek där André Calisir letar alternativ, och vad det ser ut som, försöker hitta en öppning till Erlingmark eller Yusuf. Han gör inte det, och håller då i bollen lite för länge och blir av med den i ett livsfarligt läge där Per Frick bryter och ställer om.

Bild: Dplay

Bild: Dplay

En tydlig injektion på att grundspelet och uppspelen inte gick som man ville, var lagets slutforcering, som till stor del bestod av individuella prestationer. Det var offensiva spelare som i mångt och mycket utmanade sin gubbe och Blåvitt hamnade i lägen där man tvingades mata inlägg mot ett Elfsborgsförsvar som inte hade några som helst problem att rensa undan.

Att bryta ner lågt stående försvar är något som Poya och laget arbetat med och velat bli bättre på efter höstens många mållösa matcher mot låga försvar. I söndagens match var problemet större än bara så, då man sällan kom till lägen där man faktiskt rullade boll utanför Elfsborgs straffområde.

Men även där var det stängt.

”Orka Simon, orka Simon, orka Simon” hör man någon vråla under matchen när IFK Göteborg tar fart och anfaller. För det ska man veta, att  Simon Olssons insats i söndags var enastående. Han låg som ett plåster på August Erlingmark högt upp i banan, men likväl var han snabbast ner utanför eget straffområde och försvarade boxen där. Så höll han på hela matchen, fram tills tränare Thelin troligtvis tvingades byta ut honom sent i andra halvlek.

Bild: Dplay

Precis som bilden ovan visar hade Elfsborg ett defensivt block med fem spelare, utöver de fyra  i backlinjen, som under stora delar av matchen försvarade sitt straffområde på ett exemplariskt sätt.

Det i sin tur tvingade Blåvitt ut på kanten, och till inläggslägen som man inte alls utnyttjade. I många av fallen var Elfsborgs reslige mittback Okumu först på bollen och förlorade inte en nickduell kändes det som.

Men i andra fall saknades desperationen eller viljan att göra mål och det kunde se ut såhär när Wernersson skulle lyfta in bollen.

Bild: Dplay

Ett väldigt tacksamt läge för Elfsborg att försvara sin 1-0-ledning.

. . .

Men trots ett insläppt mål och förlust, går det ändå att se positiva tendenser och likheter från i fjol i Blåvitts försvarsspel över hela plan.

Bild: Dplay

Bild: Dplay

Bild: Dplay

Likt förra säsongen börjar man försvarsspelet högt upp i banan och trycker upp sina anfallsspelare som sätter en tidig press. Mot Elfsborg följde Alhassan Yusuf väldigt ofta med upp som en extra presspelare på Elfsborgs nerdroppande mittfältare för att försöka få ett övertag.

Just Alhassan Yusuf, som jag visat i tidigare exempel, lyckades på så sätt även vinna flertalet bollar och skapa kontringsmöjligheter – utan någon framgång.

Försvarsspelet över hela banan som IFK Göteborg har byggt upp under 2019 är en trygghet man kan luta sig tillbaka på. Viktigt nu inför kommande match mot Varberg är att man också får igång sitt offensiva grundspel, och framförallt uppspelen, som man varit så bra på innan.

Ingen August Erlingmark på mitten utan det återstår att se om man väljer att flytta upp Toko, byta in Titi eller kanske dra ner Sana i en sittande mittfältsroll.

För att lösa upp den knuten man hade mot Elfsborg, förespråkar jag det sistnämnda där Sana får en sittande mittfältsroll bredvid Yusuf. På så sätt tror jag vi kommer kunna styra matchen och bolltempot mot nykomlingarna Varberg, som imponerade igår kväll på Olympia.

GO VÄSTKUSTEN.