The 2010s: IFK Göteborgs team of the decade

Foto: Bildbyrån

The 2010s: IFK Göteborg team of the decade.
Här är David Vukovic’s elva.

Allsvenskt uppehåll och bara drygt en månad kvar av 2010-talet, blev jag inspirerad av The Ahtletics artikelserie på Premier League-lagen där olika journalister presenterar sina ”team of the decade”.

Men att ta ut de elva bästa spelarna i IFK Göteborg på 2010-talet är betydligt svårare än vad det låter. Dels med tanke på konkurrensen på vissa positioner, men också med tanke på det sentimentala bandet man har fått till den senaste upplagan av IFK Göteborg när man har följt de såpass nära och intensivt.

Spelarna från 2019 års trupp ligger mig betydligt varmare om hjärtat, än många spelare från tidigare säsonger.

Men här är mitt försök till en så rättvis och i mitt tycke, korrekt elva från 2010-talet:


Målvakt: John Alvbåge

Det är ganska svårt att välja någon annan än John, som under en ganska lång tid presterade på en någorlunda jämn och hög nivå. Personligen håller jag Anestis 2019 och Kim Christensens vår 2010 högre. Men båda har i jämförelse med Alvbåge presterat under en betydligt kortare period i Blåvitt på 2010-talet.

Även om jag ibland ansåg Alvbåge vara aningen skakig, så var han förstamålvakt under åren där Blåvitt slogs i toppen av Allsvenskan och kvalade till Europa. Den kontinuiteten gör att både Anestis och Christensen har det svårt att slå sig in i denna startelvan.

Högerback: Emil Salomonsson

Lite fifty-fifty på högerbacksplatsen. Det stod mellan Adam Johansson och Emil Salomonsson, där båda tro det eller ej är personliga favoriter för mig. Det blev även Sebastian Ohlsson under 2018 och 2019. Fan, jag har något för högerbackar kommer jag på i skrivande stund.

Adam Johansson var namnet jag kritade ner från början när jag gjorde elvan. Men efter olika diskussioner och analyser landade jag tillslut på Emil ändå. Adam var nära, det var han. Tyvärr hade han en fin karriär, som hade kunnat bli så mycket finare om det inte vore för alla skador han ådrog sig.

Det som heller inte får glömmas är att Adam var som allra bäst precis innan 2010-talet när han bland annat raderade ut Cristiano Ronaldo totalt i en VM-kvalmatch. Tidigt 2010-tal var han på en hög nivå, men lämnade då för Seattle Sounders. När han kom hem till Blåvitt 2013-2016 var han inte på samma nivå, samtidigt som en hel del skador gjorde det tufft för honom.

Därav landade mitt val på Emil, som under 2015 och 2016 spelade på en enastående hög nivå, vilket kunde ha resulterat i både en landslagsplats och utlandsflytt. Istället blev han, som den ärkeängel han är, kvar i ytterligare några säsonger. Kanske inte det bästa för hans utveckling, men alltjämt en mycket bra allsvensk spelare som tar plats i denna blåvita elva.

Mittback: Mattias Bjärsmyr

Förvisso är detta en spelare som jag personligen haft svårt för ibland. Men att han under sina bästa år var en mycket bra allsvensk mittback går inte att ta ifrån honom. Likt Alvbåge, var Bjärsmyr både lagkapten och en tongivande försvarare under åren som Blåvitt slogs om guldet och samtidigt kvalade till Europa.

Förvisso var jag som 15 åring nära att bli gråhårig när ”Bjärs” lite för ofta ville sköta uppspelen själv, och på så sätt också slog bort en hel del bollar.

Tråkigt nog blev hans exit aningen ful och dålig tajming, vilket gör att folk, likt mig själv, faktiskt glömmer av vad han gjorde på plan under flera säsonger.

Ser man enbart till högstanivå hade jag mycket väl kunna placerat in Carl Starfelt i denna elvan. Och ni alla som har följt mig, och denna sajten under en längre period vet hur svag jag är för Starfelt. Dessvärre har Bjärsmyrs presterat över en betydligt längre period, vilket gör att han går före.

Mittback: Thomas Rogne

En av de mest självskrivna spelarna i denna elva. Kom till Blåvitt inför säsongen 2015, och visade direkt vilken otroligt hög kvalité han höll. Väl där och då, var han nog Allsvenskans bästa mittback. Tråkigt nog gick han sönder sommaren 2015 – något som kan ha kostat oss guldet den säsongen.

Efter skadan var det fortfarande en mycket bra allsvensk försvarare, men inte alls i samma utsträckning som våren 2015. Där och då var han den bästa mittbacken vi har haft på 2010-talet.

I tider där man pratar om hemvändare till höger och vänster, går jag ständigt och drömmer om att Rogne ska vända hem efter sin tid i Lech Poznan. Kontraktet går ut vintern 2021.

Vänsterback: Haitam Aleesami

Även om jag vill påstå att Haitam är självskriven i denna elvan, får vi inte glömma vad Ludwig Augustinsson gjorde i klubben när han inte var skadad. Nåväl. Haitam var en tongivande spelare såväl offensivt som defensivt, i det lag som. både vann cupen och så när tog hem Lennart Johanssons pokal 2015.

2016 var han med när Blåvitt tog sig hela vägen till Europa League-playoff innan han lämnade för spel i Palermo.

En resa från den norska andradivisionen till Serie A, på väldigt kort tid. IFK Göteborg fick ut maximalt av Haitam såväl sportsligt som ekonomiskt.

”Haitam Aleesami är ett praktexempel.”

Så sade chefscout Olle Sultan när Nya Blåvitt träffade honom i vintras. Han har varit högst delaktig i många nyförvärv under sina år i klubben, men menar på att Haitam är den han är mest nöjd över.

Defensiva mittfältare: Gustav Svensson & Jakob Johansson

Det är svårt att välja några andra än Gurra och Jakob Johansson. Visst hade Sebban Eriksson kunnat vara ett alternativ, och visst har spelare som Mix Diskerud presterat på en fruktansvärt hög nivå. Men kokar man ihop kontinuitet och högstanivå, så finns det ingen som slår varken Gurra eller Jakob.

De spelade ihop i klubben i några år, innan Gurra tog klivet ut i Europa 2010. Det blev sedan en återkomst för honom 2014 där han dessvärre drogs med en del skador, medan Jakob Johansson gjorde succé på innermittfältet.

Efter säsongen 2014 var det Jakob Johanssons tur att ta klivet ut i Europa, och kort därefter studsade även Gurra ut för andra gången. Men inför säsongen 2020, är det fullt realistiskt att hoppas på att åtminstone en av dem spelar i de blåvita färgerna igen, inom en snar framtid.

Det är två spelare som under sina år i Blåvitt har varit tongivande på mittfältet när de har spelat, för att sedan ta klivet vidare till bra europeiska klubbar. De båda har efter tiden i Blåvitt belönats med en plats i Janne Anderssons mycket framgångsrika landslag – och framförallt: spelat en viktig del i framgången.

Offensiv mittfältare: Pontus Farnerud

Här går jag lite emot mitt tidigare mönster, där jag pratade om att prestera över en längre tid. Pontus Farnerud var en drömvärvning för Real Blåvitt, men tråkigt nog för honom och klubben var han väldigt skadedrabbad och kunde därför aldrig nå upp till sin fulla potential under 2012 och 2013.

När han väl spelade, såg man dock att han var en eller två nivåer över alla andra. Det var yppersta allsvenska klass, om inte ännu bättre. De flesta som spelade med honom under den tiden i Blåvitt, har på frågan ”bästa du någonsin spelat ihop med?” svarat just Pontus Farnerud.

Tyvärr fick han aldrig ut max som spelare i Blåvitt, men låt istället hoppas han får det som sportchef och scout.

Högerytter: Lasse Vibe

Kom till klubben sommaren 2013, och fick då spela en del som högerytter. Allra bäst var han dock som anfallare 2014 och 2015, men för enkelhetens skull i denna elva, trycker vi in honom på en offensiv position.

Behöver väl knappast någon motivering? Vibes 2014 är kanske det bästa vi har sett en blåvittspelare prestera på 2010-talet. Han bar på egen hand våran offensiv den säsongen och vann skytteligan i överlägsen stil.

Hans återkomst till klubben 2019 ingav en tro i föreningen, som bara den gör honom värdig en plats i denna elva.

Vänsterytter: Sam Larsson

På tal om ”kanske det bästa vi har sett en blåvittspelare prestera på 2010-talet” – här har vi en till som eventuellt passar in på den beskrivningen. Sam Larsson var stundtals alldeles för bra för Allsvenskan, och fick fullt berättigat smeknamnet ”Samba Sam”.

Han och lekkamraten Ludwig Augustinsson satte skräck i samtliga högerkanter i Allsvenskan, och när han dessutom fick Vibe som lekkamrat offensivt var det bara en tidsfråga innan en försäljning skulle bli av.

Anfallare: Tobias Hysén

Även han helt självskriven i denna elva. Flyttade till Kina 2013, men var dessförinnan på 2010-talet en av Allsvenskans absolut bästa anfallare. Åren när han fortfarande var blixtsnabb, men också hade smartheten och näsa för mål.

Hans vänsterfot behöver knappast någon introduktion – vi minns alla hur kan kunde göra mål på så många olika sätt. Var det inte prickskytte utanför boxen, var det ett distinkt avslut från nära håll.

På sätt och vis känns det överflödigt att ens behöva motivera varför jag har valt Tobias Hysén.



Foton: Bildbyrån