Vukovic: Dags att Carl Starfelt får erkännandet han förtjänar

Foto: Michael Erichsen / Bildbyrån

Innan han kom till IFK Göteborg inför säsongen 2018, beskrevs han som Superettans bästa försvarare.
Väl på plats i Göteborg, var det många supportrar som förbisåg hans höga nivå och fantastiska prestationer på grund av mittbackskollegan Calisirs långbollar. Det är dags att Carl Starfelt får det erkännandet som han förtjänar.

Under 2018 där det kollektiva försvarsspelet var ett haveri och IFK Göteborg tillslut släppte in 53 mål, fanns det individuella ljusglimtar som var svåra för mig att framföra med facit i hand. Gång på gång försökte jag förklara för både den breda massan, men framförallt för Blåvittsupportrar hur bra Carl Starfelt egentligen är. Men när det kollektiva kollapsar, och IFK Göteborg står där med tre mål insläppta efter 90 minuter hemma mot Sirius, är det ganska svårt för mig att övertyga andra om Starfelts storhet.

Jag förbisåg kollektivet, och fastnade tidigt för individen Carl Starfelt. Det var redan i den första träningsmatchen 2018 i Prioritet Serneke Arena, där IFK Göteborg tog emot danska Aalborg. IFK Göteborg hade övergått från sin cementerade fyrbackslinje till den nya fräscha trebackslinjen i och med Poya Asbaghis intåg. De två yttre mittbackarna utsattes genast för löpdueller mot såväl yttrar som anfallare. Där var jag såld. Sällan, om ens någonsin, har jag skådat en mittback på allsvensk nivå med Starfelts längd och styrka, kombinerat med sin snabbhet.

En komplett mittback med andra ord. När anfallaren Jack Lahne slog igenom i BP under hösten 2018, var det framförallt hans snabbhet som fick försvararna i Allsvenskan att darra. Men Lahne själv medgav i en intervju efter säsongen ett den ende försvararen som hängde med honom var just Carl Starfelt.

I en ny modern fotboll där försvarares bollbehandling nästan prioriteras högst, är det fräscht med en mittback som Carl Starfelt. Med sin orädda spelstil och sina fysiska attribut är han en mardröm för de flesta anfallarna i Allsvenskan.

Jag nämnde Lahnes snabbhet, men vi ska heller inte glömma de rutinerade, stora och tunga anfallarna så som Markus Rosenberg och Henok Goitom. För många försvarare i Allsvenskan är dem jobbiga att möta i duellspelet. Men när jag blickar tillbaka på 2018, minns jag tre av fyra kollektiva förluster mot AIK och Malmö. Men jag minns också hur Starfelt raderade ut både Rosenberg och Goitom i de fysiska duellerna. Något som inte många försvarare i Allsvenskan klarar av.

Foto: Simon Hastegård / Bildbyrån

Just den egenskapen beundrar jag, likväl som folk borde prata om det mer. Man benämner alltid snabba eller tunga anfallare, som väldigt svåra att möta. En försvarare har sällan förmågan att avväpna både snabbhet och styrka hos anfallarna, i samma utsträckning som Carl Starfelt. Ett färskt exempel är bortamatchen på Tele2 Arena där Carl Starfelt gång på gång vinner såväl närkamper som löpdueller mot Buya Turay.

Men nu är det 2019, och det är ett nytt IFK Göteborg, igen. Ett nytt IFK Göteborg som tycks ha hittat rätt balans på unga och erfarna spelare, som tycks ha hittat rätt balans i sitt offensiva spel och som äntligen tycks ha hittat rätt i sitt kollektiva försvarsspel.

När Emil Salomonsson missade BP hemma på grund av en avstängning i fjol, fick Sebastian Ohlsson vikariera som högerback. Redan då sa jag, att säsongen 2019 kommer Ohlsson att vara vår högerback, och han kommer axla den rollen galant. Nu står vi här med Ohlsson som lagkapten och högerback, i ett försvar tillsammans med Carl Starfelt som tycks ha hittat helt rätt.

Kanske är den kollektiva fullträffen bara tillfällig. Men en sak är säker. Carl Starfelts kvalitéer som försvarare har inte fått nog med beröm av varken den breda massan eller de blåvita supportrarna. Men jag är övertygad. Carl Starfelt är en av allsvenskans absolut bästa försvarare.