“Vi har en trupp som kan mäta sig med alla andra i Allsvenskan”

Kevin Yakob växte upp i Blåvitts akademi, men tog en omväg upp till A-truppen.
Och med en stark försäsong i ryggen har han redan vunnit förtroendet hos många supportrar.
I ett långt samtal med Nya Blåvitt berättar han nu om sin tro på gud, om sin besatthet av att sköta kosten och sömnen fullt ut, hur han tar lärdom av Marek Hamsik och mycket mer.

. . .

Kevin Yakob har avslutat försäsongen på bästa sätt. Fyra mål och en assist är resultatet av positionsbytet i den nya formationen.
Nu ser han fram om att vara med och konkurrera om en startplats när Allsvenskan drar igång i helgen.

Men det var absolut ingen självklarhet i januari. 20-åringen erbjöds provträning hos IFK Göteborg och var tvungen att prestera.

Efter ett par övertygande träningar var det dock ingen tvekan från klubbens håll – och inte heller från spelaren.

– Det var intressant att komma på provträning och känna den känslan att behöva prestera direkt för att visa att man ska få en plats. Sen kände jag väl ganska tidigt att jag kom in bra i gruppen och kunde visa min kvalitéer. När jag sedan fick beskedet att de ville ha kvar mig kändes det givet att stanna här. Det är en bra miljö att vara i och utvecklas i, berättar Yakob och fortsätter:

– Sen har försäsongsträningen sett jättebra ut. Jag har fått kontinuitet vilket är det viktigaste. Att jag har fått vara med på nästan alla träningar och jobba mig upp fysiskt, så det har känts jättebra.

Hur var det att behöva prestera på en hög nivå, medan alla andra spelare egentligen bara ville komma igång?
– Det är klart att det är lite speciellt, man har inte tränat så mycket med lag och varit i de matchsituationerna det senaste. Men jag kände att jag hade förberett mig väldigt väl genom att träna väldigt väldigt hårt innan säsongen så jag var i riktigt bra fysiskt skick när vi satte igång vilket gav mig en väldigt stor fördel.

Du har fått en ny position nu i och med formationsbytet. Hur har det känts?
– Att jobba där på kanten i början kändes helt okej, jag kunde komma in och vara ganska fri eftersom vi spelade med inverterade yttrar. Jag kände att jag kunde hitta ganska bra ytor men skillnaden blev väl att jag var längre ifrån mål. Det är väl det jag gillar med den här positionen, samtidigt som jag kan komma ner och vara delaktig i uppbyggnadsfasen så kan jag även vara med och avsluta anfallen vilket har gett resultat nu de senaste matcherna.

Hur ser du på den tuffa konkurrensen i anfallet, är det något positivt?
– Ja verkligen, det gör att man inte kan slappna av en enda sekund utan varje träning måste man verkligen ge hundra och visa att du ska ha den platsen. Det tror jag också smittar av sig på hela truppen vilket gör att det blir en väldigt utvecklande miljö. Sen även när det kommer till matchdag, även om det är en träningsmatch kan man inte tänka att det är en träningsmatch. Det kanske är din sista chans att få starta på en månad, så det har varit väldigt nyttigt och jag tror det kommer vara en nyckelfaktor till att det kommer gå bra för oss i år.

En spelare som många ser upp till är Tobias Sana, kan tänka mig att det är likadant för dig?

– Jag ser upp till honom väldigt väldigt mycket faktiskt. Speciellt på plan där hjälper han mig väldigt mycket och det kan handla om små situationer, till exempel kan han säga ”ta touchen åt det här hållet istället” och vi har tränat mycket tillsammans efter träningarna på avslutssituationer och vad man ska tänka på där. Han har ju gjort den resan som många av oss yngre vill. Han har spelat landskamper, vart ute i Europa och spelat i Champions League. Man kan lära sig väldigt mycket av honom och han vill verkligen lära ut och hjälpa oss yngre vilket gör det ännu lättare.

Är han sån som människa, eller tror du han känner att han måste ta det ansvaret?
– Han är sån som människa som vill se andra lyckas och göra bra ifrån sig. Han vill lagets bästa och är verkligen en vinnare. Han vet att om vi ska vinna matcher så behöver alla spelare, även de som inte spelar lika mycket, vara där varje dag och utvecklas. Jag tror verkligen att han gör det för att han vill lagets och individens bästa.

. . .

IFK Göteborg har fått en del kritik den senaste tiden för klubbens värvningsstrategi.
Det heter att truppen är för ålderstigen och att man har gett upp den ungdomliga satsningen.
Men det är många som inte håller med om det. En av dem är Kevin Yakob – som tycker att Blåvitt tar väl hand om sina unga spelare.

– Jag tycker det har varit jättebra för oss yngre spelare. Visst, vi har värvat en del äldre spelare, men det är inte vilka spelare som helst, utan det är spelare som har spelat många många år på toppen och de har mycket som de kan ge till oss samtidigt som de fortfarande har saker själva att tillföra. Vi yngre får också väldigt mycket hjälp av tränarna som fokuserar på oss och hjälper oss med detaljer för att vi ska utvecklas för att vi också ska gå så långt en dag. Så jag tycker vi har hittat en bra balans och det ser man på våra startelvor också de här matcherna att vi varken har för många äldre eller yngre, utan vi har den där balansen som jag tror är en perfekt mix, säger Yakob.

Att de äldre spelarna ger tips är en sak. Men hur mycket kan ni titta på dem i träning och ta lärdom av det de gör?
– Man lär sig otroligt mycket. Till exempel med Marek, något man märkte första träningen är hur tvåfotad han är och vilken fördel det ger honom. Han kan maskera en passning och slå den en liten sekund snabbare än om du har en fot att använda. Det var något jag la märke till direkt och som jag direkt dagen efter började tänka på och träna på. Sådana smågrejer, om man är nyfiken och vill utvecklas, så har man otroligt mycket att lära här. Det kan vara allt från smågrejer till stora grejer också.

. . .

Som liten knatte kom han till Blåvitts akademi och spenderade flera år i klubben som både spelare och supporter.
Efter en aningen krokig väg upp till A-truppen, berättar han nu om sina känslor för klubben.

– Jag kom till klubben 2007 och var här i fem, sex år ungefär. Jag har vuxit upp med Blåvitt. Det var den andra klubben jag spelade i, men jag kom hit i ganska tidig ålder. Jag brukade sitta på Young Fellows-läktaren och sjunga Snart skiner Poseidon, så det har alltid varit IFK Göteborg man har följt. Sen såklart följde man Häcken när man spelade där och då fanns det en rivalitet med Blåvitt så då följde jag klubben ändå. Jag har väl egentligen alltid följt klubben ända sedan jag spelade här som junior, och då var jag som vilken supporter som helst som gick på alla matcher och sjöng. Så det känns riktigt skönt att vara tillbaka och det känns verkligen som hemma, berättar Yakob.

Kevin Yakobs tidiga år i Blåvitt och sena år i Häcken har nog inte många missat.
Men där emellan? Fyra år i Angered FC, där fotbollsspelaren och människan Kevin Yakob formades.

– Det var otroligt avgörande år. Det är där jag fick min främsta utbildning som fotbollsspelare och där jag blev formad. Inte bara som fotbollsspelare, utan även mentalt. Man fick verkligen stärka den mentala biten och sen fotbollsmässigt … alltså kunskapen och kvalitén vi fick ta del av där var helt otrolig. Det var en stor nyckel till att jag är där jag är idag, Angered FC och tränarna runtomkring som formade oss.

Hur var du som spelare i den åldern? Har du alltid varit mycket bättre än de andra?
– Jag skulle nog säga att jag låg ganska långt fram när jag var väldigt ung, fram till typ 10 års ålder, men sen efter det så var jag ju inte den största och mest fysiska spelaren. I den åldern är fysiken otroligt viktigt och många sprang förbi mig i den åldern. Sedan dess har jag egentligen fått se mig själv jaga från underläge.

Yakob fortsätter:

– I Angered var det också så. Jag spelade hela tiden och jag var väl en viktig spelare, men jag var inte den som var längst fram. Jag har hela tiden fått jaga, och jag tror den mentaliteten har gett mig väldigt mycket till att kämpa och hela tiden velat bli bättre. Jag har hela tiden legat långt fram, men inte längst fram och det har varit bra för mig. Då har jag haft något att sträva efter.

Jag har hela tiden legat långt fram, men inte längst fram och det har varit bra för mig. Då har jag haft något att sträva efter.

. . .

När jag pratade med en av Yakobs gamla lagkamrater kom det fram hur seriös 20-åringen är utanför plan.
Medan andra kompisar suttit och spelat eller gjort annat sent på kvällen, har Yakob varit noga med att lägga sig i tid. Detsamma gäller kosten och extraträning.

Kvalitén på träningarna, var det inte heller något snack om, enligt hans gamla lagkamrat.

Jag minns en träning i Häcken när vi körde gamla mot unga. Vi vann med 5-4 och han gjorde fyra mål. Jag behövde inte se mer än så.

Hur har du arbetat med bitarna utanför plan?
– Det kom någonstans i tonåren, runt 14-årsåldern. Jag gick alltid till träningarna och gav 100% även innan det. Men innan det tränade jag inte så mycket extra och lade inte så mycket fokus på min kost och sömn. Någonstans där insåg jag att alla mina lagkamrater är mina vänner, men om de sköter allt det vid sidan av plan, men inte jag gör det, då kommer de ta fler steg än mig, berättar Yakob och fortsätter:

– En som verkligen var en inspiration för mig då var Kevin Ackermann. Han började väldigt tidigt med de här bitarna och jag umgicks väldigt mycket med honom och då insåg jag ”Fan han är min vän, men också en konkurrent.” Han skulle inte få de extra procenten på mig, så då började jag fokusera väldigt mycket på att sova rätt, äta rätt, träna rätt och träna extra. Det var någonstans i den åldern det började och sedan dess har jag varit besatt. Jag är besatt av att verkligen göra allt i min makt för att bli bättre varje dag.

Har det funnits någon gång där du funderat på om det varit värt det, all tid du lagt och alla uppoffring utanför plan?
– Jag har faktiskt inte känt så. Jag har vetat hela tiden vad jag gett mig in i och jag har vetat om att det är otroligt tufft. Det är ju tufft att lyckas som fotbollsspelare men jag har alltid tyckt det är värt det med tanke på själva processen och utvecklingen som man går igenom. Allt som man får uppleva på vägen uppskattar jag och jag är väldigt tacksam för att få vara där jag är idag, även om jag såklart vill mer. Så nej, jag har aldrig haft några tankar.

. . .

Under tiden i Angered FC fick Kevin Yakob chansen som så många unga fotbollsspelare drömmer om.
Han blev inbjuden till provträning i England hos storklubben Sunderland.

– Jag var där och provträna två gånger. Jag var 14 år gammal, berättar han.

Kevin Yakob tillsammans med Jermaine Defoe

Hade du några tankar på att bli ungdomsproffs utomlands?
– Det fanns tankar att göra den resan, men det dök aldrig upp något konkret erbjudande så jag behövde aldrig ta ställning till det. Men jag tror att jag nog hade stannat i Sverige, om inte något riktigt bra dök upp. Jag kände att där och då var jag inte redo att ta ett sånt steg, det var åren efter som jag verkligen mognade mentalt och insåg vilka jag faktiskt konkurrerade med. Det blev som en väckarklocka. Men där och då var jag nog inte redo för att ta det steget, så det var nog bra att jag stannade i Sverige och fick utvecklas här.

Vad ser du för fördelar med att stanna i Sverige istället för att gå utomlands i tidig ålder?
– Man har sin trygghet här, bor med sin familj och har sina vänner. Det blir en helt annan trygghet. Jag tror det mesta handlar om den mentala biten. Om du är tillräckligt stark mentalt tror jag att det kan ge otroligt mycket att gå utomlands. Jag tror många tar klivet utomlands innan de är mentalt redo, och då kan det slå tillbaka istället. Det är en balansgång, att titta sig själv i spegeln och fråga sig själv ”Är jag verkligen redo för att bo själv? Är jag redo att vara borta från vänner och familj?” och för många unga är svaret är nej.

Yakob utvecklar:

– Jag tror att för en sån som Dejan (Kulusevski) var svaret ja. Jag har spelat med honom i landslaget och det är en av de mentalt starkaste människorna jag har träffat. Det är därför hans framgång i Italien har varit så stor.

Du pratar om bitarna utanför plan, har det alltid funkat för dig?
– Ja, jag har alltid haft en bra trygghet hemifrån. Bra vänner och bra familj som alltid har stöttat mig och gett mig de bästa förutsättningarna. Men såklart att det finns perioder där man mår sämre. Man mår ju inte bra året runt. Men jag känner ändå att de perioderna jag mått lite sämre, har jag vänt det till något positivt på plan där det blir som en frizon och kan släppa alla tankar utifrån.

. . .

Efter åren i Angered kände Yakob att det var dags att ta nästa steg i karriären.
Över bron till Hisingen och BK Häcken blev det.

Trots utebliven framgång på plan, ser han tillbaka på åren i klubben som väldigt utvecklande.

– Jag var två år i U19 först och det var där jag förbereddes för att bli en seniorspelare och det blev mer fokus på resultat. Man var tvungen att prestera vecka ut och vecka in och det blev en helt annan konkurrenssituation. Så där började man väl formas på den biten och sen fick jag mitt A-lagskontrakt ganska tidigt. Då fick jag komma in i den miljön och bli fotbollsspelare på heltid. Sen hade jag det hackigt med skador i början vilket gjorde det svårt för mig att slå igenom, men det var också en mognadsgrej man fick gå igenom. Jag fick ta mig igenom mycket motgångar och jag kände att även om jag inte fick det att fungera på plan så kände jag verkligen att det stärkte mig både som spelare och människa.

Hur var den tiden med skadorna?
– Det var hemskt, det året var hemskt att gå igenom. Det var många dagar med tårar, många dagar med tvivel och många dagar där man mådde dåligt på riktigt. Men jag försökte att aldrig tappa fokus på mitt mål och målet kvarstår. Jag ska bli den bästa fotbollsspelaren jag kan bli. Jag kände verkligen att jag blev stärkt av den skadan. Det är lätt att säga, men att jag tror verkligen på det för att gå igenom det som så ung spelare så finns det inte mycket värre saker att gå igenom som fotbollsspelare. Kan jag ta mig igenom det och komma ur stärkt får man ett helt annat självförtroende och tro på sig själv.

Du är ju troende. Har det hjälpt dig under perioder när du varit skadad och mått sämre?

– Ja verkligen, när man tror på en högre makt så vet man att det finns en plan för en. Så länge man gör sitt och försöker allt vad man kan, så finns det en plan och det gäller att ha tillit till den planen. Jag försökte tänka på det när jag hade det tufft. Man kanske inte såg då hur den vägen såg ut, men det gällde att ha tillit och tro på att det kommer bli bra i slutändan.

Man är inte lika öppna med det i Sverige som i andra länder. Har du någon gång under dina ungdomsår känt att folk tyckt att det är konstigt med din tro?
– Nej det skulle jag inte säga, men det är nog en kultur i Sverige som du säger att man inte är likna öppna med det som man kanske är utomlands. Och det beror nog på en större andel av folket i Sverige är inte troende. Men jag har alltid känt att det finns utrymme för att ha vilken tro man vill. När jag spelade i Angered hade vi många med olika tro och det var aldrig några problem. Jag ser tro som en personlig grej och jag håller det inom mig. Det hjälper mig att känna den här tryggheten. Utåt sett ör det inte lika mycket i Sverige, men det har aldrig varit något som hållit mig tillbaka, utan jag har bara varit mig själv.

. . .

Efter en lång och övertygande försäsong för Kevin Yakob, går han nu in i sin första allsvenska säsong med Blåvitt.
Hans målsättningar är tydliga. Likaså hans tro på laget.

– Jag tycker absolut att vi ska vara med i toppen och fightas om topplaceringar. Vi känner själva att vi har en trupp som kan mäta sig med alla andra trupper i Allsvenskan. Vi har en bra tränare och en bra stab. Alla förutsättningar för att vara så bra som möjligt, så vi känner verkligen att vi kan och ska vara där uppe. Men sen är det viktigt att vi kan hålla våra nyckelspelare skadefria, det är mycket sånt som ska klicka också. Men får vi vara skadefria och får den kontinuiteten tror jag absolut vi kan vara med och vinna mot varje lag.

Foto: Carl Sandin / Bildbyrån

Vad är det som inte har klaffat helt under försäsongen?
– Jag tror att vi har haft perioder i matcherna där alla bitar har suttit på plats någon gång, så vi vet ju hur vår toppnivå kan vara. Nu är väl nyckeln att vi ska få alla bitar att falla på plats samtidigt. Det är väl det som varit det stora problemet att när offensiven har funkat så har defensiven inte funkat, och tvärtom. Men där känner vi också att vi tar steg varje dag. Vi har använt den här formationen i några månader och vi känner att vi utvecklas hela tiden och går igenom nya saker hela tiden. När Allsvenskan väl drar igång så kommer vi se att de här bitarna sitter på plats mer och mer och då kommer vi att ta otroliga steg jämfört med vad vi har presterat hittills.

Yakob fortsätter:

– Alla elva spelare som står på plan tar allt som oftast jobbet och ger 100%. Det är en av våra styrkor. Vi har haft underläge i många matcher och kommit tillbaka. Det gör att vi blir jobbiga att möta i Allsvenskan, även om vi har en sämre dag.

Vad har du för egna målsättningar i år?
– Mitt mål är att få spela så mycket som möjligt och hjälpa laget så mycket som möjligt offensivt, genom att göra poäng och vara delaktig och defensivt, genom att göra det hårda jobbet som kanske inte syns lika mycket. Jag har tre framträdanden i allsvenskan hittills och jag vill spela många fler än det i år och förhoppningsvis tillföra mycket och visa mina bästa sidor.

När Kevin Yakob skrev på för IFK Göteborg i vintras. Vad såg han då framför sig?
– Jag har alltid haft som mål att slå igenom i Allsvenskan innan jag går utomlands. Jag vill spela så mycket som möjligt och hjälpa den här klubben tillbaka. IFK Göteborg har haft några år där man har velat mer och velat framåt och att nu får vara en del av det och hjälpa klubben tillbaka till de höjderna är ett mål i sig. Jag vill verkligen göra ett avtryck innan jag lämnar.

. . .

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *