Vukovic: En kollektiv utklassning signerad Poya Asbaghi

Foto: Bildbyrån

Alhassan Yusuf var fenomenal, Ullevi kokade och Poya Asbaghi njöt, när hans IFK Göteborg demolerade AIK i den sjätte omgången av Allsvenskan. En kollektiv insats av ett ungt och oerfaret IFK Göteborg signerat Poya Asbaghi, som visar att den sovande jätten äntligen har vaknat.

Efter 45 minuter hade jag en krönika mer eller mindre färdigskriven. Den handlade om Alhassan Yusufs helt fenomenala insats i ett kritiskt läge mot regerande mästarna. Men efter 90 minuter var det bara att kasta den. Inte för att Alhassan gjorde det sämre. Tvärtom. Men den andra halvleken var en kollektiv formtopp av IFK Göteborg som fick de regerande mästarna att kollapsa.

Bästa insatsen sedan han blev tränare för IFK Göteborg, sade Poya Asbaghi på presskonferensen efter 3-0 hemma mot AIK.
Jag är beredd att hålla med.

Segern mot AIK var inte bara ett styrkebesked från IFK Göteborg, det var en maktdemonstration. Det var ett bevis på att den sovande jätten från västkusten har vaknat, på riktigt. En taktisk perfektion som får hela tränarkåren att drägla. Poya Asbaghis unga IFK Göteborg kombinerade sin frejdiga och fartfyllda fotboll med en perfekt genomförd matchplan där man neutraliserade AIK totalt.

Hur gärna jag än vill hylla individerna i den här matchen, så fastnar jag ändå i Poyas taktiska triumf. Inför matchen sade han att han hittat en del svagheter hos AIK, och som man utnyttjade det. Det höga presspelet, den kvicka omställningsfotbollen och det dominanta duellspelet på mitten bar frukt för Blåvitt. Ett lag som spelar med en helt annan förståelse och ett helt annat självförtroende än i höstas. Ett mycket mer synkroniserat press- och försvarsspel. Ett lag med bättre balans på mittfältet. Ett lag som är smartare både med och utan boll. Och ett lag som spelar betydligt rakare, intelligentare och mer anpassande till spelarmaterialet.

Men jag måste ändå få hylla individerna.

Förra veckan skrev jag en krönika om Carl Starfelts storhet, och hur Blåvitt har lyckats sätta det kollektiva försvaret runt honom. Exakt det uppenbarade sig igen när han och André Calisir stoppade ner Henok Goitom och övriga AIK-anfallare i fickan.

Men matchens behållning var trots allt högre upp i banan. Våra tre mittfältare. August Erlingmark och Alhassan Yusuf täckte hela mattan på Ullevi igår kväll. Från straffområde till straffområde, hörnflagga till hörnflagga och sedan hela vägen in i omklädningsrummet för ett vilt firande. Framför de två flöt Patrik Karlsson Lagemyr runt och var återigen FULLKOMLIGT briljant i allt han gjorde. Poya Asbaghi jämförde honom med en trollkar. Men inte på samma sätt som alla alltid ger små tekniska spelare epitetet ”trollkar” – utan snarare hans omställning från defensiv till offensiv.

Poya Asbaghi förstod inte hur en så liten spelare som Patrik Karlsson Lagemyr orkar lägga ner ett så hårt jobb i det defensiva och den höga pressen, för att sedan med boll vara helt lugn och utföra sina tekniska nummer felfritt. Svårt att säga emot Poya.

Pakas förmåga att alltid hitta ytor för sig själv att operera på, påminner mig en hel del om Manchester Citys Bernardo Silva. Väl med boll tar han ofta rätt beslut. Han har både det korta och långa passningsspelet i sin verktygslåda, och dessutom är han väldigt skicklig på att bryta linjerna. Alltså, slå ut motståndarnas lagdelar med raka bollar framåt. Oftast, i och med sin höga position, hittar han bollarna genom backlinjen och är direkt involverad i några av våra farligaste målchanser.

. . .

Jag kan fortsätta. Jag hade kunnat skriva en krönika till var och en. Giannis Anestis gjorde ingen supporter nervös med sina stabila och skickliga ingripanden. Listan kan göras lång. Tanken var som sagt att skriva en krönika om Hasse, men den kollektiva insatsen vägde över. I stundens hetta blev det dock för mycket. Glädjeruset och adrenalinet på plats igår gjorde det svårt för mig att få ihop en sansad och nyanserad krönika på slutsignalen. Det är det även i dag, ska sägas. Men det får bli vad det blir.

För egentligen, vem bryr sig om min krönika är tre plus eller fem plus, när IFK Göteborg precis har krossat AIK med 3-0?