Nya Blåvitts taktiska analys: IFK Göteborg – Halmstads BK

Samtliga bilder i artikeln nedan ägs av Discovery+

Taktisk analys av IFK Göteborgs säsongspremiär hemma mot Halmstad.

IFK Göteborg tog emot Halmstads BK på Valhalla i årets första match.
Slutresultatet skrevs till 1-1 – och här är min taktiska analys av matchen.


Känslan inför matchen var att IFK Göteborg skulle ställa upp i ett 4-2-3-1 och precis så blev det.

Något jag tidigt la märke till var IFK Göteborgs presspel, som är sig likt från förra säsongen. Grunduppställningen 4-2-3-1 skiftas till en 4-4-2 där laget kliver upp en aning på motståndarna. Tobias Sana lämnar sin roll som tia och hamnar oftast längst fram som spjutspets i pressen. Wernbloom och Yusuf fyller tillsammans med yttrarna på uppåt i banan.

Tobias Sana startar pressen

Snacket inför säsongen har varit att man vill få ut maximalt av Tobias Sana offensivt i sin nummer tio roll. Det är där han gör sig bäst. Samtidigt besitter han en spelförståelse även utan boll och är bra i just det höga presspelet med att trycka vid rätt tillfällen och veta vart han ska styra dem.

Precis som bilderna ovan visar är det Sana som inleder pressen och som hamnar högst upp jämnsides med Söder. Resten av mittfältet fyller på och hamnar i en 4-4-2-liknande uppställning.

I min intervju med Erlingmark förra veckan sa han att laget kommer anpassa utifrån hur motståndarna vill spela, vilket är fullt rimligt.
Men jag tror grunden i vårt presspel kommer se ut på ett liknande sätt där vi vill styra med två spelare högst upp.

Nedan följer ytterligare ett par exempel på det.

Även i andra halvlek såg det ut på det viset, trots att man bytte ut stora delar av laget.

Sana som var kvar på plan ett tag till, pressar även här högst upp, jämsides med strikern Alfons Nygaard.
Bakom dem trycker mittfältet med Erlingmark och Yusuf upp och ligger i linje med yttermittfältarna Yakob och Aiesh.

Vad gäller det offensiva spelet i övrigt fanns det en hel del att önska i första halvlek. Kanterna med Giorgi Kharaishvili och Isak Dahlqvist hade det kämpigt med att skapa något framåt och fick ofta spela felvända med boll.

Att dra den enkla analysen ”spelarna i andra halvlek var bättre än dem i första” blir inte helt rättvis då Blåvitt kom fel in i matchen mot ett aggressivt Halmstad med två matcher i benen.

Men så var det. Framförallt offensivt. Blåvitt hade problem i uppspelen och det kändes nästan som att man knappt var på HBK:s planhalva första kvarten. Men ju längre halvleken gick, ju mer tryck fick man. Och jag tycktes mig se ett tydligt mönster hur man kom till lägen offensivt.

Med bra speluppfattning lyckades Blåvitt ett par gånger vända på spelet och attackera på de stora ytorna som Halmstad lämnade. Ofta var det Alexander Jallow som från sin högerbacksplats såg ytan och valde att kliva. Då serverades han med bra långbollar från mittfältet eller backlinjen.

Situationen ovan är ett tydligt exempel på när Blåvitt under en kortare period innan inte lyckats spela sig förbi Halmstad och yta uppstår på högerkanten. Ett tydligt starttecken är när Jallow sätter fart framåt vilket Bjärsmyr uppfattar omgående och slår den långa bollen. I just detta fallet nådde den inte Jallow direkt, utan gick via Isak Dahlqvist, men det hela ledde fram till en frispark precis utanför Halmstads straffområde.

Inte långt därefter, ännu ett tydligt exempel. Jallow ser ytan och sätter fart vilket uppfattas omgående, denna gången av Yusuf som slår en perfekt boll i steget på Jallow.

Och det var ofta såhär det såg ut under första halvlek för Blåvitt som hade problem att såga sig igenom Halmstads försvar och mittfält. Istället fick man försöka ta sig fram på kanterna. Dessvärre fick man aldrig någon riktig fart i uppspelen och det kändes ofta som att man var steget efter Halmstad.

Roland Nilsson om första halvlek:

Vi blir lite nervösa i början, vilket gör att vi sätter oss själva i problem som vi inte behöver. Vi hade pratat inför matchen vad vi skulle göra, vilket vi inte gjorde. Det var en tuff första halvlek på det sättet.

Det blir så i starten av en match. Startar man inte hundra, om man ska jobba sig upp sen, så kan det se ut såhär. Det är en lärdom till Degerfors att vi startar på högsta växel direkt och trycker på.

I andra halvlek får Blåvitt in mycket ungt och nytt blod. Yakob och Aiesh kom in på varsin kant och tog för sig direkt. Unge Alfons Nygaard gjorde A-lagsdebut, men såg ut att ha spelat tvåsiffrigt antal matcher redan. Kännetecknet för en ung junior som kommer upp är ofta valpig. Men Alfons Nygaard påminde en hel del om Nygren när han slog igenom. Stor i kroppen, bra tryck i steget och kan hålla emot i närkamperna. Men också både smidig och bra i kombinationsspelet. Framförallt det sistnämnda, vilket vi återkommer till strax.

Den största skillnaden i andra, förutom den offensiva kreativiteten, skulle jag säga va stabiliteten när August Erlingmark och Calle Starf… förlåt jag menar Johansson kom in i andra. Båda spelade med ett stort lugn och var väldigt rejäla i allt man gjorde. Både med och utan boll. Om vi stannar till en sekund vid Calle Johansson, kan vi konstatera att det kommer att bli ett riktigt bra nyförvärv. Klass rakt igenom. Tillbaks till analysen.

Som jag nämnde tidigare blev Blåvitts offensiv avsevärt bättre i andra halvlek.

Såklart är en del av det att Halmstads intensitet sjönk och att Blåvitt själva hade kommit in i matchen. Men framförallt har det att göra med farten och kreativiteten som kom in i andra halvlek. Hosam Aiesh och Kevin Yakob på kanterna, till exempel.

Med anfallare som Robin Söder och Kolbeinn Sigthorsson, samt en Marcus Berg på ingång, är det tydligt hur IFK Göteborg vill använda sina nior. Det är knappast några kvicka djupledsgående nior, utan snarare starka, smarta spelare som är bra i kombinationsspelet. Men när 18-årige Alfons Nygaard fick förtroendet i andra halvlek var det ingen valpig junior som kom in, utan även han visade prov på kroppsstyrka och bra spelförståelse i kombinationsspelet. Redan i 47:e minuten fick vi se prov på en sådan sekvens när Nygaard och Yakob tar sig fram på ett bra sätt.

Här spelar Nygaard felvänd mot mål och vinner nickduellen som han skarvar vidare till Yakob.
Kort därefter får han tillbaka bollen och avancerar framåt i banan innan han släpper tillbaka den till Yakob och löper in mot straffområdet.

Frågar man Alfons Nygaard själv så säger även han att kombinationsspelet är en av hans styrkor.

Jag är en bra avslutare som gillar att göra mål och assist. Bra i kombinationsspelet och jobbar hårt får laget. Ganska bra i huvudspelet också faktiskt.

Ännu ett exempel på detta – och Blåvitts presspel följer i ett exempel nedan.

Blåvitt pressar högt och Kevin Yakob vinner bollen av HBK:s ytterback

Han uppfattar situationen snabbt och hittar in bollen till en mötande Nygaard.

Nygaard, som återigen spelar med ryggen mot mål, hittar en perfekt passning till Jallow och löper sedan inåt i straffområdet.

Denna gången med en effektiv press och kortpassningsspel, till skillnad från förra exemplet som var ett längre uppspel i luften. Men ett tydligt tecken på hur Blåvitt vill och kan använda sina nior som är både starka och smarta när man spelar felvända. Jallow är dessutom väldigt effektiv på att fylla på bakifrån och kommer väldigt ofta till bra inläggslägen.

Spelet med boll blev betydligt bättre i andra halvlek och man kunde spela sig förbi Halmstads lagdelar betydligt oftare. Och det har sina förklaringar. Givetvis är en av dem att Blåvitt kom in i matchen och Halmstads intensitet sjönk, som jag nämnde tidigare. Men det är mer än bara så. Hosam Aiesh och Kevin Yakob kom in med speed och finess i andra och skapade mycket oreda för HBK:s försvar. Både med sina kvalitéer en mot en, men också med sin spelförståelse och sitt passningsspel.

Förutom det märktes det att Blåvitt gynnades av att spela Jesper Tolinsson som mittback. Hans passningsspel och beslutsfattningar med boll är, trots sin unga ålder, på en väldigt väldigt hög nivå. Lägg därtill att Sana, trots sin höga utgångsposition vid presspelet, kom ner betydligt djupare och hämtade boll i andra halvlek, vilket drev igång en hel del anfall.

Exempel på detta följer nedan.

Detta kunde vi se en hel del förra säsongen – och ibland var det till och med hans utgångsposition. Jag är ju egentligen av åsikten att Sana ska spela högt upp i banan, så nära straffområdet som möjligt med sina offensiva kvalitéer. Och just det visade han upp i samband med 1-1-målet. Men när IFK Göteborg under perioder hade det svårt att styra spelet, kan det vara bra av Sana att komma ner och hämta bollen för att få fart på anfallen.

Tar vi en närmre titt på målet som Blåvitt gjorde, ser vi tendenser från det som jag nämnde ovan.

Kevin Yakob kliver in från sin ytterposition och visar tydligt var han vill ha bollen.
Jesper Tolinsson uppfattar detta och med sin fina uppspelsfot slår han en perfekt boll som skär igenom HBK:s mittfält längst marken på Yakob.

Yakob släpper bollen på ett – i sidled till Sana som avancerar framåt.

Sana uppfattar Aiesh löpning på vänsterkanten och släpper ut den till honom i steget.
Aiesh löper ner mot kortlinjen och tar sig förbi sin gubbe innan han spelar in den till Nygaard som enkelt kan lägga in den i öppet mål.

Ett skolboksexempel på hur man vill anfalla och Roland Nilsson var väldigt nöjd över målet efter matchen.
Mittbacken slår upp bollen på en mötande mittfältare, som i sin tur skarvar den vidare på ett och helt plötsligt kommer Blåvitt med fyra offensiva spelare rättvända och med fart mot Halmstads backlinje. Det blir såklart väldigt svårt att försvara sig mot, speciellt när Blåvitt har spelare med så hög individuell skicklighet.

Och på samma sätt som vid målet, kunde man se ett bättre Blåvitt i andra halvlek som enklare, snabbare och effektivare kunde kombinera och attackera sig förbi HBK:s lagdelar. Även presspelet, med samma uppställning, bet bättre i andra och man vann mer boll högre upp i banan.

Roland Nilsson om andra halvlek:

Andra halvlek är vi med på ett helt annorlunda sätt. Juniorerna som kommer in gör det på ett väldigt bra sätt. De tog för sig och tog ansvar på ett sätt som vi vill se från våra spelare. Att man inte ger över ansvaret till andra, utan tar tag i det och spelar med de andra. 

En fullt naturlig matchutveckling mot ett lag som är två matcher längre fram i försäsongen.
Men också en tydlig skillnad och förbättring i andra halvlek, där vi såg tendenser av hur Blåvitt vill spela fotboll 2021.

1 Comment Nya Blåvitts taktiska analys: IFK Göteborg – Halmstads BK

  1. Henke

    Underbart att läsa. Skönt med någon som förklarar varför det blev som det blev och såg ut som det gjorde.

    Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *