Taktisk analys: IFK Göteborg – Örgryte IS

FOTO: Fredrik Aremyr

Taktisk analys

IFK Göteborg 1 – 0 Örgryte IS

IFK Göteborg vinner genrepet mot Öis med 1-0, i år igen.

David Vukovic har analyserat Blåvitts insats och plockat ut det positiva och negativa från dagens match.

Försvarsspelet

Taktiken var något annorlunda från Poya Asbaghi idag. Med August Erlingmark tillbaka i startelvan fick vi se två olika uppställningar, med och utan boll. När Öis hade bollen droppade Agge ner i backlinjen bredvid Starfelt och Da Graca och när vi hade boll tryckte han upp som understöd på mitten. På så sätt hade man kontroll över Öis två anfallare Ailton och Ludvigsson, som för dagen var den bättre av de två Öis-anfallarna.

I andra halvlek tvingades Da Graca utgå pågrund av skada och August Erlingmark fick ta hans mittbacksplats. Då fick Junes Barny istället axla den dubbla rollen som mittback och mittfältare, vilket han gjorde bra. Sett över hela plan tycker jag Blåvitts höga press och erövringsfas är betydligt bättre än tidigare.

Trots en del rotation, hade vi sett över hela matchen spelare som Barny, Agge och Toko på mittfältet, vilket är en fysisk uppgradering från tidigare matcher, och som det märktes. Även om det inte ser klockrent ut, lyckas Blåvitt med sin fysik störa Öis betydligt mer än vad man gjort mot andra motståndare under försäsongen.

Även om det inte hör till försvarsspelet i stort rent taktiskt, så är det en sån trygghet med Giannis Anestis i mål. Hans fysik och längd gör honom dominant i luftspelet och det är inte många inlägg nära honom, om ens något, som han inte plockar ner eller stöter undan. Enorm uppgradering från i höstas.

Individuellt var både Agge och Starfelt lysande som mittbackar i andra halvlek och släppte knappt till några målchanser alls.

Anfallsspelet

Calisirs frånvaro var märkbar i Blåvitts uppspelsfas. Trots Starfelts fina defensiva insatser, så har varken han, Da Graca eller Erlingmark en uppspelsfot så som Calisir. I andra halvlek när Junes Barny hade en lägre utgångsposition hamnade bollen i uppspelen ofta hos honom. Trots hans fina högerfot, tycker tyckte jag det såg tveksamt ut. Bollinnehavet i dagens match var ofta under korta perioder och vi lyckades sällan rulla ut Öis. Just därför var det viktigt att vi istället kunde stå upp fysiskt. Spelmässigt med boll finns det mer att önska, men med spelare som Barny, Paka och Toko, kommer det så småningom att sitta.

När vi väl hade bollen högt upp på Öis planhalva såg det desto bättre ut. Vi skapar inte jättemycket, men det offensiva spelet såg bättre ut. Söder visade klass med sina djupledslöpningar och fina bollbehandling. Att han dessutom får göra mål är viktigt för hans självförtroende framöver. Poya Asbaghi sa efter matchen att Söder var bäst på plan, och sett till målet och övriga aktioner på plan är det svårt att säga emot. Generellt såg Blåvitt piggare och rakare ut offensivt idag. Förutom Söder imponerar Ohlsson när han fyller på och Giorgi Kharaishvili börjar sakta men säker hitta formen.

Idag stod han för ännu en framspelning, och det visade sig ligga en del bakom det målet. Giorgi och Söder satt nämligen i 40 minuter på Kamratgården imorse med taktiktavla och diskuterade anfallsspelet dem emellan. Målet som man gjorde var dessutom en del av den anfallsövning som Blåvitt nötte på träningen igår.

Bäst idag

Om man ska plocka ut de allra bästa bitarna från dagens match finns det tre spelare som sticker ut i mitt tycke. Robin Söder är givetvis en av dem. Målet och avslutet i all ära, men hans fina spelförståelse matchen igenom går inte att komma ifrån. Jag vet, vi spelade mot Öis, men under 90 minuter tog han inte ett enda felbeslut och lyckades alltid värdera om han skulle hålla i bollen eller spela vidare på ett. Söders självförtroende och mål kan vara den stora skillnaden i den slutgiltiga tabellen i november.

Sen måste vi givetvis lyfta Nzuzi Toko och Junes Barny. De har en höjd i sig, som inte många andra i Blåvitt har. Man ser ganska tydligt att de är en nivå bättre än de andra och kommer vara enormt viktiga för oss i år. Deras fysiska attribut och spelförståelse ger oss dessutom en helt annan trygghet när vi inte har bollen. Något vi har saknat sedan Mix lämnade i somras.