Taktisk analys: IFK Göteborg – Falkenberg

FOTO: Fredrik Aremyr

Taktisk analys

IFK Göteborg 0 – 2 Falkenbergs FF

IFK Göteborg förlorade med 2-0 hemma mot Falkenberg i träningsmatchen på Valhalla. En oerhört svag första halvlek, följdes upp av en betydligt bättre andra. Dessvärre blev det inga mål framåt, men en hel del misstag bakåt.

David Vukovic har grävt fram det positiva och negativa från gårdagens insats.

Försvarsspelet

Det är ganska enkelt att skylla ett dåligt försvar på backlinjen. Men problemet var betydligt större än så igår, framförallt första 45. Problemet började redan uppe på Falkenbergs planhalva, där våran tremanna-offensiv satte en press som till och med ett divison 2-lag hade spelat sig ur. Robin Söder gjorde ett par försök att skära av bollhållaren åt ett håll, men när yttern på den kanten, dvs Nygren eller Giorgi inte fullföljer den pressen, blir det väldigt enkelt för Falkenberg att hitta passningar framåt i banan. När de har spelat sig ur vår förstapress så enkelt, får deras mittfältare också mer tid rättvända att hota med bollar bakom vår backlinje. 

Utöver det fick dem stå ganska ohotade och rulla framför vår backlinje och lågt sittande mittfält. Vid sekvensen som ledde till 1-0 hade vi Nygren, Affane, Barny och Giorgi nere i knät på backlinjen. Detta gav Falkenberg möjligheten att vända på spelet alldeles för enkelt och därmed helt ostört lyfta in bollen som man stötte in till 1-0. Ett annat defensivt fel i samma sekvens kom tyvärr från 17-årige Rasmus Wikström. Medan Da Graca och Starfelt gjorde allt man kunde för att trycka undan deras gubbe i boxen, tittade Wikström endast på boll och tappade markeringen på spelaren som gjorde 1-0.

1-0-målet kom på ett inlägg, något vi haft stora problem med. Visserligen oftare på fasta situationer, men principen är den samma. IFK Göteborg är både alldeles för korta och svaga fysiskt. Där är Carl Starfelts comeback kolossalt viktig. Trots att han bara fick 45 minuter igår såg man skillnad på honom, och övriga försvarare när det kommer till det fysiska spelet och beslutsamheten. Tyvärr är han vår enda försvarare med dessa egenskaper.

Detta var de största försvarsproblemen som lag igår kväll, men tyvärr så var det dessutom alldeles för många individuella misstag som ledde till farliga målchanser. När organisationen väl sitter, är det viktigt att vi inte slarvar individuellt. Da Graca hade flera indianpass rakt in i plan, så som han brukar. Det håller inte i Allsvenskan.

Anfallsspelet

Det fanns mycket att önska från det offensiva spelet från igår. Det dröjde dryga timman innan Blåvitt hade sitt första skott på mål. Men likt försvarsspelet, sträcker sig anfallsspelet över hela planen. Det var ett skrämmande lågt tempo i Blåvitts uppspelsfas under första halvlek igår. Sidled- och bakåtpassen var för många, och minsta lilla press från bortalaget ledde till misstag på egen planhalva, inte minst vid 0-2-målet i slutet av matchen. IFK Göteborg måste spela ett rakare spel i högre tempo, vilket man stundtals gjorde i andra halvlek, tack vare en viss spelare. 3-4-3 funkar i mitt tycke inte med dagens trupp. Vårat mittfält blir nedpressat och uppätet allt för ofta, och där tappar vi stora delar av matcherna. 

När Falkenberg pressade högt och gjorde det svårt för oss att spela på egen planhalva fanns det ett alternativ för Giorgi och Nygren att hota i djupet tillsammans med Robin Söder. Men alldeles för ofta stod man stilla, eller de fåtal gångerna man stack i djupet, ja då kom det ingen boll. 

I andra halvlek ändrade man till 4-3-3 och plockade in Paka och Calisir. Vilken skillnad det gjorde. Vi hade en mittback som faktiskt kunde ta fram bollen och starta ett anfallsspel. Men den största anledningen till uppryckningen i andra var Patrik Karlsson Lagemyr. I sin fria roll centralt var han ett ständigt hot med boll, men framförallt utan. Giorgi Kharaishvili fick betydligt mer yta att operera på i andra halvlek, tack vare just Paka. Med sina löpningar i djupled drog han alltid med sig en försvarare eller mittfältare, vilket gav våra bollhållare betydligt mer tid och yta. Vi tilläts att spela ett rakare, snabbare och enklare anfallsspel med Paka på plan och en 4-3-3 uppställning där vi fick bättre kontroll på mittfältet. 

Tyvärr fick vi aldrig in bollen, men om inte matchen igår var ett tillräckligt tydligt tecken, så ska jag försöka övertyga er nu. 4-3-3 eller för all del 3-5-2 är med vårat spelarmaterial bättre än 3-4-3. De offensiva spelarna blir alldeles för ensamma och isolerade i 3-4-3 och vi tappar ständigt mittfältet med våran ickefysiska förmåga. Patrik Karlsson Lagemyr som tar steg och hittills har varit vår bästa offensiva spelare har en skräddarsydd roll i 4-3-3 och vi bör försöka utnyttja det. Rent defensivt hoppas jag Starfelt har 90 minuter i sig snart nog, för att kunna spela bredvid Calisir. På så sätt får vi tillbaka det fysiska och resoluta som vi har saknat, men har också en mittback som kan sköta uppspelen.